Nu har jag till slut lagt upp ett recept på macarons! Jag har inte velat dela med mig av det förrän jag blev riktigt nöjd, men nu tycker jag att det är så bra det kan bli, och det har provbakats åt höger och vänster och borde stämma.

Det enklaste är att försöka få tag på färdigt mandelmjöl, och det kan du köpa på bland annat Södermalms Delikatesser och vissa indiska matbutiker. Jag hörde också ett rykte om att det kan finnas på Hermans Ekohandel (som snart byter namn till Eat! Ekoaffären).

Vill du göra eget mandelmjöl kan du mala det i en mandlkvarn och sedan sikta det, och har du ingen mandelkvarn kan du mixa det i en matberedare tillsammans med florsockret. Det är dock något svårare att lyckas med macarons gjorda på mixad mandel.

Receptet jag har lagt upp är på macarons fyllda med vit chokladtryffel smaksatt med hallon, men du kan självklart byta ut fyllning och färg hej vilt och göra macarons med till exempel blåbär, svarta vinbär, passionsfrukt, lakrits, viol eller lavendel. Istället för vit choklad kan du använda mörk choklad eller mjölkchoklad, eller göra en fyllning av smörkräm eller sylt. Sylten kommer dock inte synas som en stilig kräm, utan snarare sugas upp i kakan. Lycka till, och hör gärna av dig om du har några tips eller synpunkter på receptet!

Advertisements

Mästarmackor

February 26, 2010

Jag har varit extremt oengagerad i OS, men igår lade jag desto mer uppmärksamhet på Mack-SM, den årliga tävlingen arrangerad av föreningen Sveriges Bagare och Konditorer som utser landets godaste smörgås.

Själv är jag tokig i mackor och skulle gärna äta smörgås till både frukost, lunch, middag och några mellanmål där emellan, så det var ett drömuppdrag att få sitta i juryn. Tyvärr var uppslutningen av smörgåsar i vår stockholmsdivision lite skral, men desto trevligare var det att hänga med resten av juryn; Ellinor Isaksson från Chokladfabriken, Kristofer Sandström som driver Vassa Eggen och Albert och Jack’s Deli, Jussi Gerlich från Stinas Bageri och den pensionerade bagarmästaren Ernst Eggenberger.

Av Ellinor fick jag en liten presentpåse från Chokladfabriken med underbara praliner och deras omåttligt populära lakritskola med havssalt. Ellinor berättade att de har en anställd som i princip enbart gör deras lakritskola, så stor är efterfrågan. Dessutom brukar man behöva röra konstant (och enligt vissa enbart medsols)  i chokladkola för att den inte ska bränna vid, men artig som jag är vågade jag inte luska mer i det hela eftersom receptet är hemligt.

Albert och Jack’s är för övrigt ett av mina favoritkaféer, och Kristofer berättade att de dessutom har semlor nu. Måste rusa dit på tisdag!

Från Stockholmsregionen gick två mackor från En Liten Smula i Norrtälje vidare, och finalen avgörs på mässan Gastro Nord 20-23 april. Finalsmörgåsarna på bilden är fyllda med smarrig laxröra och chict dekorerade med limeklyfta och rosenblad. Therese Baalack som driver Smulan kommer för övrigt snart ut med en ny bok om tårtor och bakelser. En av mina favvofotografer Anna Kern har fotat, så boken är säkert hur fin som helst.

Dags att bli fet!

February 23, 2010

Jag fick ju bassning för att jag inte lagt ut några semlebilder på bloggen på fettisdagen, men här kommer i alla fall en bild på dagens semlor från Petite France. Jag har inte hunnit smaka ännu, men de verkar lovande.

Jag har gjort alldeles för få hemgjorda semlor i år, och igår slängde jag mina sista frysskadade vetebullar. Semlor är ju annars en sådan sak som alla har olika åsikter om, vissa vill ha mycket grädde och mandelmassa, andra lite. Vissa vill ha små lock, andra stora. Själv vill jag helst ha varm mjölk till, men det tycker en del är läbbigt. Fler konditorier borde helt enkelt låta kunden montera ihop semlan själv.

Jag tycker även att fler borde göra som Liselottes Hembageri på Norrtullsgatan och sätta ut uppmuntrande och roliga skyltar med uppmaningar som “Dags att bli fet, nu har vi semlor!”

Mia, min Mia

February 22, 2010

Jag och min kompis Mia är lika på nästan alla sätt och vis. Vi har samma namn, samma jobb, samma skivor och samma fäbless för att ha solen i ögonen och julstjärnor i fönstret året om. Det är egentligen bara två saker som skiljer oss åt; Mia älskar lakrits men avskyr programmet Christer i P3, medan jag gillar Christer men tycker att lakrits smakar pyton. Ibland krockar det lite, som i veckan när Mia kom tillbaka från Paris och hade köpt samma strössel i present till mig, som jag redan köpt till mig själv när jag var där ett par veckor innan. Av allt strössel i Paris! Men det skadar ju aldrig att ha dubbletter av fint strössel.

Dessutom hade Mia köpt med sig några söta små kakor som jag missat, jag tror att de hette patiences, eller något liknande, och de ser ut som små, enkla macarons, men är lite hårdare och smakar bergamott.

Jag hade lovat mig själv att jag inte skulle tråka ut er med mer Paris-tjat, men sedan hände ju strösselsammanträffandet, och så fick jag tips om en mataffär som verkar så bra. G. Detou heter den, och när jag började söka efter den stötte jag på David Lebovitz fina blogg där han delar med sig av tips och recept han snappat upp som konditor bosatt i Paris.

Se upp i backen!

February 19, 2010

Det börjar dra ihop sig mot sportlov, och trots att jag är fullkomligt ointresserad av vintersport och snö, och inte har tagit sportlov de senaste 10-15 åren, fick jag äran att göra friluftsiga bars till senaste numret av Allt om Mat. Bars är ju förrresten ett lite konstigt begrepp, och det är synd att det saknas ett bra ord för det på svenska. Men det handlar alltså om avlånga kakor med massor av energi för att orka med friskt och hurtigt uteliv. Under Recept hittar du ett smakprov ur tidningen på kokosbars med lingon. Den fina bilden har Ulrika Pousette plåtat, men hon har nu flytt snön för en solig strand på Kanarieholmarna.

Jag fick även bli månadens medarbetare i Allt om Mat, superkul! Missa inte den lilla intervjun i början av tidningen. På det porträttet har jag för första och enda gången ett par glasögon jag köpte i Indien. För att kolla om synskärpan stämde tog optikern med mig ut på strandpromenaden, pekade på en stor klippa några meter ut i havet och frågade “Can you see the rocks over there?” Det kunde jag med tanke på att det var en gigantisk stenformation, men det betydde inte att glasögonen gick att använda… 

Under våren ska jag få göra köksskolor med bakverkstema till Allt om Mat. Köksskolorna är steg för steg-recept som jag tycker är roliga att göra eftersom man får vara extremt grundlig och pedagogisk, och jag har tidigare gjort köksskolor för bland annat biskvier, wienerbröd, moussetårta och vaniljhjärtan. Denna gång ska jag föreslå dammsugare och princesstårta, men ni får gärna komma med förslag om ni har något bakverk ni klurar på och skulle vilja ha en utförlig beskrivning av.

Vive la France! – Del 3

February 16, 2010

Jag har fortfarande inte kommit över Paris-helgen, utan måste tjata på lite mer om den. En iaktagelse är att allting känns väldigt franskt när det gäller sötsaker. Det är eclairer, croissanter och tarteletter för hela slanten, och jag hittade bara ett enda ställe med cookies och brownies, till skillnad från Sverige där jag upplever att vår kakkultur varit starkt inspirerad av USA de senaste 10-15 åren. Detta är ju på gott och ont, det är bra att man värnar om det inhemska matarvet, men jag är glad att vi i Sverige är öppna och tar intryck av allt annat gott som finns i världen.

När jag och min pojkvän är på semester brukar vi försöka klämma in en matlagningskurs eftersom det är kul att träffa infödingar och få lite insikt i matkulturen. Den här gången hittade vi en lunchkurs på L’atelier des Chefs och lärde oss göra musselsoppa, en riktigt stabbig gratäng på konfiterat anklår, sötpotatismos och fois gras-crumble, samt kastanjetiramisu med nougatinne till efterrätt. Eftersom vår franska är minst sagt bristfällig förstog vi bara brottstycken av vad som sades, men man snappar ju ändå upp mycket av det som visas. På bilderna ser ni hur vår magister karamelliserar mandelflagor, kavlar ut massan mellan två bakplåtspapper och sedan monterar tiramisun i glas. De kurser vi har gått utomlands är oftast mycket mindre “hands on” än i Sverige, man får egentligen inte göra så mycket själv, utan främst titta på när kocken lagar mat. På L’atelier des Chefs slapp man dessutom diska och städa efter sig, och eftersom det var så lyxigt och bekvämt var jag lika snäll mot mina elever på Medborgarskolan i lördags och diskade nästan allt själv.

Vi har även varit lite sugna på att ta körlektioner utomlands för att lära oss fickparkera med två millimeters marginal till bilen framför och bakom, ta oss ut ur en dubbelparkering och lyckas möta bussen på slingriga bergsvägar. 

På chokladfronten hittade vi inget revolutionerande nytt och trendigt, men allt vi provade var väldigt gott, och som sagt, man behövde inte gå långt för att hitta en chic liten chokladbutik. Vi hann med bland annat Jean-Paul Hévin, Pacal Caffet, Pierre Hermé och Patrick Roger. Med de gubbarna uppradade kan man ju undra om det inte är några tjejor som gör praliner i Frankrike? Pierre Hermé hade några riktigt goda praliner med karamellkrispigt innehåll, så nu i veckan ska jag ta mig i kragen och försöka lära mig göra praliné, gianduja och nougat. Hos Patrick Roger smakade jag en mjölkchokladtryffel smaksatt med lime, (tror jag, jag kan ha blandat ihop det hela) och det fick mig att inse att mjölkchoklad och syrlig citrus faktiskt går bra ihop, jag som i min enfald mest har matchat mjölkchoklad med mastiga saker som kola, nötter, kokos och kanel.

 I mitt yrke som matskribent och stylist har jag den ypperliga turen att jag “måste” gå på loppisar och köpa på mig roliga saker, och i Paris hittade vi världens finaste loppmarknad! Les Puces heter den kort och gott, och allt var så vackert, snyggt och coolt att jag hade kunnat köpa hela klabbet om det inte vore för de skandalöst höga priserna. Den enklaste, minsta emaljkannan på bilden ovan kostade till exempel 60 euro, och de större med blommönster kostade 120 euro. Vi kom undan med blotta förskräckelsen och en mycket god galette.  

En annan upptäckt var att bitsocker inte behöver vara fyrkantigt, för er som gillar socker i kaffet eller teet och vill göra tillvaron lite mer glamorös kanske sockerfjärilarna från Lafayette vara något.

Efter en rejäl frukost (jag kan lätt vänja mig vid croissanter och sylt till frukost istället för svensk fiberstinn grötdito) och storhandling av snygga strössel och confit de canard (jordens bästa snabbmat) var det bara att kasta sig iväg till flygplatsen och handlöst springa mot incheckningen.