Skolavslutning

Nu har senaste numret av tidningen Baka landat i tidningshyllorna, och den som lyckas dregla sig förbi oemotsåndliga recept på glassar, whoopie pies, chokladmousser och kringlor kommer till min lite bitska krönika. Den kan även läsas nedan, men observanta besökare känner redan igen stycken av den:

Jag har nyss sagt upp mig efter att ha hållit pralin- och bakningskurser på Medborgarskolan under sex år. Här följer en liten resumé över mina år som kursledare.

Det är fantastiskt roligt att hålla kurs. Kurserna äger oftast rum under helgerna, men ibland har det varit så kul att jag nästan hade haft tråkigare om jag varit ledig. Just att lära ut något man älskar till elever som uppskattar det är väldigt givande, och jag har träffat en brokig skara av underbara människor jag aldrig hade stött på annars. Trots det var det främst eleverna som gjorde att jag till slut sa upp mig. Jag började ställa för höga krav på dem och såg det som att eleverna var där för att underhålla mig, och så var ju faktiskt inte fallet. De flesta var ganska blyga och tillbakadragna och ville bara göra sina praliner ifred, men i längden blir det så tråkigt att försöka entusiasmera ett gäng moltysta surpuppor. Jag vill ju ha småknasiga, skojiga elever som bjuder på sig själva! Efter att ha hållit samma kurs hundratals gånger blev det också i ärlighetens namn lite enformigt att få samma frågor gång på gång.

Med det sagt, jag har även haft de raraste, roligaste, finaste eleverna man bara kan önska sig, och jag kommer att sakna dem av hela mitt hjärta. En hel del knasiga också. Som den kursen för några år sedan när eleverna bestod av en eldslukerska, en utbränd kvinna och ett litet gäng tolvåriga killar som råkade tända eld på mikron. Den utbrända kvinnan skulle samarbeta med eldslukerskan, men hon stressade upp eldslukerskan så till den milda grad att det slutade med bråk och tandagnissel. Just det där med att samarbeta i köket är ofta lite knepigt, många par kommer tillsammans på pralinkurs för att de tänker att det ska vara mysigt och romantiskt, men det slutar ofta med att de gnäller och bråkar med varandra hela dagen.

Även mammor och döttrar råkar ofta i luven på varandra, men jag minns särskilt mamman som kom med sin nästan vuxna son på kurs. Han var svartklädd, hade någon sorts emo-punkarstil, kom direkt från en fest natten innan och luktade lätt illa. Mamman kallade honom för ”Lilla skrutten” hela dagen och det gick som en dans för dem att samarbeta.

Annars var det ovanligt med män på mina kurser, högst en per tillfälle, ibland två, men oftast enbart tjejer. Det gjorde mig ingenting, jag har haft så många underbara tjejer på mina kurser, och bara för att det dök upp man betydde inte det per automatik att han var underhållande. Min chef trodde dock att det var på grund av den skeva könsfördelningen jag ville sluta, och försökte uppmuntra mig när jag sa upp mig i slutet av vintern: ”Men Mia, det kommer en Torbjörn i maj.” Jamen, halleluja!

Något annat jag har haft brist av på mina kurser är kändisar. Andra kursledare brukar ha celebriteter som springer ner trösklarna, men inte jag. Jag minns särskilt min kollega Jonas som hade besök av Sven Melander, och hela kursen var på spänn för att inte råka säga ”det går lika bra med selleri”, men tillslut kunde inte Jonas hålla sig längre. Sven Melander skrattade lite torrt.  Det närmaste jag har kommit en kändis på kurs var när makan till Nicke i The Hives gjorde praliner på Matlabbet, min egen kurslokal. Nicke och Howlin’ Pelle satt på vår uteplats hela dagen, och jag blev helt star struck, klippte mig i armen, svamlade och gjorde alla moment i fel ordning. Så det var väl lika bra att jag inte hade mer kändisbesök än så.

Jag har lärt mig otroligt mycket av att hålla kurser. Genom att se hur hemmabagare tolkar och följer recept har jag fått mycket bättre förståelse för hur jag ska skriva recept för att göra dem så pedagogiska som möjligt, men något som bidrog till att jag tröttande var att jag aldrig fick några praliner. Eleverna gjorde kilovis med praliner, så mycket att de knappt fick med sig allt hem, och så stod de alltid framför mig och mumsade och stönade och bara ”Åh, Mia, de här pralinerna är verkligen gudomliga, mmm, om du bara visste!” Kul för er då men ni kan väl fan sluta suktas, jag är också sjukt chokladsugen efter att ha tittat på hur ni mumsat i er hela dagen!

 

Skolavslutning

I helgen hade jag mina allra sista kurser på Medborgarskolan. Lite sorgligt är det, men också väldigt skönt. Att hålla kurs är fantastiskt roligt, men jag har jobbat på Medborgarskolan i sex år och haft samma kurser hundratals gånger, och i ärlighetens namn börjar det bli lite enformigt.

Många frågar vad jag ska göra nu, men jag jobbar redan minst heltid med allt annat jag pysslar med, den enda skillnaden blir att jag inte kommer att jobba sjudagarsvecka jämt och ständigt. Jag kommer precis som vanliga människor få vara ledig på helgerna och ägna mig åt sådant man gör när man är ledig, sovmorgnar, fester, söndagsångest och annat härligt!

Troligtvis kommer jag att sakna kurserna snart och dra ihop till nya, men som det ser ut framöver kommer jag varken ha kurser på Medborgarskolan eller Matlabbet. En av anledningarna är att jag börjar ställa lite för höga krav på eleverna, det flesta som kommer på mina kurser är ju helt normala människor, lite tillbakadragna och tystlåtna som bara vill göra praliner i lugn och ro. Helt rätt så, men det är så tråkigt för mig! Jag vill ha småknasiga, glada elever som bjuder på sig själva. Jag får helt enkelt börja med auditions om jag ska hålla kurs igen.

Imorgon tisdag pratar jag förresten om sommartårtor i P4 Extra runt 14.30!

Vårens kurser

Jag har varit dålig på att uppdatera hemsidan med vårens datum för pralinkurser, men nu har jag tillslut kommit till skott. Fast allra enklast är det att gå direkt in på Medborgarskolans hemsida. Den här terminen kommer jag inte hinna ha några kurser på Matlabbet, för det har varit ett sådant hiskeligt tryck på Medborgarskolan på sistone. Min chef ringer stup i ett och vill boka in ännu fler kurser, och hur mycket jag än gillar mitt jobb är det trevligt att vara ledig någon dag i månaden.

Att gå på pralinkurs är förresten superkul! Man lär sig göra fina och goda praliner som man sedan får med sig hem. Macaronkursen är minst lika rolig, men där är alla kurstillfällen redan fullbokade. Men man kan alltid höra av sig på Medborgarskolan för att sätta upp sig på reservlistan.

Pralinprov

Slutprovet på min chokladkurs på Culinar har återigen gått av stapeln, och sakta men säkert har jag betat mig igenom ett 30-tal praliner för provsmakning och betygsättning. Ett mycket kärt besvär. Denna gång blev det naturligt nog många praliner med smak av saffran och julkryddor. Poppis var även kaffe och Galliano, och galnast denna gång var mörk choklad smaksatt med röd curry och pelargon. Dock inte i samma pralin, gudskelov. Röd curry var mest motbjudande (även om jag alltid uppmuntrar okonventionell äventyrslust), men perlargonpralinen, som smaksattes med Dr Westerlund, alltså doftpelargon, hade ändå något.

Pelargonpralinen pyntades dessutom med små sockerblommor.

Pralinkursdags

En sådan här snöstormig dag är det ganska skönt att planera för vårterminen, och ännu trevligare är det när terminen är fylld av pralinkurser. Jag kommer inte hinna ha några kurser på Matlabbet nästa termin, men på Medborgarskolan blir det massor, och redan nu kan man boka dem på nätet. Kanske ett bra julklappstips till någon som har varit snäll. Det blir även fler macaronkurser, men de ligger inte uppe än.

Karamellkokerskor

Igår var det kola- och karamellkokningslektion på min choklad- och konfektyrkurs på Culinar, och mina elever drog socker så det stod härliga till. Vi gjorde lingonkola, mintkarameller, fransk chokladkola, gräddkolakarameller, daim och geléhallon. Att göra karameller är egentligen inte särskilt svårt, men man bör helst ha en marmorskiva, handskar och värmetåliga händer. Att vara två i köket är också en fördel så att man kan hjälpas åt. 

Först får gräddkolakaramellen svalna lite…

…sedan arbetas med inoljade skrapor…

…sedan dras…

…och sist snabbt klippas i bitar innan den stelnar.

Klart!

Sedan blev det mintkarameller i blått, rosa och vitt. Karamellkokerskorna heter Jeanette, Natalja, Mika och Veronica, och receptet har jag hittat i Elisabeth Johanssons eminenta bok Godis.