Glassfest

Idag har jag gjort banana split för allra första gången. Märkligt nog, det är ju en makalöst god och snygg efterrätt. Dessutom upptäckte jag just att Posten har lanserat glassfrimärken, hur snygga som helst, jag tänker köpa på mig ett helt lager! Det finns dessutom ett banana split-frimärke på rulle.

Just så här års vill man ju inget hellre än att äta glass konstant. Ofta funkar en vanlig mjukglass eller pinnglass bra, men vill man ha lite extra kvalitet och hantverk är några favoriter i Stockholm Kungsholmens Glassfabrik och Gelateria Italiana. Ben & Jerrys glassbarer som finns här och var är heller inte dumma, och vid Liljeholmskajen har Rättviks glass nyss öppnat. För utsiktens skull gillar jag kioskerna uppe på Fjällgatan (hett tips om du ska guida turistkompisar på stan) och Gerdas öppnar snart i ny regi och utlovar en storslagen glassmaskin och massor av goda tillbehör. Här kan du kika på ett glasstest med ännu fler tips.

Helgen då allt skulle hända

Jag får intrycket att det var just denna helg som alla skulle hinna med allt när det gäller festligheter och aktiviteter. Möhippor, svensexor, födelsedagsfester, marathon, loppisar och föreningsaktiviteter stog som spön i backen, och det är nog många som så här på söndagkvällen inte är helt utvilade inför arbetsveckan. Men håll ut, det är ju kortvecka!

Själv klämde jag in dop, 30-årsfest och städdag med bostadsrättsföreningen, men fler aktviteter gick inte att hinna med när marathonet lamslog trafiken. Dopfikat efter ceremonin var storslaget och bjöd förutom alla bakverk man kan önska sig på den mest unika smörgåstårta jag sett! En skapelse helt i sitt eget slag, och god så in i bänken proppad med kräftstjärtar, avokado, rökt lax, räkor och löjrom.

Sen raka vägen hem för att fixa födelsedagstårta åt min kompis Calle som inte önskade sig annat än en påse Zoo i 30-årspresent, alltså det klassiska godiset med giraff på tablettasken. Det fick bli en minitårta med Zoo-fluff eftersom jag blivit besatt av att göra fluff av allt. Först testade jag att smälta ner knappt 80 gram Zoo i 1,5 dl vispgrädde, men det blev hårt som en studsboll när det stelnade. Jag smälte ner det på nytt och tillsatte ytterligare 1,5 dl grädde, och det blev lite bättre, men fortfarande ganska hårt och gelatinstinnt.  Tårtan blev acceptabel ändå, och hur som helst är det ju tanken som räknas. Tror jag.

Kärt barn får många Zoo-påsar.

Idag var det dags för städdag (eller trivseldag som det så fint kallas) i vår förening, och jag utsåg mig själv till fikaansvarig. Det blev svartvinbärsglasstårta, kardemummabullar, blåbärsglasspinnar, chokladparfait, polkagrismuffins, fläderbullar och lite annat smått och gott jag hittade i frysen. Komiskt nog serverat på gymmet som just öppnat i vårt hus och som passade på att ha rundvisning. Tyvärr fick jag inga bildbevis på grannarna som satt på träningsapparater och proppade i sig tårta.

Moussetrubbel del 2

Jag försökte ju för en tid sedan bena ut det här med fruktmousser, och ondgjorde mig samtidigt över vanan många receptmakare har att i tid och otid blanda in äggulor i chokladmousse. Jag antar att man har i äggulorna för att göra konsistensen krämig och fin, men det som nästan alltid händer när man blandar ner äggulorna i den smälta chokladen är att chokladen klumpar ihop sig, blir grynig och hopplöst oanvändbar. Jag är själv skyldig till minst ett sådant recept från den tiden när jag var ung och dum, och mitt samvete tyngs av tanken på alla stackars dessertmakare som stått där med skägget i brevlådan och en oaptitlig brun sörja framför sig. Förlåt!

Eftersom jag är feg och konflikträdd är numera min metod att helt unvika äggulorna. Jag smälter choklad som sedan får stå och svalna ordentligt. Därefter vispar jag upp vispgrädde fluffigt och ganska löst och låter den stå i rumstemperatur i minst 30 minuter. Den ska sedan vändas ner i chokladen, och för att det ska bli en jämn och fin mousse som inte skär sig eller blir klumpig är det viktigt att ingredienserna har någorlunda samma temperatur. Jättejätteviktigt! Grädden får alltså inte vara kall och chokladen varm, då blir det pannkaka. För att göra moussen lite friskare och mindre fet tillsätter jag även matlagningsyoghurt. Vill du nörda ner dig ännu mer i det molekylära bakom chokladmousse kan du ta del av Matälskaren Lisas tips och tricks. Annars gör du helt enkelt som jag, ignorerar äggulorna och gör den här enkla moussen.

Chokladmoussebakelser

Att göra dessertformar av choklad är superenkelt, om än lite pilligt. Har du inte lust att göra formarna går det minst lika bra att servera moussen i vackra glas eller koppar.
Prova gärna olika smaksättningar på moussen genom att vända ner lite pepparmintarom, rivet apelsinskal eller rostade, hackade nötter, eller använd smaksatt mjölkchoklad. Vill du ha kraftigare chokladsmak använder du istället mörk choklad.

Cirka 8 bakelser

Formar
125 g mörk choklad

Chokladmousse
200 g mjölkchoklad
2 dl vispgrädde
1 dl matlagningsyoghurt

1. Bryt den mörka chokladen till formarna i bitar och smält den försiktigt i mikron eller över vattenbad. Pensla ett ganska tjockt lager choklad på insidan av muffinsformar i papper. Använder du tredubbla pappformar går det lättare. Låt formarna stelna i kylen i minst en timme. Pilla därefter bort pappformarna och ställ chokladformarna i kylen igen.
2. Bryt mjölkchokladen till moussen i bitar och smält den försiktigt över vattenbad eller i mikron. Låt svalna.
3. Vispa grädden fluffigt. Mät upp yoghurten i en ganska stor bunke och låt yoghurten och vispgrädden stå i rumstemperatur i 30-40 minuter. 4. Rör ner den avsvalnade chokladen i yoghurten. Vänd även ner den vispade grädden med en slickepott och rör försiktigt ihop till en fluffig mousse. Fördela moussen i chokladformarna och låt stå kallt fram till servering.

Vill du göra en ännu snabbare och enklare chokladmousseliknande skapelse kan du helt enkelt tillsätta lite florsocker och kakao till vispgrädde innan du vispar den. Du kan även testa metoden för fluff i inlägget nedan, och vill du göra det hela supersnabbt kan du använda Arlas chokladgrädde som enligt ryktet ska vara god.

Bilden har självaste Ulrika Pousette plåtat.

Kakfrossa

Något som många verkar leta efter är en hygglig kakbuffé i Stockholm, och hittils har det varit förvånansvärt ont om sådana. Det som särskilt efterfrågas är den sorts buffé där man betalar ett fast pris och sedan får äta så mycket man vill. Man kan alltid åka ut till kakslottet i Taxinge, men dels är det en bit att åka, kvaliteten kan vara lite svajig vad jag har märkt, och man betalar per kaka.

Därför blev jag extra glad när jag insåg att fina Långängens Gård dukar upp till kakbuffé på vardagar. Långängen ligger på Lidingö och är nästan löjligt pittoreskt. I en trädgård med syrénbuskar, gärdesgård och knotiga äppelträd ligger en röd stuga med vita knutar och klängande rosenbuskar. Bakom huset ligger en liten lekplats och i närheten finns alldeles väldigt vackra promenadstigar. Och så sist men inte minst en kakbuffé! Kanske är den inte enorm, men jag tror åtminstone att man kan räkna med bullar, småkakor, chokladbollar och ett par mjuka kakor, pajer och chokladtårta. Buffén serveras 14-16 måndag till fredag och kostar inte mer än 85 kronor inklusive kaffe. Även på helgerna serveras luncher och bakverk, men då till styckepris. Lite charmigt är att man själv får skära upp sin tårtbit. “Ta tills du skäms” uppfordrar personalen.

Utrusta dig själv med detaljerad karta eller gps inan du drar iväg till Långängen. Vägen dit är ganska slingrig och dåligt skyltad. Konstigt nog hittar jag alltid fram ändå, jag måste ha någon slags intuitiv kaffe-radar.

Inte heller Berns dessertbuffé brukar gå av för hackor. Förvisso ingår även lite lite mat i form av dumplings, men det skadar ju inte att grunda innan man går in för den totala sockerchocken.

Fluffigt

I ett samtal med ett litet gäng rutinerade kakbloggare för några veckor sedan nämndes begreppet fluff. Jag kände mig helt nollställd, visst, jag vet vad marshmallow fluff på burk är men det här verkade handla om något hemgjort. Jag tog mod till mig och ställde frågan: “Asså, förlåt, men vad är fluff?” Och dom ba ” Meh, asså seriöst, vet du inte vad fluff är, vilken sten har du legat under?”

Nä, de var väldigt förstående och förklarade att fluff gör man helt enkelt genom att smälta ner godis, till exempel Polly, geléhallon, marshmallows eller choklad tillsammans med vispgrädde och låta det kallna i kylen. Efter några timmar (de sa över natten, men jag orkade inte vänta mer än 3-4 timmar) vispar man upp de till ett fluff. Godisfluff liksom, helt oemotståndligt! Självklart inte om man är e-nummerfobiker och med i Mats-Eric Nilssons fanclub, men vi som har en lite mer avslappnad attityd till tillsatser i mat kan götta oss hämningslöst. Fluffet kan man sedan använda som topping till cupcakes, fyllning till tårtor och gud vet allt där man vill ha något krämigt och gott. Det borde ju även passa i rulltårtor, whoopie pies och till glass.

Jag gjorde mitt första fluff i fredags och började lite trevande genom att koka upp 1,5 dl vispgrädde, dra kastrullen från plattan och ösa ner ner 100 gram finhackad Käck, alltså det lakritsgodis som numera lite internationellt heter Kick. Det ville inte riktigt smälta så jag fick sätta kastrullen på plattan igen och värma lite försiktigt. Sedan in i kylen tills det kallnade, och därefter vispade jag upp det alldeles kort med elvisp. Voila, ett lakritsfluff! Eftersom jag inte gillar lakrits tyckte jag att det var ganska äckligt, (jag testade det till ett receptuppdrag) men rent objektivt känner jag ändå på mig att det är supergott om man är lakritsfantast. Vill man inte ha det sådär grått och trist i färgen kan man säkert färga det med lite svart hushållsfärg. Jag spritsade upp fluffet på cupcakes och pyntade med silverströssel för att få den gråa färgen lite piffigare. Det gav blodad tand, framöver tänker jag göra fluff på allt som kommer i min väg!

Gomorron gomorron!

Jag är banne mig präktigheten själv, den här veckan har jag både odlat smörgåskrasse och rostat min egen müsli. Lika bra att jag blir kristen, flyttar till landet och döper om bloggen till Underbara Mia på kuppen.

Njae, jag är nog inte så sugen ändå, men saken är den att jag ÄLSKAR frukost. Det är den absolut bästa stunden på dagen, och jag är fullkomligt beroende av mackor med massor av krasse och annat gott, och så nattsvart kaffe till det. På vintern är jag alldeles för frusen för att äta fil till frukost, men nu när värmen börjar komma tillbaka ska jag nog göra ett försök igen, och fil kräver ju god müsli. Köpemüsli är oftast antingen supernyttig men trist och smakar som att tugga på ett gammalt rep, eller så sockerstinn att man lika gärna kunnat strössla småkakor över filen. Eller så är den god och relativt nyttig men svindyr. Så hemgjord müsli är bästa alternativet om man har tid och lust, och den här varianten är så där knaprigt god som Start, men borde ändå vara ganska nyttig. Receptet finns under Recept, men du kan självklart ändra och byta ut mot det du tycker om och råkar ha hemma. Alla sorters nötter, frön och torkade frukter funkar fint, och du kan till exempel ersätta en del av kokosflingorna med linfrön.