Chokladhus!

I våras fick jag i uppdrag att skapa det här chokladhuset för Marabou, och nu har det äntligen lanserats i form av en broschyr med beskrivning på hur man själv kan bygga det. Broschyren ska finnas i de flesta mataffärer, och instruktionerna finns även på hemsidan. Tävling är det också, så passa på att lägga upp ditt eget hus på instagram för att ha chans att vinna chokladcheckar. Huset har Sara Danielsson fotat.

Att skapa chokladhuset är bland det roligaste och jobbigaste uppdrag jag har haft. Den slutliga konstruktionen är väldigt simpel och enkel att bygga själv, men att komma fram till just den lösningen krävde svett, tårar och många, många kilo choklad. Men fatta vilken dröm att få tillgång till så mycket choklad jag ville! Just Marabou mjölkchoklad råkar dessutom vara bland det godaste jag vet, men efter min extrema konsumtion under projektet har suget sjunkit drastiskt.

Även Nisse var en lyckligt lottad unge när jag jobbade med det här drömprojektet. Här får han äta upp det slutgiltiga huset till lördagsgodis, och vi har fortfarande skafferiet fullt med ratade husdelar. Han har dessutom blivit så pass präglad att han inte ser någon poäng med att bygga pepparkakshus till jul, utan vill att vi ska göra ännu ett chokladhus. Och visst är det lite enklare än att kavla och grädda pepparkaksdeg, och dessutom godare att äta upp.

Burkmat

Till senaste numret av tidningen Mitt Kök har jag gjort några äppelrecept, bland annat de här äppelkakorna med plommon gräddade i glasburkar. Att grädda dem i burk fyller egentligen ingen som helst funktion, men det är lite fint och roligt och annorlunda tycker jag. Receptet ligger nu uppe under receptfliken, och ingen mindre än Ulrika Pousette har fotat.

Fixa grillen

Morgonen inleddes med snöblandat regn, men jag tror ända att det här kan bli grillhelgen nummer ett runt om i landet. Och det finns mer att lägga på grillen än köttbitar och majskolvar. Varför inte ge desserten en vända på grillen. Passa till exempel på att grilla marshmallows och lägg tillsammans med en bit choklad mellan två kex (s’mores), rosta några skivor sockerkaka och servera tillsammans med grädde och färska bär, eller trä upp jordgubbar och ananas på spett och grilla.

För ett par år sedan gjorde jag dessertkapitlet till boken Fixa Grillen. Här kommer några bilder ur boken som grillinspiration! Och minns ni hur det såg ut bakom kulisserna? Kolla in det här gamla inlägget. Inte lite soligt och charmigt som bilderna ger sken av… Nedan syns den fabulösa Miriam Parkman.


Alla bilder är plåtade av makalösa Ulrika Ekblom. Nisse låg ännu i magen om det är någon som undrar varför jag har en sådan kanonkula på bilden.

Gårdagen

Ni har efterfrågat att jag ska skriva mer om min vardag och hur en vanlig dag kan te sig. Det har jag varit lite dålig på, men nu ska ni få en redovisning av gårdagen. Jag plåtade ett kafferepsjobb för Allt om Mat med födelsedagstema. De villa ha fem kakrecept, en omslagsbild och ett födelsedagskalas med modeller. OBS! Jag har ofta betydligt lugnare och mer ospännande dagar när jag sitter vid datorn och gör bokföring och skickar mejl.

Jag gick upp 6.30 och gjorde frukost, (mackor och en dubbel espresso) sedan vaknade Nisse (min två-årige son) och jag försökte duscha, få i honom lite frukost, leka, få på tusen lager kläder och märka bilar med hans namn att ta med till dagis för att han skulle gå med på att gå iväg. Medan min man lämnade på dagis sopade jag fram bilen ur snön och packade med grejor hemifrån att ta med till plåtningen. Sedan körde jag till jobbet och packade in tusen grejor till att ha med. Jätteviktigt att inte glömma en enda kaka eller annan liten pinal! Jag har en ganska liten bil, men konstigt nog får allt alltid plats ändå, det är lite magiskt. Sedan körde jag vidare hem till fotograf Anna Skoog där vi skulle plåta. Där blev jag mött av jordens gulligaste hund. Ska jag ha hund en vacker dag ska det vara en blandning av collie och pudel! Dock råkade jag trampa på honom eftersom han hela tiden sprang framför mina fötter när jag packade ut allt ur bilen.

När jag hade fått in allt blev det kaffe och planering av dagen tillsammans med Anna. Sedan möblerade Anna om hela huset medan jag packade upp all rekvisita och alla kakor. Efter ett stund kom AD:n från Allt om Mat och hjälpte till med omslagsbilden, jag gjorde mitt bästa för att göra en perfekt omslagstårta (skitläskigt) och höll pom poms blickstilla framför kameran i en timme (mjölksyra). Samtidigt försökte jag baka bullar, preppa resten av kakorna och äta en lunchmacka på stående fot. Annars är jag väldigt noggrann med att äta en rejäl och sittande lunch senast klockan 11, annars får jag hungerpsykbryt.

När vi vara klara med omslaget kom modellerna, min kompis Anette, (tusen tack!) hennes 16-månaderstvillingkillar och hennes mamma. Jag dukade upp födelsedagsbordet och fixade det sista med kakorna, Anna riggade kameran, ljuset och satte upp pom poms och flaggspel. Sedan tvingade Anna sin son och kompis att ställa upp som modeller och tampades med den omöjliga uppgiften att fånga modeller, hundar, kakor, bebisar, dukning, blommor, paket och ljus till en perfekt helhet. Jag försökte passa de nyfikna tvillingarna bland vita soffor, kameraprylar och eldstäder medan mamma och mormor poserade. Jag hann inte ta några bakom-kulissen-bilder här, hann knappt andas, kändes mest som att vara inne i en orkan.

Efter att modellerna gått hem var jag helt slut. Vi laddade med kaffe och tårta och plåtade sedan resten av kakbilderna.

Sedan var det bara att städa, diska, möblera tillbaka hemmet, fördela kakorna och packa ner alla tusen prylar igen. Packa ut till bilen, kör tillbaka till jobbet i snö och mörker och packa in allt på jobbet. Hittade dock ingen parkering så uppackning och mera diskning får bli en annan dag. Sedan körde jag hem och letade parkering, och när jag kom in genom dörren hade min man gjort stuvade makaroner och falukorv. Lycka!

Sedan försökte jag leka med Nisse, men var så trött att jag såg i kors och glömde bort vem jag var. Alltså inte vem jag är på riktigt, men han leker bara schizofrena leker nuförtiden där vi är andra personer. Han är sin mormor, farmor, faster, moster, morbror, kusin, Amir på Handlarn, min kompis Ulle, sin kompis Einar, Nike, Adrian eller Molly, och så måste jag komma ihåg vem jag är för att matcha. När jag till slut lyckats få honom att somna vid 22 (troligtvis världens kvällspiggaste två-åring) försökte jag skriva färdigt recepten och skicka dem till tidningens redaktör eftersom de ska provbakas i deras provkök idag. Sedan åt jag och Erik bullar, drack mjölk och kollade på ett avsnitt av Modern Family. Sedan läste jag lite och släckte vid 23.30 kanske.

Inför det här jobbet hade jag planerat och förberett till och från under två veckor. Skrivit recept och provbakat, misslyckats och lyckats och bakat igen, skrivit otaliga kom ihåg-listor, letat i affärer och på nätet efter de snyggaste pom pomsen, sugrören, presentsnörena, kaffekopparna och ballongerna. Tjatat på mina kompisar att ställa upp som modeller, letat över hela stan efter bär och blommor, packat ner leksaker, kakfat, vaser och slagit in paket. Sjukt kul, men också lite nervöst, stressigt och tidskrävande. Receptjobbet kommer i Allt om Mats bakningsspecial i mars!

Alla är matfotografer

I höstas spelade jag in ett kort inslag om matfotografi till SVTs program Alla är fotografer med Henrik Schyffert och Johan Rheborg. Några veckor senare fick jag ett mejl som började “Inslaget med dig blev suuuuuuperbra, alla älskar dig…” Redan där förstod jag att det var kört. Inslaget ströks ur programmet, men nu ligger det åtminstone uppe på svt.se. Här kan ni kolla på det.

Det är ganska hårt redigerat, om man inte koncentrerar sig kan man missa det helt, så redan innan ni ser det kan jag förbereda er på att jag pratar om hur matfoto har sett ut genom tiderna.

Vill ni läsa om fler gånger när jag har failat på att vara med i TV hittar ni ett gammalt inlägg här. Jag är bitter än idag.

Den suddiga bilden ovan är från en av mina mest absurda plåtningar då fotografen Christoffer Edling skulle ta ett porträtt av mig till tidningen Du&Co. Jag låg på bordet omringad av kakor och Christoffer stod över mig. Så här blev bilden i slutändan.

Nu är det jul igen! Och om och om igen.

Igår plåtade jag mitt sjunde julreceptjobb för i år tillsammans med Stefan Wettainen. Det var 27 grader på Matlabbet så vi åt lunch på bryggkrogen Loopen, och när vi jobbade med sista bilden ringde min kompis Miriam och undrade om jag ville dra och bada. Självklart! Men det känns alltid lite absurdt att sitta på stranden och äta julgodis. Om detta och andra knasigheter i mitt yrke har jag skrivit om i min senaste krönika i Baka. Den utmärkta tidningen säljs där tidningar brukar säljas, men får du inte tag på den kan du läsa krönikan här:

Jag jobbar som matskribent med inriktning på kakor. Jag är konditor, men istället för att jobba på konditori gör jag kakrecept till tidningar och böcker. Ett fantastiskt roligt yrke, men samtidigt ganska absurdt i vissa aspekter. Runt jul brukar vänner och bekanta fråga om jag har det stressigt på jobbet med allt julbak. Nej, julen jobbar jag med hela året utom just vid jul. Jag gjorde ett femtontal julrecept till Allt om Mat i januari, strax före midsommar gjorde jag julrecept för Icakuriren och hela augusti kommer att fyllas med julreceptjobb för Amelia, Expressen och Icakuriren. Det känns knappt konstigt längre när man är van, men visst får man kämpa lite extra för att få inspiration. Det är dessutom svårt att göra bilderna stämningsfulla och murriga när solen strålar utanför. Allt detta beror på att månadstidningar har lång pressläggning och planerar sina jobb i god tid. Vissa jobb gör man året innan för att kunna få med snö och julblommor. Recepten vi plåtade i januari behövde vi en julgran till, och då kunde vi praktiskt nog gå och plocka den finaste från högen av utslängda granar vid återvinningsstationen.

I några år fick jag väldigt mycket påskjobb. Hur roligt det än är med kycklingar och mandelmassa så finns det inte så mycket påsksmaker att hänga upp sig på och hitta inspiration kring. När jag redan har gjort tjugo påskgodisrecept med mandelmassa, kycklingar och choklad famlar jag efter något mer konkret. Jag får helt enkelt införa en krydda eller smaksättning som framöver ska förknippas med påsken. Säg till exempel kokos, härmed bestämmer jag att det hädanefter kommer att vara den officiella påsksmaken!

Efter en fotografering blir det mycket kakor över, och det värsta jag vet är att slänga mat och bakverk. Mycket äter jag själv, men allt hinner jag inte med. De portioneras istället ut till grannar, dagisfröknar, kompisar, kollegor och annat löst folk. Ett väldigt lätt sätt att bli populär! Nästan lömskt. Även om det går lite trögt ibland i dessa tider av LCHF, GI och andra bokstavsdieter. Dessutom ställer det till det att jag alltid är osynkad när det gäller årstiderna. Det är inte så lätt att bli av med pepparkakor och lussebullar en solig dag i augusti, och jordgubbstårtor brukar inte stå högt i kurs i advent.

Ännu värre blir det när man behöver folk som ska posera på bilderna. ”Jaha, ni är på stranden… Jag tänkte kolla om ni vill dra på er ett par sticketröjor och något rött och komma hit och låtsas att vi har glöggfest? Inte? Okej, ni ska äta glass, jag kollar med någon annan istället.”

I mars fick jag flera receptuppdrag där bilderna skulle se somriga ut. Väldigt somriga. Trädgårdskänsla, sol, bubbel, hela paketet ville de ha. Som ni kanske minns låg isen och snön fortfarande tjock, och att försöka ge intryck av en kvalmig högsommardag med glassfest i trädgården är inte det lättaste under sådana omständigheter. I slutändan åkte jag till blomsteraffären och köpte allt de hade i pensé- pelargon- och hortensia-väg och tryckte in det i ett litet hörn av vår balkong. I slutändan blev bilderna riktigt bra, och eftersom vi plåtade glass var det en fördel att termometern höll sig runt nollan.

Annars är bland det värsta jag vet att göra vinterpicknickreceptjobb. Vem vill äta utomhus på vintern? Det är KALLT! Så mycket skönare att krypa in under en filt i soffan INOMHUS. Men minst ett vinterpicknickjobb är obligatoriskt i varje mattidning i februari, för att inte tala om de förfärliga GRILLA UTOMHUS på vintern-jobben. Fingrarna domnar bort redan innan första rätten är uppackad, fotografen gnäller och fryser och solen går ner innan det knappt blivit ljust.

Inte är det mycket bättre att göra somriga receptjobb på sommaren. När jag väl har bakat upp en armada av småkakor, studenttårtor, bullar och bakelser, hittat en lagom sjavig stuga att hålla till i och dragit på mig sommarklänning för att göra den obligatoriska hålla-i-tårta-bilden, ja då står regnet alltid som strössel i backen.

Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt jobb, allt det här har sin charm, och säsongerna och motgångarna ger inspiration och leder till oväntade och lyckade lösningar.  Att fota i gassande sol skapar sällan en vacker bild ändå, lite lagom hotande regnmoln ger mer mättade färger och finare ljus.