Lyxproblem

Ett lyxigt problem, men likväl ett problem är alltid hur jag ska bli av med alla kakor efter en fotografering. Jag äter så mycket jag bara orkar själv och sparar allt jag kan, och med lite tur brukar fotografer, redaktörer och assistenter vara glupska. Men sen. Vad gör man. Jag har sällan tid och energi att administrera kakkalas för kompisar efter en plåtning (man blir sablarns trött!) eller skänka till välgörenhet. Då är det bra att gatan utanför Matlabbet är lite lagom trafikerad. Igår hade vi plåtat en massa glass för Icakuriren som just höll på att smälta när ett gäng plåtslagare dök upp. Perfekt! De sörplade glatt i sig iskaffemilkshake och blåbärsglasspinnar, men när fotografen frågade vad de tyckte var de smärtsamt uppriktiga. Milkshaken gick ner, men glassen var tydligen inget vidare.

Jag är sjukt dålig på att ta kritik av mina kakor. Just den här gången var det inte så farligt, jag tröstade jag mig med att de hade ätit glassen stelfrusen trots att jag uppmanade dem att låta den tina. Men annars blir jag alltid ganska sur om någon gnäller, och vissa inbillar sig att de alltid måste kritisera mina kakor för att på något sätt hjälpa mig i arbetet. Det måste man inte, smicker är alltid mycket roligare, och jag är ändå så pass självkritisk att det räcker och blir över. Alla tycker dessutom så olika att det är bäst att lita på vad jag själv tycker, annars blir jag bara förvirrad när den ena provsmakaren tycker en sak och nästa tycker precis tvärtom.

Jag har förresten börjat blogga för hippa Icakuriren. Samma inlägg som här, men med overkligt vita tänder! Ingen kommer att misstänka att jag gurglar kaffe hela dagarna. Som bonus har de samlat extra många av mina recept här. Åh nej, jag såg just att läsarna får betygsätta recepten, och jag som inte vill ha kritik!

Ett lyckat misslyckande

Häromdagen bakade jag en fantastiskt tjusig kardemummalängd. 

Fin på alla sätt och vis från alla vinklar. MEN – kruxet var att den inte smakade särskilt gott, det fattades både smör, socker och kardemumma. Vid sådana tillfällen heter den vattentäta lösningen skorpor! Jag skivade längden, bredde varje skiva med smör och strödde över socker och mer nystött kardemumma. Sedan rostade jag skorporna i kanske 200 grader i 7-8 minuter.

Skorporna är supergoda nyrostade men låter man de torka lite på ett galler kan man spara dem i en kakburk och ha på lut när det vankas kaffe. Det här funkar med det mesta man misslyckas med, eller som har blivit lite torrt och trist, alltså både mjuka kakor, vetebröd och sockerkakor. När jag var liten brukade min mamma rosta halverade korvbröd med smör, socker och kanel, och det var det godaste mellanmål jag visste.

Glad påsk!

Grodan har egentligen ingenting med påsken att göra, men han är en linslus och insisterade på att vara med på bilden.

Publikfriande påsktårtor

 Till Aftonbladet Mat & Vin som jag tror ska finnas i butikerna nu har jag gjort en liten radda påsktårtor. En äggformad marsipantårta, en glassbomb med mangosorbet och hallonparfait som ser ut som en gigantisk äggula…

 …och så en liten men hög chokladtårta med romtryffel, apelsin och Daim flankerad av minicupcakes med samma smaker.

Daim tar jag till om jag vill att ett bakverk ska vara riktigt publikfriande. Jag menar, vem gillar inte Daim, det är ju så jäkla gott! Receptet på chokladtårtan har jag lagt upp under recept, så att ni har något riktigt gott att smaska på under påsken om haren inte levererar tillräckligt mycket godis.

Ni har ju önskat att få se mer av mina misslyckade kakor, och chokladtårtan såg inte mycket ut för världen när jag råkade ta ut den ur ugnen för tidigt. Kladdig, ihopsjunken och ful, men med rejäla mängder chokladtryffel lyckades jag ändå spackla upp den till en ganska tjusig skapelse.

Osötat

 

Tro det eller ej, men i senaste numret av Laga Lätt lagar jag mat! Ni vet, med salt och fisk och grönsaker och sånt. Det var faktiskt superkul som omväxling till alla kakor! Fast jag blir lite irriterad när jag ska skriva matrecept, det känns så omotiverat att ange exakta mått. När jag bakar höftar jag sällan eftersom det finns en anledning att följa beskrivningen, men när jag lagar mat har jag väldigt svårt att hålla mig till receptet.

Det hela blev till ett litet hemma hos-reportage, men min pappa blev upprörd över hur stökigt jag har det i kökslådorna när han fick se tidningen.

Här kommer ett recept ur tidningen, men det är fritt fram att höfta och ändra!

Surdegsbröd med äggröra, varmrökt röding och sparris

Äggröra tillsammans med surdegsbröd och varmrökt röding blir en god, snabb och lyxig helglunch. Smaksätt röran med de örter du föredrar eller råkar ha hemma. Varmrökt röding brukar kunna köpas hel i välsorterade mataffärer, men det blir även gott med lax, sik eller makrill.

2 portioner

Äggröra:

4 ägg

2 msk mjölk

1 krm salt

lite svartpeppar

1 msk smör

ett litet knippe färsk eller fryst gräslök, persilja eller timjan

Till servering:

1 litet knippe grön sparris

200 g varmrökt röding

2 skivor surdegsbröd

50 g blandad sallad, t.ex. babyspenat och mangoldskott

Gör så här:

1. Vispa upp äggen lätt med mjölk, salt och peppar.
2. Smält smöret i en kastrull på medelvärme. Tillsätt äggsmeten och rör med en slev tills röran börjar bli tjock och krämig, det tar cirka 5-10 minuter. Hacka örterna och rör ner dem. Smaka av med salt och peppar.
3. Koka sparrisen i 5-6 minuter i lättsaltat vatten.
4. Avlägsna skinn och ben från rödingen.
5. Rosta brödet och servera tillsammans med äggröra, röding, sparris och lite blandad sallad.

 Ulrika Pousette har plåtat bilderna, och hela reportaget kan du läsa i Laga Lätt.

Nej till kafékedjorna!

Ilias på Cocovaja. Ingen sur kafétjej som jobbar på kedja.

Det finns betydligt värre missförhållanden i världen, men jag blir ändå rosenrasande när jag ser hur stereotypa kafékedjor sprider ut sig över stan. De heter oftast något med coffee, och jag tror att många besöker dem för att det känns som ett säkert kort, man vet vad man får, och har för dålig koll för att hitta till ett bättre ställe. Länder som till exempel Storbritannien är helt dominerade av kafékedjor, och jag är så rädd att det ska ske även här. Alla nya stadsdelar och gallerior som byggs har ett näst intill identiskt utbud av restauranger och kaféer, och det är så jävla tråkigt! Jag vill att Stockholm ska ha ett brokigt utbud av kaféer, och jag vill stödja de små entreprenörerna som brinner för det de gör. Inte de stora kedjorna där kaffet serveras i jättemuggar och smakar välling, och där priserna är så höga att om du kompletterar kaffet med en trist macka hade du fått en lyxlunch på 1900, Rolfs Kök eller Hälsingborg för samma pris.

Så snälla, nästa gång det kurrar i kaffetarmen, besök då ett kafé med lite karaktär och hjärta, till exempel Cocovaja, Drop Coffee, Johan och Nyström,  V. Street Coffee, Sodom, Kafé Himlavalvet, Petite France, Saturnus, Valand, Hedvigs, Vete-Katten, Coffice, Kaffe, Citykonditoriet, PO Choklad och Konditori, Grillska Huset, Copacabana, Vasastans Ost, Café Frankfurt, Espressino, Bakverket, Xoko,Valhallabageriet, Café Oye, Söderbergs bageri eller Gildas. 

Det finns sympatiska minikedjor också, bland annat Brunkebergs bageri, Kaffeverket, Lux dessert och choklad, Tösse och Pont Nouveau, Mellqvist, Il Caffé, Chokladfabriken och Vurma. Museikaféerna är heller inte att förglömma, tex Arkitekturmuséet, Medelhavsmuséet, och Dansmuséet. Cafékartan är en bra guide till ännu fler kaféer.