Nu är det jul igen! Och om och om igen.

Igår plåtade jag mitt sjunde julreceptjobb för i år tillsammans med Stefan Wettainen. Det var 27 grader på Matlabbet så vi åt lunch på bryggkrogen Loopen, och när vi jobbade med sista bilden ringde min kompis Miriam och undrade om jag ville dra och bada. Självklart! Men det känns alltid lite absurdt att sitta på stranden och äta julgodis. Om detta och andra knasigheter i mitt yrke har jag skrivit om i min senaste krönika i Baka. Den utmärkta tidningen säljs där tidningar brukar säljas, men får du inte tag på den kan du läsa krönikan här:

Jag jobbar som matskribent med inriktning på kakor. Jag är konditor, men istället för att jobba på konditori gör jag kakrecept till tidningar och böcker. Ett fantastiskt roligt yrke, men samtidigt ganska absurdt i vissa aspekter. Runt jul brukar vänner och bekanta fråga om jag har det stressigt på jobbet med allt julbak. Nej, julen jobbar jag med hela året utom just vid jul. Jag gjorde ett femtontal julrecept till Allt om Mat i januari, strax före midsommar gjorde jag julrecept för Icakuriren och hela augusti kommer att fyllas med julreceptjobb för Amelia, Expressen och Icakuriren. Det känns knappt konstigt längre när man är van, men visst får man kämpa lite extra för att få inspiration. Det är dessutom svårt att göra bilderna stämningsfulla och murriga när solen strålar utanför. Allt detta beror på att månadstidningar har lång pressläggning och planerar sina jobb i god tid. Vissa jobb gör man året innan för att kunna få med snö och julblommor. Recepten vi plåtade i januari behövde vi en julgran till, och då kunde vi praktiskt nog gå och plocka den finaste från högen av utslängda granar vid återvinningsstationen.

I några år fick jag väldigt mycket påskjobb. Hur roligt det än är med kycklingar och mandelmassa så finns det inte så mycket påsksmaker att hänga upp sig på och hitta inspiration kring. När jag redan har gjort tjugo påskgodisrecept med mandelmassa, kycklingar och choklad famlar jag efter något mer konkret. Jag får helt enkelt införa en krydda eller smaksättning som framöver ska förknippas med påsken. Säg till exempel kokos, härmed bestämmer jag att det hädanefter kommer att vara den officiella påsksmaken!

Efter en fotografering blir det mycket kakor över, och det värsta jag vet är att slänga mat och bakverk. Mycket äter jag själv, men allt hinner jag inte med. De portioneras istället ut till grannar, dagisfröknar, kompisar, kollegor och annat löst folk. Ett väldigt lätt sätt att bli populär! Nästan lömskt. Även om det går lite trögt ibland i dessa tider av LCHF, GI och andra bokstavsdieter. Dessutom ställer det till det att jag alltid är osynkad när det gäller årstiderna. Det är inte så lätt att bli av med pepparkakor och lussebullar en solig dag i augusti, och jordgubbstårtor brukar inte stå högt i kurs i advent.

Ännu värre blir det när man behöver folk som ska posera på bilderna. ”Jaha, ni är på stranden… Jag tänkte kolla om ni vill dra på er ett par sticketröjor och något rött och komma hit och låtsas att vi har glöggfest? Inte? Okej, ni ska äta glass, jag kollar med någon annan istället.”

I mars fick jag flera receptuppdrag där bilderna skulle se somriga ut. Väldigt somriga. Trädgårdskänsla, sol, bubbel, hela paketet ville de ha. Som ni kanske minns låg isen och snön fortfarande tjock, och att försöka ge intryck av en kvalmig högsommardag med glassfest i trädgården är inte det lättaste under sådana omständigheter. I slutändan åkte jag till blomsteraffären och köpte allt de hade i pensé- pelargon- och hortensia-väg och tryckte in det i ett litet hörn av vår balkong. I slutändan blev bilderna riktigt bra, och eftersom vi plåtade glass var det en fördel att termometern höll sig runt nollan.

Annars är bland det värsta jag vet att göra vinterpicknickreceptjobb. Vem vill äta utomhus på vintern? Det är KALLT! Så mycket skönare att krypa in under en filt i soffan INOMHUS. Men minst ett vinterpicknickjobb är obligatoriskt i varje mattidning i februari, för att inte tala om de förfärliga GRILLA UTOMHUS på vintern-jobben. Fingrarna domnar bort redan innan första rätten är uppackad, fotografen gnäller och fryser och solen går ner innan det knappt blivit ljust.

Inte är det mycket bättre att göra somriga receptjobb på sommaren. När jag väl har bakat upp en armada av småkakor, studenttårtor, bullar och bakelser, hittat en lagom sjavig stuga att hålla till i och dragit på mig sommarklänning för att göra den obligatoriska hålla-i-tårta-bilden, ja då står regnet alltid som strössel i backen.

Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt jobb, allt det här har sin charm, och säsongerna och motgångarna ger inspiration och leder till oväntade och lyckade lösningar.  Att fota i gassande sol skapar sällan en vacker bild ändå, lite lagom hotande regnmoln ger mer mättade färger och finare ljus.

Tårtornas tårta

I lördags gifte sig min kompis och fotografkollega Ulrika Pousette med sin Ricardo. En fantastiskt vacker vigsel, solig dag och rolig fest! Eftersom Ulle fotade min och Eriks vigsel för ett par år sedan tyckte jag att det var inte var mer än rätt att jag gjorde hennes bröllopstårta. Så j***a läskigt, jag ska aldrig mer göra bröllopstårta! Och roligt och lärorikt förstås, men jag råder er, gör aldrig bröllopstårta! Varken er egen eller andras. Konditorier är till för att användas.

Ulle och Ricardo var lugna, rationella och hjälpsamma, inga bridezillas här inte, men jag lyckades ändå stressa upp mig själv alldeles tillräckligt. Skulle den räcka, skulle den rasa, skulle den bli ful, skulle den bli äcklig, och så vidare.

Allt blev bra till slut. Jag valde att dekorera tårtan med flaggspel av sugarpaste och kristyr i samma färger som prydde lokalen. Tårtbottnarna var en saftig chokladsockerkaka, och däremellan bredde jag lager av hallon, grädde, chokladtryffel, dulce de leche och chokladgrädde. Sedan ett rejält lager chokladtryffelglasyr på toppen och kanterna. Den översta tårtan dekorerades med färska nejlikor, rosor och blad av hallon och jordgubbar.

Ulle fick den utmärkta idén att stapla gamla trälådor i olika nivåer att ställa tårtorna på. Lådorna pyntades med min mormors gamla spetsdukar. Tårtfaten kommer från Lagerhaus (förutom det översta som jag tror att jag köpt på Berry för länge sedan) och Ulle fick tillfälle att använda alla sina assietter att servera tårtan på.

Godis

 

Karameller alltså, vad fint det är! Ville bara säga det. Dessa inköpta på Caramella vid Filmstaden Sergel i Stockholm.

Äppeldags

Vet ni, nu är det nästan äppelsäsong! Överst på listan att göra med äpplen står för min del alltid smulpaj eller någon slags äppelkaka, men en väldigt, väldigt god grej är också tarte tatin. Det är en fransk äppelpaj där äpplen får puttra i en karamellsås i en stekpanna. Sedan täcker man äpplena med mördeg, ställer in hela paketet i ugnen och gräddar. Sedan stjälps pajen upp på ett fat. En uppochner-paj alltså. Det är inte svårt att göra, men senast jag bakade tarte tatin passade jag på att ta lite steg-för-steg-bilder för att göra det hela extra tydligt.

Använd gärna fasta och lite syrliga äpplen, till exempel Ingrid Marie, Aroma eller Katja. Du behöver en stekpanna som är cirka 22 cm i diameter, och den bör inte ha ett plasthandtag eftersom den ska sättas in i ugnen.

Tarte tatin

Cirka 6 portioner

Deg
2,5 dl (150 g) vetemjöl
100 g kylskåpskallt smör
2 msk strösocker
2 äggulor

Fyllning
1,25 dl råsocker
50 gram smör
4 medelstora äpplen
Vaniljglass till servering

Deg: Mät upp mjölet till pajdegen direkt på bordet eller i en bunke. Tillsätt det kalla smöret i små bitar och finfördela det i mjölet med fingertopparna. Tillsätt socker och äggulor och arbeta ihop till en smidig deg. Det går även bra att köra ihop alla ingredienser i en matberedare. Platta ut degen lite, slå in den i plastfolie och låt den vila i kylen i cirka 30 minuter.

Fyllning: Skala äpplena, kärna ur dem och skär dem i tjocka klyftor.

Låt socker och smör till fyllningen smälta ihop i en ugnsfast stekpanna.

Tillsätt äppelklyftorna till sockerblandningen i stekpannan och låt puttra på medelvärme i cirka 15 minuter. Rör om då och då.

Kavla ut pajdegen på lätt mjölat bakbord till en rundel något större än stekpannan. Kavla mellan plastfolie om du vill göra det lite enkelt för dig själv.

Arrangera äpplena i pannan i ett mönster i stekpannan. De ska egentligen få lite mer färg än på bilden, jag var feg den här gången och det straffade sig.

Täck äppelklyftorna med pajdegen. Tryck försiktigt in degen längs kanterna. Akta fingrarna så att du inte bränner dig! Ställ in stekpannan i nedre delen av ugnen och grädda i 175 grader i cirka 30 minuter tills pajdegen fått lite färg.

Låt kakan svalna ett par minuter.

Lägg ett uppochnervänt fat ovanpå och stjälp upp det hela så att äpplena hamnar överst. Var försiktig, karamellsåsen är riktigt het. Låt svalna lite och servera sedan gärna pajen tillsammans med vaniljglass.

Receptet är hämtat ur min kommande bok Franska bakverk.

 

Matfoto

I fredags fick jag sitta och bläddra i kokböcker hela förmiddagen, bättre kan man knappast ha det. Anledningen var att SVT i höst kommer att sända programmet Alla är fotografer, och ett av avsnitten kommer att handla om matfotografi. I det avsnittet kommer en snutt där jag pratar om att foto mat och kakor. Henrik Schyffert och Johan Rheborg är programledare, men de var tack och lov inte med på Matlabbet, då hade jag nog inte fått en syl i vädret.

Vispat

Inte förrän en kompis påpekade det slog det mig hur onödigt det verkar vara att visparna på en elvisp ofta har till synes olika fattning. Vad är poängen? Någon som vet?

Riktigt irriterande blir det när man är i ett kök med många elvispar av olika fabrikat. Rena detektivarbetet att matcha alla nästintill likadana vispar rätt.