Folk och fika

October 31, 2012

I morse hade jag en frukostdejt med Rachel Khoo, en fantastiskt trevlig och tjusig brittisk matskribent bosatt i Paris. Håller tummarna att någon smart TV-människa köper in hennes BBC-program My little Paris kitchen. Vi fikade på Drop coffee där jag även stötte på grymma skribenten Emi Gunér som berättade att hon just översatt boken Om jag var din hemmafru till engelska.

Runt hörnet hittade jag nyöppnade bageriet Petrus (på bilderna) och där utanför stog kocken Tom Sjöstedt, nyss hemkommen från Erfurt med en guldmedalj han rott hem tillsammans med resten av kocklandslaget i matlagnigs-OS. Han berättade även att han har planer på att öppna en egen krog!



Vid det laget var jag så fikasugen IGEN att det blev kaffe och smörgås på Kaffe, och där satt Carl Johan De Geer (skapare till legendariska Tårtan) och gav kulturell stämning till hela stället. Folk- och fikaflyt hela förmiddagen, nu gäller bara att jag tar mig samman och få lite jobb gjort också!

Advertisements

Kallt

October 29, 2012

Konditorer brukar alltid förespråka att man absolut inte får förvara choklad i kylen. Eftersom jag är en motvalskärring tycker jag tvärtom. Kylskåpskall mjölkchoklad är det bästa som finns! Ett par kakor choklad på lut i kylen så är jag nöjd och trygg. Även hemgjort chokladgodis förvaras bäst i kylen om du inte har tempererat det. Men mörka chokladkakor förvaras nog ändå bäst i rumstemperatur. Och köpepraliner.

Dia de los muertos

October 26, 2012

Till dagens DN Bostad har jag gjort dödskallar och benknotor inför allhelgona. Ganska läskigt tycker jag, jag har svårt att se det lekfulla och komiska med döden och skelett och sådant, men jag antar att det är en inställningsfråga, och det var trots allt riktigt roligt att göra dödskallarna. Reportaget är inspirerat av hur Dia de los muertos firas i Mexiko. Här och i papperstidningen hittar ni recepten. Steg-för-steg-bilderna har tyvärr blivit hårt redigerade, så det pedagogiska har mer eller mindre försvunnit.

En bra dag

October 24, 2012

image

Jag har haft en inspirationsdag idag. Ett fantastiskt koncept jag sällan har unnat mig tidigare. Som frilans är det lätt att man bara jobbar på utan att lägga tid på kurser, konferensresor, kick-offer och julbord, men i ett kreativt yrke måste man få lite input ibland också. Så jag har ägnat hela dagen åt kondisbesök och rekvisitashopping. Först var jag på väg till Kafé Esaias som ryktas ha världens femte bästa kaffe, men sedan såg jag att det öppnat ett nytt ställe vägg i vägg, så jag slank in där istället. Papa Lee  Bakery heter det och är mig veterligen det enda ställe i Stockholm som har brittiska bakverk. Jag testade en Eccles cake, men de har även Chelsea buns, Bakewell tart och scones. Och lite svenska kakor och praliner!
image

Efter ett långt och dyrt stopp på Apollo antik som har 50% rabatt på allt, och lunch på Arirang tittade jag förbi nyöppnade Paris-konditoriet Lenôtre som har öppnat på Karlavägen 59.
image

image

Bakelser och macarons galore! Jag kikade ändå in på Tösse och Holy sweet, men vid det laget hade till och med min kakmage nått sin gräns.
På underbara A la carte Antik hittade jag en superfin kakburk, på Panduro gladdes jag åt att de numera har en ganska fyllig bakningsavdelning och på Granit fascinerades jag av att även de har börjat sälja macarons. En väldigt bra dag alltså, mer sånt!


Mina senaste böcker Julens godsaker och Macarons, cupcakes, cakepops och andra söta bakverk ska ges ut i USA. Det är fantastiskt roligt, men när jag går igenom de översatta manusen blir jag galen på det här med måtten. De är inte logiska på något sätt och vis! Jag avskyr cups, ounces, inches och allt vad det heter. Stora, otympliga och besvärliga. Står det till exempel att man ska kavla en kakdeg till 2-3 mm tjocklek i den svenska upplagan blir det 1/16 inch i den amerikanska översättningen. Vem vet hur tjock en sextondels inch är!? En amerikansk cup är 2,36 dl. Jättestort! Översatt blir det ofta “about 2/5 cups” och det stör mitt ordningsinne något enormt. I Australien och England brukar åtminstone även de metriska måtten stå med i recept, men så verkar inte alltid fallet vara i USA. Och för att göra allt ännu besvärligare är en brittisk cup 2,84 deciliter. Jag blir galen! Och fasar över hur det funkar i resten av samhället. “Seså, här får du 1/2738 cup med vaccin.” eller “Kan du vara snäll och slipa ner de här glasögonen 2/523 inch.”

Mer Lyon

October 20, 2012

Jag trodde jag tjatat så mycket om Lyon att det stod er upp i halsen, men nej, jag fick ett önskemål från en läsare om att berätta ännu mer om vilka bakverk vi åt när vi var där i början av september. Jag är inte nödbedd, här kommer en detaljerad redovisning! Men för all del, skippa det här inlägget om det känns ointressant att veta exakt vad jag åt på semestern.

Jag hade ambitionen att beta mig igenom Lyons digra utbud av bakverk, och tack och lov är jag konstant hungrig och har en ämnesomsättning från himlen. Vi såg till att fika förmiddagsfika, fika på lunchen, eftermiddagsfika och kvällsfika. Dessutom var jag så pass nördig att jag skrev ner alla bakverk vi åt, här kommer listan:

Paris-brest (pâte a choux-bakverk fyllt med nougatkräm)
Croissanter och Pain au chocolat (mååånga, vi bodde precis brevid ett Polaine-bageri med fantastiska croissanter för 90 cent styck)
Speculoos (smakar exakt som pepparkakor)
Crêpes Suzette. Och andra crêpes och galetter
Tarte pralin (kolapaj där kolafyllningen är illröd och gjord av brända mandlar, en lyonäsisk specialitet) 
Coussin de Lyon (gröna små marsipangodisar)
Financiers (en mjuk mandelkaka, kan anas längst till höger i bilden här under)
Religieuse (ett pâte a choux-bakverk i två våningar fyllt med vaniljkräm, se bilden här ovan)
Caneléer (mjuka små kakor med lite kladdigt inre, se bilden här ovan)
Florentiner (små toscakakor med torkad frukt och penslade med choklad)
Brioche (smörigt, luftigt vetebröd)
Vacherin (glasstårta)
Tarte au poire (päronpaj)
Eclairer (långsmala pâte à choux-bakverk, denna fylld med chokladkräm och glaserad med choklad)
Panier (frasig smördegskaka)
Petit pots au crème (crème brûlée-liknande pudding utan “brûlé”)
Millefeuille (bakelse med smördeg och äppelkompott, lite lik Napoleon-bakelse)
Succé (chokladbakverk)
Tarte tatin (upp och ner-vänd äppelpaj)

Med reservation för stavfel och okunskap kring den ädla franska bakkonsten.

Jag älskar verkligen Stockholm, men här måste man ha lite koll för att hitta guldkornen. I Lyon känns det mer som att man kan strosa runt och äta på första bästa konditori eller restaurang och få bra mat och utmärkta bakverk. Jag tänker därför inte ge några direkta Lyon-tips. Gå omkring helt enkelt utan måsten eller stress!

En sak är jag dock förvirrad över, och undrar om ni läsare kan hjälpa mig med. När äter fransmän bakverk? Det finns ju konditorier överallt, men när och hur fikar man? Är det på jobbet, eftermiddagsfika, födelsedagar, kvällsfika eller bara när som helst till vardags?