Ett lyckat misslyckande
April 26, 2011
Häromdagen bakade jag en fantastiskt tjusig kardemummalängd.
Fin på alla sätt och vis från alla vinklar. MEN – kruxet var att den inte smakade särskilt gott, det fattades både smör, socker och kardemumma. Vid sådana tillfällen heter den vattentäta lösningen skorpor! Jag skivade längden, bredde varje skiva med smör och strödde över socker och mer nystött kardemumma. Sedan rostade jag skorporna i kanske 200 grader i 7-8 minuter.
Skorporna är supergoda nyrostade men låter man de torka lite på ett galler kan man spara dem i en kakburk och ha på lut när det vankas kaffe. Det här funkar med det mesta man misslyckas med, eller som har blivit lite torrt och trist, alltså både mjuka kakor, vetebröd och sockerkakor. När jag var liten brukade min mamma rosta halverade korvbröd med smör, socker och kanel, och det var det godaste mellanmål jag visste.
Och hemma hos oss gjorde vi typ samma sak när jag var liten och bullarna legat uppe för länge; dela dem, på med smör och socker och in i ugnen 🙂
Skorpor är aldrig fel det heller :-), himla gott, men aldrig testat att göra det på vetelängd
Men vilken längd! Hur får du till den sådär tjusigt?!
Jag vet inte, jag blev själv förvånad! Men det är väl något som sitter i från bagarskolan.
Bullängden är väldigt vacker! Gott med skorpor!
Ahh detta inlägget väcker minnen från barndomen. Minns de gamla bullarna som delades, stektes i smör och överströddes med socker och som sedan avnjöts till fika, hur gott som hellst!
en sådan rackarns fin längd! tänk om man kunde få sina egna att se ut sådär 😀
Hej! Hur flätade du denna vackra längd? Tack för svar! Hälsar Anita