Glad midsommar på er!

På söndag tar vi en veckas semester på Menorca! Sedan är jag på banan och bloggar igen hela sommaren. Mer eller mindre. Tipsa gärna om ni har varit på Menorca och vet något gött man borde äta, göra eller se där.

På spaning efter den tid som flytt

Ett nytt, späckat och alltid lika grymt nummer av tidningen Baka har kommit. Bläddrar man noga hittar man min krönika, men har man missat den kan den läsas här:

Man kan knappt skriva om madeleinekakor utan att nämna Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt. Marcel dricker lindsblomste och äter en madeleine, och plötsligt översköljs han av minnen från sin barndom. För så är det ofta, minnen fastnar på smaker och kakor, på samma sätt som musik får oss att förflyttas bakåt i tiden.

Jag har själv madeleineminnen från barndomssomrar i Frankrike. Vi åkte till Arès i närheten av Bordeaux varje år när jag var liten, och för en unge som växte upp på landet i Sverige med långa, kalla vintrar, bävernylonoverall och skolbespisningens studsiga fiskbullar gjorde de där somrarna vid havet stort intryck. Vi köpte madeleines i storpack på snabbköpet och gick på trätrallar genom sanddynerna ner mot den milsvida stranden. På en bastmatta avnjöts sedan lagom sandiga madeleines mellan otaliga dopp i vågorna. Jag minns också hur stort intryck det gjorde på mig att gå till bageriet på hörnet varje morgon och köpa fluffiga baguetter som avnjuts med smör och sylt. Hemma i Sverige var det tre mil till närmaste bageri, och Skogaholmslimpa eller mammas hembakade rågbullar som serverades.

Min 1,5-årige son har just blivit tokig i kakor. Det tycker jag är kul, men det ger samtidigt upphov till en hel del dåligt samvete, attityden till att ge barn socker nuförtiden är minst sagt fördömande. Jag pratade med en nutritionist häromdagen som hade mycket sunda åsikter, men när det gällde barn och socker var hon benhård. Socker är ett gift, var budskapet. Det har hon säkert rätt i på sätt och vis, men om jag tänker tillbaka på min barndom är fikastunderna något väldigt positivt som jag minns. Många andra händelser har tynat bort i minnet, men kakorna har etsat sig fast. Jag minns min mammas tigerkaka som vi åt i solen på bryggan tillsammans med nygjord körsbärssaft, hur hon tog fram hembakade bullar ur frysboxen i sjöboden och lät dem tina på en sten i solen för att bli varma lagom till trekaffet, hur vi packade ner Plommon i Madeira-choklad och tog båten till en utsiktsklippa och tuggade i oss dem i kvällssolen, hur vi gjorde marsipangodis till jul och påsk, och min mammas semlor vi fick till frukost tillsammans med varm mjölk när det var säsong. Sådant satte verkligen guldkant på livet och skapade något vackert att minnas. Hade vi fått tugga på några osaltade nötter och ett äpple vet jag inte om det där fina hade etsat sig fast i minnet på samma sätt.

Jag äter glass på de flesta foton som finns av mig som barn. Här (i mitten) hos min dagmamma tillsammans med mina polare Zandra till vänster och Gustav till höger. Kanske 1984.

Det är inte bara ätandet av kakorna som är minnesvärt och viktigt när man är yngre, för mig och många andra blev bakning något väldigt positivt och stort i tonåren. Att gå i högstadiet är nog det jobbigaste jag gjort, men när jag kom hem från skolan öppnade jag Rutiga kokboken (på den tiden fanns inte kakbloggar och snygga, inspirerande böcker), valde ett recept på schackrutor, muffins eller drömmar och när kakorna väl var i ugnen hade mycket av den där tonårsångesten runnit av. Sedan åt jag upp alla kakorna framför Lilla huset på prärien eller Flipper.

Jag träffade nyss en bekant som berättade att hon gett bort en bakningskurs i present till sitt 15-åriga barnbarn, just för att ge henne ett hantverk och en egen kompetens. Den enkla alkemin som sker när man bakar ger ofta en tillfredställelse som är viktig när man är yngre, det ger självkänsla att man kan skapa något själv och har ett intresse.

Mitt jobb kan ibland kännas lite ytligt. Jämför jag mig med någon som jobbar för Läkare utan gränser känns bakning och receptskapande inte helt meningsfullt. Men med jämna mellanrum får jag brev och kommentarer från läsare som berättar om hur glada de blir av min blogg och mina böcker. Känner de sig lite nere och trötta bläddrar de bara runt ett tag bland fina kakor, inspirerande bakverk, tips och idéer, och så känns livet plötsligt lite ljusare igen. Det om något är meningsfullt i det lilla, att få sin omgivning att må lite bättre med så enkla medel som socker, mjöl och smör.

Cakepops

I fredags hade jag cakepop-kurs för kommunikationsbyrån Hero. De konfererade och gjorde cakepops om vartannat så att det stod härliga till.

Sockerkakorna vi gjorde cakepops av hade jag bakat i förväg. Det fina flaggspelet på sockerkakan kan köpas på till exempel Klaraform.

Formen till chokladkakan kommer från Nordic Ware och kan bland annat köpas hos Bagaren och Kocken.

Mobilerna fick ligga i karantän i en kakburk så att alla kunde koncentrera sig.

Här kommer lite cakepop-tips. Läs bara om du är intresserad! Recept hittar du långt ner under receptfliken.

• Cakepops är kakdeg uppträdd på klubbpinnar som därefter har pyntats hämningslöst. Du smular sönder en kaka och blandar med något kladdigt och gott, till exempel jordnötssmör, chokladtryffel, lemon curd, färskost eller hasselnötsmassa för att få en fast deg. Degen kan du sedan forma till kulor, hjärtan eller figurer och doppa i choklad.
• Har du inte tid och lust att baka kakan som är grunden till klubborna kan du använda motsvarande mängd köpta chokladmuffins, sockerkaka eller brownies.
• Pinnar till klubborna kan du köpa i hobbybutiker och genom hemsidor som säljer material för bakning. Jag använde papperssugrör från Klaraform.
• I USA är det vanligt att man doppar cakepops i candy melts, som är en sorts färgglada pellets som smälts och sedan stelnar till ett sockerhölje. Istället för candy melts kan man använda choklad. Vit choklad är bäst att utgå från om man vill färga den, och till en viss gräns går det bra att använda vanliga hushållsfärger, men vill man ha kraftig färg på sina cakepops är det bäst att använda pulver- eller geléfärger. Dessa färger är nämligen fettlösliga och passar därför bäst till fet choklad, till skillnad från hushållsfärger som är vattenlösliga.
• Till dekor kan du använda strössel, godis, smält choklad och allt du tycker är gott och snyggt.
• Att göra många cakepops kan vara ganska pilligt och tidskrävande. En idé kan därför vara att baka kakan ena dagen och njuta av den som den är, och dagen efter göra en lite mindre mängd cakepops av resterna.
• När du doppat dina cakepops är det praktiskt att trycka ner pinnarna i en bit oasis eller frigolit. Låt dem sedan stelna i kylen.
• Förvara dina cakepops väl inplastade eller i en tätslutande burk i kylen i upp till en vecka.
• Kolla in Bakerella för att få inspiration/ prestationsångest.

Otroliga Åsa

Häromdagen tog jag en fika med Åsa Swanberg. Jag och Åsa är lika på så fånigt många sätt. Inte bara har vi samma hårfärg, frisyr, humor och intressen. Vi är dessutom helt insnöade på kakor både två, och har skrivit kaféguideböcker och otaliga kakböcker. Min första favoritbok skriven av Åsa heter Matnytta och ögonfägnad och kom ut redan 1997. Därefter har hon gjort en hel radda utmärkta böcker, ofta tillsammans med sin vapendragare Malou Holm. Några favoriter är Fika, kika, njut, Sweet Dreams, Whoopies och Blomstrande Måltider. Åsa är dessutom chefredaktör för tidningen Baka.

Vinnarna!

Igår under stor pompa och ståt tillkännagavs vinnarna i White Guide Café 2013!

Årets bästa kafé – Olof Viktors i Glemmingebro

Årets kaffebar – Koppi i Helsingborg

Årets Fikaställe – Rosendals Trädgårdskafé i Stockholm

Årets Värt En Resa – Leva Kungslador i Visby (ägarinnan till höger på den undre bilden. Till vänster Alice Brax.)

Årets Konditori – Vete-Katten i Stockholm (ägaren Johan Sandelin på översta bilden.)

Nu finns den oumbärliga boken att köpa bland annat här.

Det var extremt läskigt och väldigt roligt att vara konferencier, självklart gjorde jag ett par pinsamma tabbar, men inget så pass illa att jag måste begå harakiri.

Alla Stockholmare som inte har vägarna förbi Helsingborg kan jag glädja med att Koppi just har öppnat en pop up-butik på Åsögatan 174.

Pressbilderna är fotade av Tibor Bárány

Kafébibeln

Imorgon är det premiär för kaféguiden White Guide Café, och jag ska vara konferencier på prisutdelningen. Sjukt roligt, sjukt nervöst! Här kan ni hitta alla de nominerade kaféerna.

Boken täcker stora delar av landet och guidar till de bästa kaféerna, konditorierna och kaffebarerna. Den innehåller dessutom massor av trendspaningar, artiklar och statistik. Och inte vilken statistik som helst, boken listar allt från kanelbullepriser till dammsugartrender och olika namn för kärleksmums. Det finns en risk att jag blir överentusiastisk på prisutdelningen, jag älskar den här boken!