Sockerblommor

December 27, 2010

Strax innan jul hade jag och Culinar-eleverna en slags roliga-timmen-hela dagen-dag. Vi fikade, bläddrade i alla mina kakböcker, kollade på kak-TV, hade choklad- och vinprovning, och så kom konditorn Elisabeth Johansson och höll en föreläsning om lakrits. Dessutom hann Veronica, en av eleverna, visa oss hur man spritsar sockerblommor. Tjusigt som bara den blev det, och så värst svårt verkade det egentligen inte.

 

Här kan ni spana in en video som visar hur man bär sig åt.

Advertisements

God jul!

December 24, 2010

Hoppas ni får en grymt bra helg allihopa och slipper jobbiga släktingar, Norénstämning, trafikkaos och sprängmättnad!

Snögubbar

December 22, 2010

Jag fick just en slatt italiensk maräng över som blev till ett litet gäng snögubbar. En aning sura och trötta ser de ut, men de fick ju inga munnar, stackarna. 

Italiensk maräng kallas den maräng där man slår en 122-gradig sockerlag i den uppvispade äggvitan och sedan vispar marängen sval. Detta blir en fast, glansig och fin maräng som man kan dekorera tårtor med och bränna av för en snygg och god finish. Italiensk maräng används även som bas i fruktmousser.

Helt vanlig kallvispad maräng kallas även för fransk maräng, och schweizisk maräng kallas det när man värmer upp socker och äggvita i mikron eller över varmt vattenbad till 50 grader och sedan vispar det svalt. Av schweizisk maräng kan man göra bland annat stora, lite sega maränger eller pavlova. Så har åtminstone jag lärt mig att tolka begreppen, men det verkar variera lite beroende på vem man frågar.

Sagolikt sött

December 20, 2010

Jag pulsade iväg till PUB i lördags för att spana in Holy Sweets dessertbord, och herre min je vad fint det var! Ett helt sagolandskap med tomtebarn som kikade upp ur cupcakes, knäckäpplen, frostiga cakepops, hjärtformade macarons, tjusiga sockerkakor och stiliga tårtor.

Rekvisitafrossa

December 17, 2010

Jag har just påbörjat ett nytt kakboksprojekt med alldeles väldigt söta läckra små kakor. Alltså ännu sötare och gulligare än vanligt! Jag berättar mer när bitarna börjar falla på plats, men jag vill bara visa hur bedårande det såg ut när jag hade radat upp all min favoritrekvisita inför plåtningen häromdagen.

Ett tips för alla som befinner sig i Stockholm i helgen är förresten att ge sig iväg till PUB där Holy Sweet dukar upp ett dessertbord inspirerat av Elsa Beskows jul- och vinterlandskap. Mellan 10-17 på både lördag och söndag kan man få sig ett smakprov (så långt lagret räcker, och jag kan tänka mig att de går åt i rasande fart) och beskåda bakverken.

Drömmen om ett kafé

December 15, 2010

Ännu ett eminent nummer av Baka har landat i tidningshyllorna. Jag har som vanligt skrivit en krönika, och kan ni inte hålla er tills ni har tidningen i er hand kan ni läsa den redan här:

Vem har inte drömt om att säga upp sig från jobbet och starta någonting eget, och allra helst ett litet kafé? Att helt enkelt stampa upp till chefen efter en dålig dag, kasta in handuken och hädanefter få bestämma över sig själv. I sitt kafé får man sedan göra precis som man vill. Inreda och piffa och snacka med snälla gäster hela dagarna, baka lite och skumma lattemjölk. Men är det så idylliskt i verkligheten? Eller består dagarna till stor del av slit och disk, städning, jobbiga kunder, personalfrågor, bokföring och byråkrati? För att få en lite mer nyanserad bild snackar jag med min kompis Monica Eisenman som under åtta år drev The Cookbook Café tillsammans med sin syster Lisa, men som numera jobbar som frilansande matskribent och har skrivit en radda populära kokböcker.

– Jag ångrar absolut inte att vi startade The Cookbook Café, hade det inte varit för kaféet hade vi inte varit där vi är nu, men samtidigt var det åtta väldigt slitiga år. Dels är det hårt och stressigt fysiskt, man jobbar jämnt och är väldigt bunden. Att ha anställda är också dyrt och krävande, och något som man kanske inte tänker på är att det är ganska jobbigt att alltid vara trevlig och glad och passa upp på gästerna. Samtidigt var det alla härliga gäster som gav oss energi och gjorde det kul, kaféet blev en plats där vi kunde träffa både nya och gamla vänner medan vi jobbade. Vi fick följa våra gästers liv och se spädbarn växa upp till åttaåringar på kaféet.

Hur kommer det sig att så många säger upp sig från välbetalda jobb inom media och IT för att starta bageri eller kafé? Det brukar förklaras med att de vill syssla med något meningsfullt och hantverksmässigt, men är inte det att hoppa ur askan i elden? I Sverige där arbetskraft är så dyrt måste man jobba fasligt effektivt för att få en handgjord produkt lönsam. Inget terapeutiskt knådande här inte. Jag ringer Helena Bergkvist som driver Gamla Enskede Bageri tillsammans med sin kompis Helene Fourie för att kolla vad hon tycker.

– Vill man att det ska gå runt kan man självklart inte stå och mysa, man måste kavla upp ärmarna, jobba hårt och baka mycket. Men inte för mycket, vi vill inte tappa småskaligheten och hantverket.

Innan Helena Bergkvist startade Gamla Enskede jobbade hon med reklam och film och drev en framgångsrik firma. Allt gick så bra det kunde, men hon tyckte egentligen inte att det var särskilt roligt. Lösningen blev att starta bageri.

– Jag ville starta något lokalt, och jag gillade att baka. Visst är det slitigt, men vi har så roligt när vi jobbar, jag får hänga med min bästis hela arbetsdagen, spela skivor och baka. Jag har kontroll över min egen tid, slipper alla resor och får mycket mer tid med mina barn. Men visst, jag är väl inte jordens roligaste fru på kvällarna, och jag hänger inte inne i stan och dricker drinkar längre, utan lägger mig samtidigt som barnen.

Ibland kan man få intryck av att det är en lukrativ bransch att driva konditori eller kafé, men finns det egentligen någon lönsamhet i ett hederligt litet kafé?

– Många tror att vi tjänar massor av pengar bara för att vi ofta har knökfullt, men så är det inte, kaféet är så pass arbetskrävande att det går på plusminusnoll. Vinsten gör vi på brödet, men då jobbar vi också väldigt hårt, har inget svinn och har hittat en bra formel för det vi gör.

Själv är jag nog lite för lat för att förverkliga min kafédröm, utan nöjer mig med att fantisera om vilket toppenställe mitt lilla kondis skulle vara. Men som Monica Eisenman säger – att driva kafé är den perfekta sysselsättningen om man gillar att jobba mycket och tjäna lite.