Glad första advent!

Till Icakurirens julmagasin Härliga jul har jag gjort recept på julgodis- och bakverk tillsammans med fotograf Anna Skoog. Bland annat den här lite annorlunda jultårtan med pepparkakor och vispgrädde. Superenkel att svänga ihop! Receptet finns i tidningen och under receptfliken. Missa inte heller mina underbara Saffransknutar med mandelmassa eller min Lusselångpanna med äpple och mandelmassa som också ligger där. Receptfliken börjar bli lite oöverskådlig med en lång radda recept, men sök (ctrl+f eller hur det nu funkar på din dator) på de orden så hittar du snabbt.

Gräddkolor med flingsalt. Recept finns i tidningen.

Våga vara kräsen!

Nya numret av tidningen Baka har kommit! Missa inte hundra sidor fullspäckade med kakor, bullar, matbröd, nyheter, prylar och inspiration. Och så min krönika. Kan ni inte lugna er tills ni får tag på tidningen kan ni läsa den här:

Ibland får jag frågan om jag som är konditor och bakar hela dagarna inte tröttnar på kakor. ”Nääääj!” svarar jag med emfas. ”Jag äääälskar kakor! Jag äter massor av kakor varje dag!” Och det stämmer, jag älskar kakor. Men tänker jag efter finns det faktiskt en hel del jag inte gillar. Lakrits till exempel. Förbannade lakrits. För ett några år sedan när det var hysteriskt trendigt kände jag mig tvingad av grupptrycket att baka med lakrits, och det var lika obehagligt varje gång. Jag kunde heller inte själv avgöra om det var gott eller inte, utan fick låta kompisar provsmaka och avgöra, och de var ytterst opålitliga. Den ena tyckte för mycket lakrits, den andra för lite, och själv tyckte jag mest att det smakade rävgift.

Det finns många råvaror som inte är direkt obehagliga, bara ointressanta. Jag tänker främst på björnbär. Smakar egentligen ingenting. Åtminstone inte de man kan köpa i vanliga butiker. Hittar man något litet björnbärssnår i en frodig dunge smakar det kanske underbart, men köpebjörnbär smakar mest bär. Intetsägande bär utan karaktär. De är fina att dekorera med, men när man sätter tänderna i dem är det mest kärnor. Ibland drar jag ändå till med björnbär i ett recept för att det låter fint. Björnbär. Jag tänker på gammaldags trädgårdar och engelska hedar där små skogsmöss irrar runt med solhattar på huvudet och små korgar på armen. Ibland tar jag till björnbär av ren desperation för att det finns för få bär. Jag kan ha det problemet när jag ska skapa ett receptjobb för en tidning eller en bok, att jag redan har använt mig av hallon, blåbär, smultron, jordgubbar, körsbär och krusbär och det enda som finns kvar är just björnbär.
Röda vinbär är ett annat förrädiskt bär. Så vackert att dekorera med. Alltså verkligen jättefint i alla sammanhang. Men så surt och trist att äta! Hur många gånger har ni inte lämnat den där vinbärskvisten som toppade bakelsen så vackert? Tacka vet jag frukter och bär som hallon, jordgubbar, äpple, passionsfrukt och havtorn som har balans mellan sötma och syra och dessutom en fantastisk och karaktäristisk smak.

På tal om dekor som borde bannlysas. Smörkräm. En styggelse! Jag älskar smör i alla dess former utom just smörkräm. Det smakar som oparfymerad hudkräm som fastnar i gommen. Tänk en riktigt god liten biskvi fylld med chokladtryffel som smälter i munnen. Varför skulle någon istället vilja sätta i sig en stor smörkrämsbiskvi där det liksom blir tandmärken i den salvaliknande fettkrämen och chokladsmaken lyser med sin frånvaro?

Sedan finns det saker som jag inte direkt ogillar, men som bara är ointressant. Smågodis, kexchoklad, geléhjärtan, karameller, klubbor och polkagrisar. Jättefint att titta på och roligt att baka, men det smakar ju bara sött.

Själv gillar jag en del bakverk som andra äcklas av. Semla med varm mjölk till exempel. Kanske världens godaste bakverk enligt mig, men en slabbig bullsoppa enligt andra. Jag älskar även vispgrädde och kan äta det med sked i stora mängder, medan andra får kväljningar efter en knivsudd.

Även jag har varit skyldig till en del obehagliga sötsaker i min strävan att hitta på något nytt. Det slog mig att messmör skulle kunna vara en intressant smaksättning i vispad grädde. Det var det inte. Vidrigt! Detta visade sig dock inte vara ett nytt påfund, utan en älskad norrländsk delikatess som kallas mesefil eller blana och ofta åker fram på buffén när det vankas jul- påsk- eller midsommarmat.

Jag är inte snobbig när det gäller kakor. Jag måste inte ha bakelser från finkonditoriet bara för att jag är konditor, hembakat från en loppis eller köpekakor från första bästa butik funkar alldeles utmärkt, men att vårda en viss kräsenhet tror jag kan vara sunt. Ska man äta något som är relativt onyttigt ska det vara riktigt gott för att vara värt det. Att nyttig mat inte alltid är jättegott kan jag tolerera (tänk brysselkål, quinoa, spenat etc) men ju onytttigare något är, desto större rätt har man att kräva att det ska vara sagolikt.

Tävlingsdags!

Att bygga pepparkakshus är bland det mest påfrestande man kan göra i bakningsväg, men att tävla och bygga pepparkakshus måste vara ännu värre. Därför är jag väldigt glad att jag sitter i juryn för DNs pepparkakshustävling som går ut på att man ska bygga stadsbiblioteket i pepparkaka. Jag borde därmed vara förbjuden att delta. Här kan ni läsa om hur ni går tillväga för att tävla, här hittar ni mina tips för pepparkakshusbygge och här kan ni läsa en intervju med mig. Heja, heja och lycka till om ni ger er på att delta! Alla delar på huset måste förresten vara ätliga, det tror jag inte framgår i artiklarna på nätet.

Jag ska även sitta i Arkitekturmuséets pepparkakhustävlingsjury, men där är det för sent att lämna bidrag. 27 november öppnar utställningen, och då kan man gå och titta på alla bidrag och inspireras till egna byggen.

Foto: Nicklas Thegerström

Here we go again

Minns ni min gamla christmas pudding som jag har låtit ligga i kylen för att kolla hur länge den håller? Nu har jag smakat på den igen, och den verkar fortfarande vara i prima skick. Kanske en aning starkare och stickigare hade smaken blivit, men absolut inte oangenäm, och jag mådde bra efter provsmakningen. Jag bakade den i juni 2011, så nu är den 2,5 år gammal.

Här har jag skrivit om kakan tidigare samt lite om hållbarhet och förvaring av kakor. På det inlägget kommenterade min kompis Annika så här:

Men Mia, en riktigt Christmas Pudding ska man göra låååångt innan jul – minst 5 veckor innan om jag minns rätt. Samma sak med Christmas Cake. Den ska stå till sig, gärna matas med sprit ett par veckor, sen mogna. Och sen håller de i evigheters evigheter, speciellt kakan. Min exmans släktingar (brittiska, Mias anmärkning) firade 60-årig bröllopsdag och återupplivade då översta lagret av sin wedding cake (samma recept som christmas cake – annan dekor) genom att mata den i några veckor med sprit och sen lägga på nytt lager marsipan och sugarpaste. Och sen äta den, tillsammans med inbjudna gäster. Vi som inte kunde vara där fick traditionsenligt en tunn skiva skickad till oss. Smakade precis som en vanlig julkaka, fast kanske lite torrare. Men inte illa på nåt sätt. Säg den svenska bröllopstårta som håller så…

60-ÅRIG TÅRTA! Där ligger jag i lä.

Ny kurs!

Det var många som inte fick plats på min senaste bakningskurs, så nu har jag bokat in en ny kurs. Lördag 25 januari klockan 11.30 – 16 går den av stapeln, och vi kommer att baka klassiska bakverk. Biskvier, napoleonbakelser, vaniljhjärtan och dammsugare. Priset är 1200 kronor och vi håller till på Matlabbet i Hornstull i Stockholm. Förhoppningsvis blir det roligt, avslappnat, lärorikt och gott! Anmäl dig genom att skicka ett mejl till mia.ohrn@gmail.com. Välkomna!

Kursen är tyvärr fullbokad, men skicka gärna ett mejl ändå så sätter jag upp dig på reservlistan, och tipsar om kommande kurser.

Julens godsaker

Vet ni! Jag såg att Adlibris har riktigt bra pris på min bok Julens godsaker. 99 kronor jämnt för mina allra godaste recept på lussebullar, knäck, kola, mjuka kakor, matbröd, dessert, godis och allt annat sött och gott som hör julen till.

Boken finns även på engelska (amerikanska) och tyska om du vill låta utländska vänner ta del av våra svenska julbakningstraditioner. Alla bilder är fotade av självaste Ulrika Pousette.