Sent ska syndaren vakna

När jag så smått börjat hoppas att den värsta hysterin kring mörk choklad hade lagt sig så att jag fick äta min mjölkchoklad i lugn och ro lanserar nu O´Boy en mörk chokladdryck och Ferrero Rocher en pralin med mörk fyllning. Ferrero Rocher skriver i sitt pressmeddelande: “Den internationella chokladtrenden pekar mot ökat intresse för mörk choklad med högt kakaoinnehåll.” Duh, asså hallå, redan.

När jag redan gör ett så genomkommersiellt inlägg vill jag passa på att nämna hur glad jag är över att Delicato har fortsatt sin roliga kampanj med bakverks-propaganda. Den förgyller kollektivtrafikåkandet och ger en liten känga till alla dietförespråkare. När jag cyklar genom Segeltorp är det förresten trevligt att dra några extra djupa andetag utanför Delicatos bageri. Det är ju så trendigt att äta lokalproducerat nuförtiden, och jag bor ju faktiskt inom en mils radie, så nästa gång jag äter en dammsugare kan jag känna mig riktigt politiskt korrekt.

Praliner i långa rader

I torsdags hann jag med ett premiärbesök på nyöppnade PO Choklad och Konditori. Efter en dubbel espresso och en underbart god mjölkchokladpralin med kola och saltrostad mandel var jag så inspirerad att jag sprang tillbaka till Matlabbet och gjorde tre sorters praliner, en mörk chokladtryffel med brynt smör och två varianter av mjölkchokladtryffel med jordnötter, den ena gjuten i kupolform och den andra rullad till kulor och doppad i mörk choklad med jordnötskross. Den sistnämnda är helt galet god om man är lagd åt Snickers-hållet. Krispiga, salta jordnötter och mörk choklad som innesluter den krämiga mjölkchokladen. För övrigt har jag aldrig riktigt förstått varför många konditorer insisterar på att använda osaltat smör, alla sorters bakverk – och i synnerhet choklad – vinner ju på en gnutta salt. Det osaltade smöret lär vara aningen färskare, men jag kan leva med en lätt lagring.

Kladdkakedieten

 I USA lär The Cookie Diet vara hett, och i senaste numret av Aftonbladet  Mat & Vin slänger jag ur mig citat som “Lagoma mängder socker blir man bara glad av”. Ola Lauritzson och Anna Skipper kommer att se rött, jag väntar bara på att bli lynchad. Själv inser jag ju att jag kommer att bli fet vilken dag som helst med tanke på min kakstinna kost, men innan dess tänker jag profitera på min än så länge ganska späda kroppshydda och lansera sockerdieten. Vik hädan LCHF och GI!

En kaffedrake på intåg

Igår slog nyhetsbomben ner, Starbucks kommer till slut att öppna i Sverige. Till en början på Arlanda, vilket ju kan betraktas lite som ett gränsland, men det är nog bara en tidsfråga innan de sprider sig över landet. Jag gillar på sätt och vis Starbucks, men mest som en lite exotisk semestergrej. Det är egentligen inget större fel på Espresso House, Waynes Coffee eller Coffeehouse by George heller, men det är ju bara så tråkigt. Jag älskar små, unika kaféer, och värnar om dem som en fältbiolog värnar om sällsynta salamandrar.  Jag är livrädd att Stockholm ska bli som London där ALLT är kedjor, och du kan behöva leta i månader för att hitta ett fristående kafé. Jag inbillar mig att det är i city man lättast trillar dit och slinker in på ett kedjekafé, så här följer en liten guide till sköna kaféer i centrala Stockholm:

Citykonditoriet, Publik, Centralbadet, Saturnus, Vete-Katten, Bagdad Café på Medelhavsmuseet, Zink Grill, Frosseri, Café de Maré på Dansmuseet, Sturekatten

Dagens shoppingtips

I en idealisk stad skulle man handla allt man behövde i små personliga butiker och speceriaffärer med fryntliga handlare bakom kassan. Men tänk vad mycket fint det finns på varuhusjätten Åhléns ändå. Till exemepel det här ursöta kakfatet för 149 kronor. Lasta på lite fina småkakor eller praliner, slå in i cellofan och vips har du höstens mest uppskattade gåbortspresent.

Jag – en turgumma

I lördags på väg hem från min pralinkurs på Medborgarskolan var jag väldigt chokladsugen. Jag blir lätt det efter att ha sett alla deltagare frossa i choklad hela dagen, och det är aldrig någon som bjussar sin stackars fröken på praliner. Ytterst sällan åtminstone, och det är ju egentligen helt på sin plats. När jag stog och väntade på tunnelbanan blev jag hur som helst sugen på att prova Marabous nya mjölkchoklad med karamelliserade kexkulor. Jag stoppade ner några slantar i automaten, och vips trillade det ner TVÅ chokladkakor istället för en. Jag är en riktig turgumma, jag! Stackars den som kom efter mig och troligtvis inte fick någon choklad alls.

 Chokladen var egentligen inte så fantastisk god. Helt okej, men lite i sötaste laget, och kexkulorna påminde om Marabous Amigo-choklad, en mjölkchoklad som lanserades förra året och som innehåller salta majs-snacks. När jag skulle köpa Amigo på Pressbyrån när den nyss kommit skedde följande konversation mellan mig och kassabiträdet:

Kassabiträdet: “Oj, vad är det här för något?”

Mia: “Det är en ny choklad med majschips som jag tänkte att jag ska prova.”

Kassabiträdet: “Jaha, hoppas den är god. Men tycker du att den är äcklig så är det nära till toaletten om du behöver kräkas.”

Mycket märkligt, och säkert inte något de fick lära sig på Pressbyråns säljkurs.