Don’t try this at home

Caneléer asså, vad svårt det är att baka! Jag lyckades med en snygg (bilden ovan) men resten ser ut som konstiga svampar i olika stadier av förmultning. Jag har tidigare skrivit om caneléer här, men jag undrar om det ens är värt att försöka baka hemma. Sååå gott tycker jag knappt att det är. Liknar mest en lite seg muffin med svampigt inre och smak av rom. Men många gillar caneléer, och er kan jag tipsa om att de numera finns att köpa på Kafé Esaias i Stockholm. Tror att det är Sophies canelé som levererar. Stackars kvinna, hon gör väl inget annat än baka caneléer! Själv ska jag göra ett j***a försök till med högre ugnstemperatur.

Still going strong

Ni kanske undrar hur det går för min gamla fruktkaka i kylen? Jag kan rapportera att den fortfarande smakar prima! 15 juni 2011 bakade jag den om jag inte minns fel. Jag lyckas bara inte jobba upp något större sug efter fruktkaka, hur gott det än är, så den blir nog stående ett tag till…

Muffins

Ibland blir det faktiskt riktigt lyckat när jag bakar. Som de här muffinsen, de ser ju ut precis som muffins ska. Märkligt nog blir jag alltid lika förvånad när det händer, jag är ju trots allt utbildad bagare och har sysslat med det här i tio år, men ändå blir jag glatt överraskad varje gång jag bakar något snyggt. Tänk att jag har gjort det här själv!

Mina bästa tips för snygga muffins är att ställa pappersformarna i muffinsplåtar. Då blir muffinsen toppiga och höga istället för att sjunka ihop och nästan rinna ut. Och så gäller det att hitta ett pålitigt recept, jag gillar inte när det är så mycket mjöl i dem att de blir torra och trista. Det är alltid svårt att ange hur mycket man ska fylla formarna för att muffinsen ska bli lagom höga utan att rinna över, men knappt en centimeter kvar till formens kant är nog säkrast att ha. Finast och bäst muffinsformar tycker jag att man köper på Klaraform, och på Kakburken hittar man cupcake wrappers som ni kan se på bilden nedan, som man sätter på efter gräddningen. Just den på bilden är en present från New York, men är man lite pysslig är de nog plättlätta att göra själv.

Muffins får mig att tänka på knasiga och inspirerande bloggen Bake it in a cake. Kan det ätas kan det bakas in i en cupcake!

Ny bekantskap på bakelsehimlen

Det är minsann inte varje dag jag hittar ett nytt bakverk, men i lördags var en sådan dag. Vi fikade på Grillska huset i Gamla Stan, och i montern låg de plötsligt där, små oansenliga bakverk vid namn mumma. Jag blev lite nyfiken, men tänkte att det där kan väl inte vara så roligt, det ser ju mest ut som en uppochnervänd muffins. Men så kom en mycket bestämd kund in och domderade med hög röst att hon ville ha två stora mumma. Det lät nästan akut, och jag frågade lite försynt om mumma liknade sockerkaka eller mazariner. Hon lät nästan förnärmad och berättade att mumma minsann var något helt annat, så mycket godare och bättre än både sockerkaka och mazariner.

Kör i vind, tänkte vi och köpte varsin mumma, men jag var ändå inte övertygad om att det skulle vara så värst speciellt. Håll i hatten! Efter första tuggan var jag helt såld. Kakan var liksom saftig och smörig och underbart kardemummastinn, men samtidigt inte kompakt eller kladdig. Jag drömde till och med om mumman på natten, bara en sådan sak. Vad jag vet finns bara mumma på Grillska Huset, men med tanke på att det är ett av stadsdelens bästa kaféer där vinsten dessutom går till Stadsmissionen så skadar det ju inte att svänga förbi. Receptet är tydligen hemligt.

En kaka på vift i världen

Jag har aldrig varit i Australien, och i min föreställning är det långt, långt bort och exotiskt men samtidigt lite hemtrevligt brittiskt.

Därför kändes det så fascinerande när jag fick ett mejl från svensk-australiensiska Carrie Söderberg, som berättade att hon älskade min bok Mitt eget kafé och hade bjudit på lavendelkakan på jobbets afternoon tea. Bara en sådan sak, att de har afternoon tea på jobbet istället för svenskt fredagsfika! Kollegorna hade blivit eld och lågor över kakan, och en av tjejorna bad Carrie baka kakan till sitt bröllop. Så roligt, en av mina kakor som bröllopstårta i Australien!

Fast i sanningens namn har jag fått receptet från kallskänkan Annika Haker som jobbade på fina fiket Sturehofs Slott, och hemligheten bakom kakan tror jag delvis ligger i att smeten innehåller både smör och grädde. Riktigt fett och gott alltså, och med en ljuvlig doft av lavendel. Receptet hittar du under receptfliken.

Sturehofs Slott är förresten ett härligt utflyktsmål med kafé, krukmakeri, antikhandel och brygga.

Den fina bilden har Stellan Herner fotat, och receptet har tidigare publicerats i min och Claes Karlssons bok Sockerkakor samt i min bok Mitt eget kafé.