Chiafrutti

March 29, 2015

olle mars 2015, chiapudding, 002

Jag kan vara den absolut sista bloggaren i hela världen som skriver om chiapudding. Jag är alltid lite skeptisk när det gäller hälsosam mat, och det är även min treåring. Han gillar korv, glass och pannkakor, precis som de flesta treåringar. Han är också tokig i risifrutti, och efter att ha provat mig fram lite trevande med de här upphuassade chiafröna har jag kommit fram till en variant som är ganska lik risifrutti och som ungen faktiskt gillar. Hurra! Känns som en seger att få i honom något som ryktas vara fullproppat med omega 3, fibrer och järn. Till det äter han osötade upptinade hallon och jordgubbar från frysen.

Att göra chiapudding är löjligt enkelt. Jag brukar mala ner lite vanilj i en burk (har en sådan här kvarn som jag gillar) och sedan höfta i chiafrön så att det fyller kanske en fjärdedel eller femtedel av burken. Sedan är det bara att hälla ner mjölk och röra om. Ska man vara riktigt hälsosam och rawfoodig ska det förstås vara mandelmjölk eller liknande, men så långt har jag inte gått ner mig i super food-träsket. Jag använder mellanmjölk eller standardmjölk. Jag brukar också hälla i en liten skvätt vispgrädde för att göra det lite extra gott och risifrutti-liknande. Låt burken stå framme i tio minuter medan du pysslar i köket och rör då och då så att det inte blir alltför klumpigt. Ställ sedan in i kylen och låt stå och svälla i cirka 12 timmar. Klart! Puddingen håller nog i 4-5 dagar gissar jag.

Sedan bör det förstås tilläggas att man ska ta det här med hälsosam mat med en nypa salt. Det som anses vara extremt nyttigt ena sekunden är ju livsfarligt nästa, så ät hellre lagom mycket av allt möjligt du tycker om än att haka upp dig på vad som är nyttigt för stunden. Jag misstänker också att chiafröna går rakt igenom kroppen, men det är bara min egen ovetenskapliga spekulation. Dessutom är de inte särskilt mättande. Jag åt det till frukost häromveckan och var vrålhungrig igen innan jag kom ut genom dörren.