Mer macarons

Söndagens macaronkurs på Medborgarskolan gick riktigt bra, och alla deltagarna fick till tjusiga små bakverk. Jag har inte vågat testa att göra chokladmacarons än eftersom jag har trott att det ska vara lite trixigt då kakaon binder vätska. Men några av deltagarna i söndags var modiga och bytte ut 15-20 gram av mandelmjölet i grundreceptet mot 15 gram kakao, och det såg lovande ut.

En annan sak jag inte vågat testa är att använda varmluftsfunktionen på ugnen när jag gräddar macarons, eftersom jag varit nojjig att kakorna ska spricka. Men ett par kompisar som bakat efter mitt recept rapporterade att macaronerna blev ännu högre och stiligare med varmluft på. Och så bör man ju gärna grädda dem långt ner i ugnen och på cirka 125 grader tills kakorna släpper ganska lätt från pappret, men innan ovansidan får färg.

Något som fascinerar mig är hur många som faktiskt har en mandelkvarn. Jag trodde länge att det var något som bara krokiga gammelfarmödrar vevade runt på, men när jag har hört mig för brukar sisådär tre fjärdedelar av alla tillfrågade svara att de har en. Nu frågar jag ju främst bakningsintresserade, men ändå… De finaste mandelkvarnarna hittar man på loppis, men komiskt nog säljs de även på i stort sett varenda liten kvartersbutik.

Orkar du inte mala ditt eget mandelmjöl fick jag ett bra tips om att det lär säljas på Pierias Livs i Hötorgshallen. Mandelmjöl är förresten samma sak som malen mandel.

Nakenchock

Först kom nakna kocken, sedan nakenhavret, och nu är det dags för nakenfilterkaffet. Eller nu kanske är en överdrift, jag ligger långt efter när det gäller kaffetrender, och redan 2008 skrev kaffe- och teexperten Pettter Bjerke om nakenfilter på Taffel. Först i fredags kom jag mig för att testa Mellqvists nakenfilterkaffe som de kallar Portland. Att brygga espresson med ett nakenfilter lär vara ett sätt att göra kaffet mindre bittert, men jäklar vad beskt det var istället. Eller surt kanske, jag är så dålig på det där med grundsmaker, och vågar inte riskera att uppröra någon kaffenörd. Det är alltid kul att testa, men jag tror att jag håller mig borta från det nakna framöver. Däremot gillar jag allt annat med Mellqvist, förutom att det alltid är så fullproppat med folk.

Nu är det jul igen

Gårdagens blötsnö passade faktiskt riktigt bra in till den julfotografering jag och Ulrika Pousette hade inbokad. Vi höll till på fina Svindersviks Brygghus, och till vår stora glädje stog allt julpynt orört eftersom de har haft stängt sedan december. Redaktör Christina Nemell agerade pyroman och eldade på i brasan, och Ulle sjöng julsånger. Stugan från 1700-talet hade stått ouppvärmd hela vintern, så det var minst sagt ruggigt, men jag hade mina cupcake-formade handvärmare med mig. Termosen med värmande kaffe spillde jag däremot ut över halva bilen redan innan jag hann lämna parkeringen.

Lördag 8 maj öppnar brygghusets kafé för året, och då tycker jag att ni ska passa på att njuta av kaffe och kakor vid vattnet. Kanelbullarna är hembakta av en tvättäkta åttioårig mormor.

Pryltips

Drömhuset är en gräsligt kitschig butik med drivor av smaklösa prylar, men allt som oftast hittar man guldkorn. De här små ugnsfasta formarna kunde jag omöjligt stå emot, och jag ser fram emot att fylla dem med vårens första rabarbersmulpaj, små chokladbakelser eller glass.

Senast jag var i butiken på Östermalmstorg var Carola där och shoppade gigantiska silverkandelabrar som hennes assistent fick kånka på. Just en sådan sak som man tänker sig att Carola ska ägna dagarna åt.

Flyttstök

Jag älskar mattidningar, och varje gång jag råkar befinna mig utomlands köper jag med mig så många tidningar jag orkar bära. Även om jag inte kan språket brukar jag fatta ganska mycket när det gäller mat. Vill man så kan man, och det finns ju alltid bilder att kolla på. När vi var i Paris i vintras köpte jag på mig en bunt tidningar, men i samma veva som vi kom hem flyttade vi, så resväskan med de olästa tidningarna packades helt enkelt upp rakt ner i en flyttlåda. När alla flyttlådor var uppackade syntes dock fortfarande inte ett spår av tidningarna. Jag vände förgäves upp och ner på hela vinden, och kikade i varje bokhylla och vrå. Men så igår letade jag efter ett våffelrecept, och där i kökskåpet stog de på rad, sprillans nya och ännu inplastade. Magnifique! Det enda smolket i bägaren är att det känns lite passé att läsa om värmande vintermat när jag är mer sugen på vårprimörer, men det kan jag leva med.  

Jämfört med svenska mattidningar verkar mycket fokus ligga på kött och anklever. Nästa varje recept börjar med “1,5 kg de rôti de porc”, eller “1 gros lobe de fois gras de canard”, men även dessert- och kakrecepten är fler än i svenska matidningar. Dock förvånar det mig alltid hur få recept det finns på matbröd i utländska tidningar, det verkar knappt som att man bakar sitt eget bröd överhuvudtaget. Kanske en oexploaterad marknad för surdegsprofeter som Martin Johansson…

I snygga tidningen Délices läser jag om konditorn Richard Sève som förutom praliner och allsköns söta bakverk även tillverkar salta macarons med smaker som anklever, karljohansvamp och gorgonzola. Jag är lätt skeptisk, men tillsammans med ett glas champagne skulle jag nog kunna skölja ner några stycken.

Andra snygga, utländska mattidningar som brukar finnas i välsorterade svenska tidningsbutiker är australiensiska Donna Hay och brittiska Olive och Delicious. Eftersom Donna bor på andra sidan jordklotet blir det dock lite snurrigt med säsongerna. Till julen är det strandpartaj som gäller, och nu laddar hon med comfort food som chokladkakor och värmande grytor inför höstrusket.

Utflyktstips

Även om det är regnigt och ruskigt idag ryktas det att solen ska titta fram i helgen. Och vad passar då bättre än att åka till en handelsträdgård utrustad med kafé. Min favorit för tillfället är Ulriksdals Slottsträdgård, vars kafé för några år sedan var ganska trist. Personalen var sur, det luktade skumt och kakorna smakade mer salt än sött. Men nu! Kakbordet dignar av fler sorter än jag kan räkna, mackorna är fräscha och goda och soppan värmer om våren är kallare än väntat. Istället fär att sitta inne i kaféet eller på uteserveringen kan man (men man får nog egentligen inte) smyga ut och sätta sig i den soliga trädgården. En promenad runt Ulriksdals Slott sitter fint innan det är dags att öppna plånboken och gå loss bland plantorna. Personalen i trädgården är enormt hjälpsamma och berättar gärna långa historier om blomstren. “Den här rosen går ju tillbaka till Tusen och en Natt, du vet,  flygande mattor och hela den grejen” berättade trädgårdsmästaren om den ros vi valde till balkongen.

Några andra favoriter i trädgårdar-med-kafé-kategorin är Zetas, Boo Trädgård och naturligtvis Rosendahls Trädgård.