Mellis-nostalgi

Om ni är ute efter att läsa om piffiga bakverk får ni klicka er vidare till Linda Lomelino eller Roy Fares, för det här inlägget handlar om korvbröd. Butiksköpt korvbröd.

När jag var liten brukade min mamma ibland ta halverade korvbröd som hon bredde med smör och sedan strödde socker och malen kanel på och värmde i ugnen. Så. Himla. Gott. Detta var alltså på 1980-talet när mellanmål bestod av pulverkräm eller vitt bröd, inte granola och chiafrön. Men det blev ju folk av oss ändå.

Jag har längtat efter de där korvbröden i åratal, och nu kom jag äntligen till skott att testa själv. Lika gott som jag mindes det, och även mycket poppis hos Nisse 3 år. Dessutom är det ett bra sätt att ta till vara på korvbröd som ofta har en tendens att bli över. Vill man göra det hela mer fancy kan man istället för korvbröd använda vetebröd i valfri skepnad eller brioche. Jag gjorde också några varianter med stötta kardemummakärnor, och det var heller inte dumt.

Skorpan

Det här med att ha lite mjöl på brödet för att ge en rustik bagerikänsla, har inte det gått till överdrift här? Visst kan det behövas till utbakningen, men en 5 millimeter tjock skorpa smakar ju bara illa och leder till att hela mustaschen och kläderna blir vita av mjöl. Men som motreaktion till hela den här glutenfria trenden känns det förstås lite befriande. Mackan är inköpt på nyöppnade Café Aube vid Hornstull, men jag vet inte vilka som levererar deras bröd.

Jello

Jag gjorde jello/ gelé häromdagen, men egentligen inte för att jag tycker att det är så värst gott, utan mer för att det är snyggt och roligt. Och för att jag fick en så fin form från Nordic Ware i födelsedagspresent som jag ville testa.

Jag följde helt enkelt anvisningarna på gelatinförpackningen och gjorde 1½ liter ganska stark hallonsaft. Jag värmde upp lite av saften, vispade ner det blötlagda gelatinet, blandade med resten av saften och hällde allt i formen. Sedan fick det stelna i kylen och därefter gjorde jag ett tunt lager pannacotta på 3 deciliter grädde. När det hade stelnat lossade jag gelén ur formen genom att sänka ner den i hett vatten några sekunder. Det jag borde ha tänkt på var att den stora mängden gelatinblad (18 stycken, inget för vegetarianer…) spädde ut saften så att smaken blev ganska blaskig. Inte ens treåringen ville äta upp sin portion.

Så glad att jag lyckades norpa lite körsbärsblommor som blåst ner på granngården!

Arga lappar

Jag har tidigare skrivit om det här med kaféer som har en fäbless för att sätta upp uppfordrande lappar. Det är fullt förståeligt och alla dessa budskap är säkert motiverade, om jag hade kafé skulle jag också bli galen på kunder som inte beter sig som de borde. Men likväl är det trist, dels för att man känner sig omyndigförklarad, dels för att det är förfulande rent estetiskt.

Igår fikade jag på Skafferiet i Ekoparken, ett kafé som ligger väldigt vackert i Stora Skuggan i Stockholm, men där man tagit det här med lappar till en helt ny nivå. Det var lappar precis överallt! Här är bara ett axplock av dem:

 
Bortsett från lapparna och att mycket av maten och kakorna känns lite prefabricerade är det ett ganska trevligt ställe. Igår stod både magnolia och äppelträd i full blom och vid 4H-gården strax intill hade getterna fått söta små killingar vi fick busa med. Dessutom är hundar varmt välkomna både inom- och utomhus på kaféet, något som inte är helt vanligt.

Fikaplan

Jag strosade runt lite i kvarteren kring St Eriksplan igår, och vad mycket gott och roligt det finns där, och mer poppar det upp! På St Eriksgatan 81 slår Sophies canelé upp dörrarna 22 maj. Vilken grej alltså, att Stockholm får ett canelé-ställe! Det blir säkert en del financierer och andra franska bakverk också gissar jag.

Eftersom de ännu inte öppnat gick jag vidare till Felice Café Napulitano, ett litet kafé med genuin italiensk känsla och värmande eftermiddagssol på Vikingagatan 18. Jag testade en choklad- och mandeltårta som hette Torta Caprese och inte var så dum.

Sedan passerade jag två extremt minimalistiska ställen på Rörstrandsgatan: Mes Dames med enbart kaffe, te och glass på menyn och Kallpressen med enbart juice. Jag tittade in på Xoko som tidigare varit ett mycket ambitiöst ställe, men som nu har nya ägare sedan några år tillbaka. Det ser fortfarande ganska schysst ut, men med den där lite krypande känslan att allt inte står rätt till. Rundan avslutades med att titta förbi nyöppnade glasstället StikkiNikki på St Eriksplan 9.

Ytterligare bra ställen i området som har hängt med ett tag är bagerierna Bakery & Spice  och Cupcake Sthlm och kaféerna Lanthandelns Espresso på Bonniers konsthall, Haga Bageri, Erlands, Mellqvists, Chokladfabriken, Kaffeverket, Vurma och pizzastället The Artisan.