Canelésuccé!

Jag har tidigare skrivit om mina problem med caneléer, men nu, nu äntligen börjar det likna något! Mycket tack vare Rachel Khoos tips om bloggen Chez Pim, där Pim metodiskt redovisar sin nästintill maniska jakt på den perfekta canelén. Jag följde Pims råd slaviskt, och det som främst gjorde skillnad var att jag smorde formarna med bivax. Jag har länge vetat att man kan göra det, men först nu kom jag mig för att beställa vax från Perssons Bigårdar. Så mycket bättre!

Caneléerna blev vackert glansiga, fick ett krispigt yttre och halkade ur formarna istället för att kräva en halvtimmes frustrerat pillande för att få ut dem. Nästa gång ska jag värma formarna lite innan för att få ett tunnare lager bivax och på så sätt förhoppningsvis få tydligare form på caneléerna.

Min canelékunnige kompis Lars kom och hjälpte till och höll noggrann koll på ugnen. Vi tog ut några caneléer i taget och jämförde gräddningstider.

Det enda som inte var heeelt perfekt var smaken… Tyvärr. Lite mer intensiv smak av rom och vanilj skulle jag vilja ha, så det blir till att testa igen. Så fort receptet är helt perfekt lägger jag upp det här på bloggen om det är fler som vill plåga sig själv med canelébakning!

Skådemaränger

Jag gillar att ha något fint bakverk i fönstret på Matlabbet. Inte för att vi driver den sortens utåtriktade verksamhet att vi behöver locka förbipasserande, men det är så roligt när folk som går förbi hajar till. Särskilt barnen på dagiset vägg i vägg blir glada.

Förra veckan när jag hade en praoelev passade vi på att använda upp överblivna äggvitor och gjorde maränger att ha i fönstret. Maränger är den perfekta skyltfönsterkakan!

Skådebröd är en hel bakningsgenre i sig. Dels finns det skådebröd-bröd som görs av en bröddeg som inte jäser så mycket så att det man skapar behåller formen. Sedan finns det den sortens skådebröd som bagerier brukar skylta med. Det kan vara alla sorters bakverk som är snygga och håller sig bra när de torkar utan att mögla eller se trista ut. Så här i semmeltider brukar man se skådesemlor som verkar göras av en torkad vetebulle med en låtsasgräddkrans av maräng.

Här har jag har tidigare skrivit om när jag råkade sälja skådebröd till en kafékund.

På Gourmet.se hittar du mina tips på hur du bakar maränger.

Fint från nätet

Internet asså, jag älskar internet! Det finns så mycket bra grejor på the world wide web. Bara en sådan sak som alla etiketter och pysselgrejor man kan skriva ut. Saftflaskan har fått en fin gammal fransk etikett som jag hittade här genom att söka på “vintage food labels”. På den här sajten kan du hitta många fina kort, etiketter och liknande att skriva ut och använda till jul, påsk eller lite när som helst, men du kan helt enkelt söka runt och använda dig av orden “free clip art” och lägga till det du söker efter, till exempel “cupcake toppers”.

Själv har jag ingen färgskrivare, men frågar man snällt brukar tillika snälla kompisar kunna skriva ut.

Receptpirater

Nya numret av tidningen Baka finns nu i tidningshyllorna! Jag har skrivit en krönika om recept och upphovsrätt till tidningen, och får ni inte tag på ett pappersexemplar kan ni läsa krönikan här:

Då och då blossar det upp små krig i kokboksbranschen. Någon anser sig ha blivit plagierad, fått ett recept stulet eller delar av en bok kopierad. Men vem äger egentligen ett recept, och hur vet man vem som är skaparen till det?

Copyright på recept existerar knappt. Om du kopierar ett recept från punkt till pricka med personligt skriven ingress och allt skulle skaparen möjligen kunna hävda att det var ett plagiat, men så fort du har ändrat minsta lilla har du ryggen fri. Står det till exempel 1 krm salt i originalreceptet och du ändrar till 1 nypa salt räknas det som ett nytt recept. Samma sak om du ändrar i receptbeskrivningen eller i ingressen.

En nackdel med att recept saknar copyright är när man som jag jobbar med att sälja recept till mattidningar. Jag får betalt en gång, men sedan använder tidningen ofta recepten i andra sammanhang som böcker, utländska upplagor och på nätet. Detta får fotografen ersättning för eftersom bilden är upphovsrättsskyddad, men jag som varit med och skapat bilden får ingenting.
Har jag lånat ett recept av någon vill jag gärna ge kredd, men tillfälle finns inte alltid. I en kokbok eller på en blogg kan man sväva ut i mer personliga texter och förklara vem som är upphovsman till ett recept, men i till exempel mattidningar känns det som fel forum. Jag såg till exempel en fin tårta Clara Lidström gjort på sin blogg, en ”hullerombullertårta” där rulltårta varvas med grädde och färska bär. Jag gjorde senare en liknande tårta för en mattidning, men där fanns inte utrymme att berätta att ”Den här idén har jag hittat på bloggen Underbara Clara”. I mattidningar är receptkreatören oftast ganska anonym så vad ”jag” tycker, tänker och inspireras av är oftast ointressant för läsaren. Dessutom är jag rädd för att ge kredd till fel person, jag vet inte om det är Clara som är upphovskvinna till hullerombullertårtan, och om jag då skulle ge henne äran för det, och hon i sin tur har hittat receptet någon annanstans känns det orättvist mot den faktiska receptkreatören.

Jag har fått recept ”stulna” ett flertal gånger, och visst kan det reta mig lite, men snålhet är inte ett personlighetsdrag jag vill förknippas med, så jag försöker att inte bry mig. Dessutom kan man välja att se plagiat som en bekräftelse på att man nått ut. Det är mer synd om den som måste kopiera, själv kan jag säkert komma på fler idéer.

Senast var det en inredningstidning som kopierat ett macaronrecept från min blogg rakt av utan någon hänvisning. Det retade mig inte särskilt mycket, själv har jag hittat receptet på bloggen Tartelette, men det som irriterar mig är att de uteslutit att ta med mina tips på hur man lyckas med macarons. Ni som har testat att baka macarons vet att man kan behöva en hel del vägledning, inte bara ett recept rätt och slätt, och det är detta som gör mig arg, att matskribenten tagit receptet, men inte alla tips som gör att man faktiskt kan lyckas med det.

Jag tycker att man ska vara generös med sina recept och dela med sig av sin kunskap och sina upptäckter och tips. Sprida bakningsglädje helt enkelt. Men man ska också vara generös med att uppge källan om man lånar ett recept, och visa respekt för andras arbete. I vissa fall kan det vara en enkel historia att skapa ett nytt recept, men ofta ligger det mycket arbete bakom, timmar av snedsteg, framsteg, svordomar och kariesskapande provsmakning. Särskilt nu när recept och idéer sprids blixtsnabbt på nätet är det extra viktigt att inte snåla med kredden.

Min variant av hullerombuller-tårtan har Ulrika Pousette fotat.

En plats kvar!

Det finns en plats kvar på min kurs 16 mars. Skynda boka, sista chansen! Mer info finns i det här inlägget.

Nu är kursen fullbokad, men hör gärna av dig om du vill stå på reservlistan.

Instagram

Jag har som vana att vara sist ute när det gäller sociala medier. Instagram är inget undantag, men nu ni, nu finns jag även där! Kakmia är namnet – följ mig vet jag! Tipsa gärna om ni vet andra jag borde följa.