Vive la France! – Del 2

I Paris behöver man sällan gå mer än ett stenkast för att hitta chokladbutiker och patisserier, och tur är väl det, för vårt bagage blev kvar på Arlanda, och med det mina promenadvänliga sneakers. På högklackade och mycket obekväma stövlar lyckades jag åtminstone stappla fram till Ladurée på Rue Bonaparte. Oh la la, vilken dröm!

 

Tyvärr var det strikt fotoförbud nästan överallt, så jag lyckades bara smygfota lite utanför, samt föreviga sötsakerna på hemmaplan. De flesta Laduréebutiker vi passerade var det långa köer till, och butiksbiträdena jobbade frenetiskt. Jag har tidigare mest tyckt att macarons är snyggt och roligt, men inte så värst gott, men nu börjar jag inse att de dessutom kan smaka riktigt bra. Jag har ju haft lite huvudbry över att fyllningen måste vara tjock och salveliknande för att den ska synas ordentligt och inte sugas upp i kakan, men på Ladurée verkar de strunta i det, på de flesta macaronerna ser man inte fyllningen, och det gör ju också att man blir lite friare att använda sylt och annat gott.  

Annat var det hos Pierre Hermé där alla macarons hade en tjock och väl synlig fyllning. Jag har bara hunnit prova det underbart goda alstret med mörk choklad och passionsfrukt än så länge. För den snälla expediten fick jag faktiskt knäppa ett par bilder, men sedan dök en mycket brysk väktare upp.

Hos Pierre är de heller inte rädda för att dra till med guld- och pärlemorsskimrande macarons. En aning kitschigt, men samtidigt lite härligt glamoröst. Bland smakerna finns bland annat jordgubb och wasabi, matchate och sesam, pistage, citron samt kumquat och anis, och det verkar som att det går att beställa till Sverige från deras nätbutik.

Macarons fanns verkligen överallt, och jag passade på att fråga en fransyska som jag pratade med om det är en relativt ny trend, eller om det varit populärt länge. Enligt henne har macarons funnits så länge hon kunde minnas, så desto mer pinsamt att det inte dykt upp i Sverige förrän de senaste åren. Hon sa även att det är väldigt svårt att baka macarons, hon skulle aldrig ge sig på det och avrådde mig från att försöka. Jag hade inte hjärta att berätta att jag är konditor och bakar macarons mest hela dagarna. Så värst svårt är det ju egentligen inte.

I Paris var det även vanligt med stora macarons, cirka 10 centimeter i diameter, något jag inte har sett i Sverige. Fast egentligen är det ju trevligare när de är små så att man kan äta flera.

Vive la France! – Del 1

Helgen spenderades i Paris, och det kanske bara förvånar mig själv, men herregud vad underbart parisiskt Paris är! Små brasserier, kaféer och patisserier i varenda hörn, och choklad, champagne, ostron och macarons både till frukost, lunch och middag. Utförliga rapporter kommer inom kort, men för tillfället går mycket av min tid åt att nojja mig inför mitt nya jobb som choklad- och konfektyrlärare på Culinars konditorutbildning. Första lektionen som jag höll idag gick ganska bra, men man vet aldrig hur det går imorrn och nästa vecka. Problemet är att jag sannerligen inte blev konditor för att jag råkar älska kemi, men på Culinar går en stor del av min tid åt att försöka förklara invecklade chokladkemiska processer som jag knappt förstår själv. Fast lite roligt är det ju ändå, och väldigt gott när man måste analysera elevernas alster. Helst ganska många åt gången.

Dessutom stundar en flytt som kommer att ta mig inom bekvämt köpa-frukostbaguette-avstånd till Petite France, men det kräver ju sin tid att flytta också. Om bara dygnet hade fler timmar…

Rykande hett från tryckpressarna

Igår premiärbläddrade jag med darrande händer i ett förhandsexemplar av min nya bok Fler Kladdkakor. Jag kunde pusta ut, det ser fint ut! Resten av böckerna kommer tyvärr inte förrän i början av april, men det går redan att lägga in den i sin önskelista på Adlibris, om man inte vill riskera att bli utan. Köp en liten trave när du ändå håller på, det är alltid bra att ha ett lager av presentböcker, och jag träffade en tjej som hade tre ex av min första kladdkakebok – en att finläsa i, en att kladda med i köket och en att ha på jobbet.

I samband med lanseringen av boken fick jag även bli omslagsflicka på Forma Books tidning. Det kändes lite absurdt igår när jag var på redaktionen för att göra påskgodis till tidningen Buffé, och jag själv hytte med slickepotten mot mig hela tiden.

BLAwaBsilan!

När en kompis kollega skulle ordna dopkalas till sin son Movitz i höstas tågade han in på ett konditori för att beställa en doptårta. Han bad om blå marsipan och att Movitz namn och dopdatum skulle stå på tårtan, men när han ett par dagar senare kom hem med bakverket och öppnade på locket upptäckte han till sin stora förvåning en grön tårta med det märkliga uttrycket BLAwaBsilan på. Dessutom hade tårtan dekorerats med upp- och nervända hjärtan, och Movitz (stavat med litet m) dopdatum ändrats till den 26e i den märkliga månaden a, år 2000, istället för det korrekta 26/9 2009.

När kollegorna på kontoret fick se tårtan klurade de och kliade sig i huvudet tills de insåg att BLAwaBsilan helt enkelt står för blå marsipan, och att konditorn måste ha läst butiksbiträdets kanske slarviga anteckningar lite snett och upp och ner. Jag misstänker att konditorns modersmål inte var svenska, och inser hur svårt jag själv skulle ha för att dekorera tårtor på till exempel kinesiska, det skulle ju kunna bli hur tokigt som helst. För att inte tala om hur knepigt det skulle vara att ta tårtspritsningsdiktamen på Xhosa eller något annat språk med klickljud.

Bänkgranne med Årets Stockholmare

Till min stora glädje har självaste Martin “Pain de Martin” Johansson flyttat tillbaka in på Matlabbet. Han sitter vid skrivbordet brevid mig och funderar högt över saker som när i ett recept det är rimligt att börja kalla en degbit för ett bröd, hur han ska behålla sin integritet när starka marknadskrafter vill profitera på hans omåttligt populära blogg, och vilket typsnitt ordet fullkornsbulle blir snyggast i. Dessutom är Martin minst lika kaffeberoende som jag, och sätter alltid på en rejäl kanna så fort han kommer in genom dörren. Jag försöker ha så lite fördomar som möjligt om andra kulturer och läggningar, men när det gäller kaffedrickande är jag obehagligt intolerant, och är mycket tveksam till alla som inte dricker minst tre koppar om dagen.

 I helgen håller Martin brödkurs på  Matlabbet, och i början av veckan blev han nominerad till Årets Stockholmare av tidningen Stockholm City. Rösta på Martin genom att skriva CITY STOCKHOLMARE 2 i ett sms och skicka till nummer 72130. Kostnad 5 kr plus eventuell trafikavgift.

Macaronerna vs Mia 1- 1

Jag var ju så glad när jag lyckades göra fina macarons genom att använda mixad mandel istället för malen. Alla har ju inte en mandelkvarn (men fler än jag först trodde) och det är ju så mycket snabbare och enklare att bara dra igång matberedaren eller blendern istället för att stå och veva på mandelkvarnen tills man får mjölksyra. Efter några ytterligare försök börjar jag dock få en krypande känsla av att kakorna blir så spröda att de nästan smular sönder när jag använder mixad mandel. Dessutom är det svårare att göra dem runda och fina, de flyter liksom ut och blir lite sneda och vinda. Jämför den övre bilden där macaronerna är gjorda med mixad mandel, och den undre där de är gjorda med malen. Skillnaden mellan mixad och malen mandel lär ju förresten vara att de får en mer uppruggad yta när man maler dem, och därmed binder vätska på ett annat sätt.

Jag tror mig dock ha avfärdat myten om att man måste göra macarons med dagsgamla äggvitor, alltså att man bör separera äggen dagen innan. Båda varianterna är gjorda på nyseparerade ägg, och åtminstone den senare varianten blev ju bra ändå.

Natten efter det senaste macaron-inlägget där jag skrev att jag har gott om tid att få ordning på recepten innan macaronkursen på Medborgarskolan drömde jag förresten en sådan där stressdröm där det bara var tio minuter kvar tills kursen började, och jag fortfarande inte hade skrivit recepten eller handlat några råvaror. Kanske dags att ta semester!

Julgransplundringsförfest

Igår var ingen mindre dag än självaste tjugondag knut, och trots att jag själv tvärtom tänker julpynta och pyssla ännu intensivare än tidigare inför julen 2011, börjar det faktiskt bli dags för de flesta att kasta ut granen. Idag ska jag julgransplundringsfixa i Förkväll på TV4, så missa inte att knäppa på tv-apparaterna klockan 17. Det blir kärlekstema, och dessutom är ingen mindre än den levande legenden Anna Book på plats.   

Nu är det väldigt många år sedan jag var på julgransplundring, men när jag var liten och bodde långt ut på landet var det en av årets höjdpunkter när det ordnades plundring i Svartsjö. Jultomten kom med godispåsar med Rigi, (de där små mjölkchokladkakorna i blå förpackning) russin och clementiner, och jag minns hur förtvivlad jag var det året när det hade snöat så mycket att vi inte kunde åka.

Macaronbryderier

I veckan har jag bakat macarons i parti och minut för att få till det perfekta receptet till den macaronkurs jag ska hålla på Medborgarskolan. Jag har gett upp på att göra receptet superenkelt med hjälp av mandelmassa, och istället börjat bunkra billigt mandelmjöl på en indisk mataffär i Vårberg. Har man ingen mandelkvarn och inte får tag på mandelmjöl går det även bra att mixa mandeln riktigt fint i matberedare.

Nu blir själva kakorna bra, men jag har svårt att förlikas med att fyllningen måste vara salvaliknande smörkräm för att det ska bli snyggt. Jag brukar göra en vit chokladtryffel med mixade bär, t.ex. hallon, svarta vinbär eller lingon, som blir god, men ändå i sötaste laget. Jag har provat göra en variant med cream cheese och en med bärkräm redd med maizena, och båda blev goda och snygga, men efter ett par timmar sugs krämen upp i kakan, och det är ju ett klart stilfel när det gäller macarons. Jämför den rosa kakan och den gröna på bilden, där den gröna är gjord med mintkräm med cream cheese som bas.

Så fort jag hinner lovar jag att lägga ut recept här på hemsidan.

Kursen äger inte rum förrän 10 april, så jag har gott om tid att experimentera, och om ett par veckor ska jag dessutom till Paris, och där lär det nog bli minst ett inspirationsbesök på Ladurée. Längtar!

Snöiga strapatser

Idag hade jag och Ulrika Pousette en makalös tur med vädret. Jag har nojjat mig ända sedan snön och kylan kom hur vi skulle lyckas pricka in en vacker och lagom kall dag för att plåta till var nya julkakbok, och hela förmiddag yrde snön och det var grått och trist, men strax efter lunch när jag nästan började ge upp hoppet tittade solen plötsligt fram. Det var bara att dra på långkallingarna, packa ner mina nya cupcake-handvärmare och lasta kälken full med kakor. Min pappas kälke från 40-talet drog till sig massor av komplimanger från herrar som nästan rördes till tårar när de mindes sina egna gamla kälkar.  

Ulle offrade sig storartat för konsten, hon halkade nerför snöiga klippor, gick halvt genom isen, blev attackerad av fiskmåsar och nästan påkörd av en piketbuss. För mig var det däremot en riktigt trevlig dag, men nu är jag väldigt otålig att boken ska komma ut. Det dröjer tyvärr till hösten 2011, men den som väntar på något gott…

Tips och idéer om vilka kakor, bakverk och godisar en julbakningbok bör innehålla tar jag emot med allra största tacksamhet. Klenäter till exempel, är det gott eller bara gammalt och mossigt?

En ganska vanlig dag på jobbet

Det är inte varje dag man får ligga ner på jobbet omgiven av sina favoritbakningsprylar medan en ståtlig karl står grensle över en. Men igår blev jag plåtad för tidningen Du&Co (Postens tidning för företagare) av Christoffer Edling och fick chansen att göra just det. Jag fick dessutom apa mig med kakor framför ögonen och fäktas med kaveln. Att bli plåtad är bland det roligaste jag vet, så det var rena rama julafton för mig.