Supper club-tävling

April 9, 2014

20140409-145551.jpg
Jag har jobbat en del med nya zeeländska viner på sistone. Jag äter ju inte bara kakor hela dagarna, det händer att jag även äter mat och dricker vin. Och äter dessert och dricker vin förstås. Det här projektet utmynnade i en ytterst trevlig supper club för några veckor sedan. Sommelieren Lars Trogen guidade oss bland nya zeeländska viner, Adam Dahlberg och Albin Wessman från Adam & Albin Matstudio lagade sjukt god mat, jag var värd (egentligen värdinna, men det låter lite shady) och vi höll till i Johanna Westmans fina matstudio vid Mosebacke i Stockholm.

Det bästa med grannlåten är att hela härligheten kommer att ske igen! Närmare bestämt 23 april klockan 17-19, och jag har en biljett att lotta ut till er! För att delta i tävlingen ska du här nedan i kommentarsfältet nämna en nya zeeländsk vinregion.

Vinnaren utses slumpmässigt och senast söndag klockan 20 vill jag ha ditt svar.
20140409-145631.jpg
Är du nyfiken på hur kvällen tedde sig kan du se en kort film på youtube.

P.S: Bor du utanför Stockholm får du tyvärr själv bekosta resa och eventuellt boende.

Advertisements

Vino fino

June 9, 2012

Det här med alkohol har ju sina nackdelar, men jag tycker ändå att det är kul att kaféer numera får servera vin och andra rusdrycker. Själv tycker jag att det är lite obehagligt att vara på lyset mitt på dagen, men det ser alltid lika trevligt ut när andra sitter med ett krispigt glas vitt till lunchen.

När jag nyligen fikade på fina Gamla Enskede Bageri beskådade jag deras vinlista som ståtade med både rött, vitt, rosé och champagne. Frågan är vad detta kommer att innebära, kanske får sommeliererna lära sig matcha kanelbullar med rödtjut och kafébiträdena orera om terroir och tanniner.

Ytterligare några trevliga kaféer i Stockholm som serverar vin är Petite France, Karin på ön, Kafé Koloni, Rosendals Trädgård och Café Blom. Tipsa gärna om ni vet fler!

Grande finale

March 28, 2010

Som avslutning på chokladkursen på Culinar har vi denna vecka ägnat oss åt idogt studiebesökande. Med ena gruppen blev det en visit på Small Island Chocolates and Coffee och sedan choklad- och vinprovning på Matlabbet, och med den andra gruppen blev det besök på Pock, Essencefabriken och Allt om Mats redaktion.

Duane Dove som driver Small Island är även sommelier och äger ett kakaoplantage på Trinidad. Han berättade om skörd och odling av kakao, och hur svårt det är att hitta arbetskraft som kan tänkas stå ut med det slitiga plantagelivet. Är det någon som känner sig manad och vill slippa kylan nästa vinter är det kanske ingen dum idé att höra av sig till Duane. Duane lät oss även smaka på den första chokladen som producerats på plantaget, och alla föll pladask. Till och med Therese som är en inbiten vit choklad-ätare medgav att det var första gången hon åt mörk choklad som hon gillade. Och det säger ju inte lite. Chokladkakorna tillverkas hos franska Pralus och finns i begränsad mängd, så spring bums till Mariatorget om du vill lägga vantarna på en av dyrgriparna. På Small Island kan du även äta praliner från Lux och dricka gott kaffe, eller gå på en rom- och chokladprovning.

På choklad- och vinprovningen blev det sedan söta viner, chokladöl, rom, whisky, kladdkaka, chokladmousse och praliner i en salig blandning. Vad som egentligen pasade till vad är något oklart, men gott var det i alla fall. Jag lyckades dessutom indoktrinera eleverna att tycka om mitt favoritdessertvin, en Recioto från Domìni Veneti. Fast i vinkretsar är det ju strängt förbjudet att säga dessertvin, det heter sött vin eftersom det även kan drickas till förrätt, ost eller aperetif. 

Nästa dag inledde Per Olsson på Pock med att berätta att att det gäller att ha vänner och familj som gillar att fika om man ska starta eget konditori. Han jobbar nämligen minst 12 timmar om dagen 6-7 dagar i veckan, så är det någon som vill träffa honom får de helt enkelt komma till Pock. 

– Det stör mig absolut inte att jobba mycket, jag älskar ju det jag håller på med, det är det här jag vill syssla med.

Per och Co hade dessutom laddat inför påsken med riktigt imponerande chokladskulpturer.

Essencefabriken lärde vi oss att butiken som slog upp portarna 1889 är Stockholms äldsta och har varit i samma familj i fyra generationer. Vi beundrade den ålderdomliga kassaapparaten med vev och köpte på oss glykos, lakrits, vanilj och choklad. Mitt lakritspulver läckte dessvärre ut i en stor hög i min väska och täckte almanackan, mössan, bankdosan, paraplyt och allt i plånboken. Och jag som inte ens gillar lakrits.

På Allt om Mat fick vi beundra det frenetiska arbetet inför lämning, kika in i provköket och korsförhöra Elisabeth Johansson om hur det är att tävla som konditor i mat-OS.

 På tisdag drar nästa kurs igång med en ny skara elever, och jag längtar redan efter fler studiebesök.

Bersåbubbel

July 24, 2009

Jag gillar Systembolaget, de har ett fantastiskt sortiment, kunnig och trevlig personal och massor av butiker. Jag har heller inget emot de begränsade öppettiderna utan känner tvärtom att de skyddar mig från mig själv, jag är övertygad att om jag kunde köpa alkoholhaltiga drycker var som helst, när som helst skulle jag dricka mer. Något som jag däremot inte fattar är varför de inte tar in det fantastiska vinet Brachetto d’Acqui, eller liknande mousserande viner med lite lägre alkoholhalt än vanligt. Brachetto är ett perfekt vin att dricka i bersån eller på picknick en varm sommardag när man vill ha något festligt, men vill slippa bli alltför på lyset. Jag kan ha fel, men jag får intrycket av att viner bara får högre och högre alkoholhalt för varje år som går, och eftersom jag tycker om vin vill jag ju kunna dricka så mycket som möjligt utan att däcka.

Brachetto är bubbligt, rödrosa och sött men ändå friskt, och passar till nästan allt du kan vilja äta på en picknick, charkuterier, bröd och ost eller frukt, bär, kakor och desserter. Passa på att köpa med dig så många flaskor du kan om du har vägarna förbi Italien, eller gör en privatbeställning från Systembolaget.

Hur mycket jag än gillar Brachetto fick det mig att inse hur starkt jag påverkas av hur en produkt förpackas och marknadsförs. Jag tycker om Brachetto eftersom creddiga vinkännare jag respekterar gillar det, för att det känns festligt och gott och är lagom okänt och svåråtkomligt. Men om man bara ser till smaken skulle det lika gärna ha kunnat förpackas som Xider Hallon eller Kopparbergs smultron- och halloncider, och då hade jag rynkat på näsan och sagt “Usch, vad sött och sliskigt, jag dricker inte alkoläsk.” 

Ischia 355