Ett torg med goda stopp

June 29, 2010

Jag önskar ofta att det fanns fler små piazzor och grönsaksmarknader i Stockholm, så att stan kunde bli lite mer som Italien, fast utan maffiosos, Berlusconi, sopskandaler och korruption. Därför blev jag så glad när jag såg att Ilcaffè har öppnat en liten kaffekiosk på Kungsholmstorg. Alldeles intill ligger ett grönsaksstånd, och i slutet av esplanaden glittrar Mälaren. Baristan är alldeles väldigt trevlig och tjenahejsan på äkta baristavis, och tydligen har de inga restriktioner för hur länge de får ha öppet, så med lite tur kan man ta en kaffetår och en glass på väg mellan krogarna framåt nattkröken. 

Kvarteren runt Kungsholmstorg är dessutom charmiga och väl värda en liten utflykt. På Hantverkargatan ligger grymma charkbutiken Taylor and Jones, speceributiken Hantverkargatan 14 och klassiska kondiset Sockerbagaren. På Scheelegatan ligger Caffè Ugo och chokladbutiken En Liten Pralin. Runt hörnet på Bergsgatan finns ordinarie Ilcaffè, och fortsätter du till Pipersgatan hittar du Kungsholmens Glassfabrik.

Knalla sedan uppför backen och ner igen till Parmmätargatan 7 för ett besök på Bulleboden. Ett stenkast bort ligger Petite France, och nere vid vattnet hittar du Mälarpaviljongen och Kungsholmens nya uteservering Orangeriet med hammockar, solstolar och fikonträd.

Så här fin såg min cykelkorg ut när jag spräckt hushållskassan på små speceributiker i kvarteren istället för förnuftigt storhandlande. Ostron och coppa från Hantverkargatan 14, baguette från Petite France och biggaråer från fruktståndet på torget.

Min pojkvän Erik har en av de viktigaste befattningarna på IT-företaget där han jobbar, han är nämligen inköpsansvarig för kaffebönor till fikarummets espressomaskin. Allt oftare rapporterar han om att återförsäljaren Kaffemaskinen börjat sälja bönor från något nytt litet kafferosteri, och sånt gör mig alltid så glad att höra. Idag berättade Erik om Waxholms kafferosteri, och favoriter sedan tidigare är da Matteo, Åre Kafferosteri och Koppi. Själv gillar jag även Haugaard och Johan & Nyström. Och kanske Kahls även om de har blivit för stora för att räknas som ett coolt indie-rosteri.

Några fina kaféer i Stockholm där du kan testa de olika bönorna är Kaffeverket (da Matteo), Cocovaja (Haugaard), Johan och Nyströms kaffebar och Hembygdsgårdens  servering i Vaxholm (Waxholms Kafferosteri).

Heja Sverige!

May 1, 2010

När det äntligen dök upp en tidning om bakning var vi många som inte riktigt förstog hur vi skulle orka vänta nästan ett halvår på nästa nummer, men glädjande nog blev Baka så poppis att redaktionen fick tänka om, och nästa nummer dyker upp redan 7 juni. Hurra! För er som inte hunnit läsa min krönika i senaste numret kommer den här:

Tänk att sitta på en liten italiensk piazza och dricka cappuccino, eller snabbt stjälpa i sig en espresso på stående fot på en hektisk liten bar, det är väl riktigt gott. I Italien kan de ju det där med kaffe, till skillnad från oss här i Sverige. Fast är det verkligen så nuförtiden? Är vi så dåliga på kaffe som många tror? Detsamma gäller bröd, där man alltid får höra hur smaklösa och sötade våra svenska limpor är. Javisst, butikernas utbud av storskaligt producerat bröd är inget för turister att skriva hem om, men det som händer på små hantverksmässiga bagerier är något helt annat.

  Bland det bästa med att semestra i Sydeuropa är ju att traska ut på morgonen och köpa en nybakad, frasig baguette, sticka den under armen och sedan avnjuta den till frukost. Men ska jag vara krass smakar det mest luft, och efter ett par timmar är brödet torrt och trist. Provar du istället ett grövre bröd blir det hela ännu tråkigare. Anledningen till detta kan delvis bero på att kulturen i många länder är att köpa färskt bröd varje dag på bageriet runt knuten, medan vi i Sverige gärna vill spara vår limpa en vecka i skafferiet. Därför tror jag att många svenska bagerier och hemmabagere anstränger sig för att göra så saftiga, smakrika och hållbara bröd som möjligt, och det är där utmaningen ligger. Att fått till ett gott nybakat bröd kan ju vilken klåpare som helst göra.

   Svenska bakverk är stark influerade av bland annat Frankrike, Tyskland, Österike och Schweiz, men även här tycker jag att vi har utvecklat sötsakskulturen till något i världsklass. Vi svenskar tar mycket för givet utan att riktigt uppskatta hur unika de svenska småkakorna är, och vilken hög kvalitet våra mejeriprodukter, bär och frukter håller. När jag häromveckan åt semlor med min gamla konditorkollega Daniel Svensson som numera jobbar i London, berättade han hur mycket han saknar svensk vispgrädde.

   – I Sverige har grädden en alldeles egen sötma, smaken är fyllig och god, och konsistensen är överlägsen den engelska grädden. En annan sak jag alltid packar med mig från Sverige är grovt bröd och knäckebröd, jag är så trött på det luftiga låtsas-mörka brödet i England som fastnar i gommen.

   Vitt bröd är alltså trevligt på semestern, men efter någon vecka saknar man tuggmotstånd och konsistens.

   För att få mig en kopp eftermiddagskaffe tittar jag in på Johan och Nyströms kafé på Swedenborgsgatan i Stockholm. Medan Markus Averheim och Carl Ahlman kärleksfullt bereder kaffet berättar de hur de själva främst hämtar inspiration från den amerikanska västkusten, inte den italienska espressokulturen som många kanske tror.

   – Italiensk kaffekultur har stannat i tiden, visst bygger svensk espressokultur på den italienska, men i Italien är ingen särskilt insatt i specialkaffe. Espresson bryggs med mycket Robustabönor, och får dova, beska toner. Intresset är ganska outvecklat, och ofta varken tampar baristorna kaffet eller flushar maskinen mellan bryggningarna, berättar Markus.

   – I Norden börjar vi bli väldigt bra på kaffe, både i Sverige och Norge startas ambitiösa mikrorosterier, och även danskarna har många bra kaffeställen. Klassiskt kokkaffe börjar bli lite trendigt igen, och många kaféer satsar på att göra gott bryggkaffe, fyller Carl i.

   Kanske behöver vi helt enkelt bli lite mer patriotiska när det gäller vår egen matkultur, i stället för att urskiljningslöst hylla det utländska.   

   Regeringen har fattat galoppen och ska under 2010 avsätta minst 170 miljoner för att profilera Sverige som ett matland. Detta har dock mött motstånd från bland annat DNs ledarskribent Malin Siwe som anser att Sverige inte har mycket att komma med eftersom Stockholms stjärnkrogar inte är öppna på söndagar, och de småskaliga matproducenter som tillverkar goda korvar gör det efter utländska recept. Själv försökte jag häromveckan hitta en stjärnkrog i Paris för söndagsmiddag, och det var heller inte det lättaste. Den tvåstärniga krog vi sedan besökte på lördagen kunde i mina ögon inte på långa vägar mäta sig med de enstjärniga eller till och med stjärnlösa krogar jag besökt i Sverige. Maten var helt enkelt inte särskilt god, och restaurangen verkade främst ha fått sina stjärnor på grund av vanvettigt uppmärksam service och tonvis med guldsprej på mat, bestick, väggar, tak och alla andra ytor de lyckats komma åt. Malin Siwe har rätt i att vi svenskar hämtar mycket inspiration från andra länder, men det ser jag snarare som något positivt. I stället för att stagnera i vår traditionella matkultur är vi öppna för nya influenser, tar det bästa från hela världen och gör det till vårt eget.

Nakenchock

April 26, 2010

Först kom nakna kocken, sedan nakenhavret, och nu är det dags för nakenfilterkaffet. Eller nu kanske är en överdrift, jag ligger långt efter när det gäller kaffetrender, och redan 2008 skrev kaffe- och teexperten Pettter Bjerke om nakenfilter på Taffel. Först i fredags kom jag mig för att testa Mellqvists nakenfilterkaffe som de kallar Portland. Att brygga espresson med ett nakenfilter lär vara ett sätt att göra kaffet mindre bittert, men jäklar vad beskt det var istället. Eller surt kanske, jag är så dålig på det där med grundsmaker, och vågar inte riskera att uppröra någon kaffenörd. Det är alltid kul att testa, men jag tror att jag håller mig borta från det nakna framöver. Däremot gillar jag allt annat med Mellqvist, förutom att det alltid är så fullproppat med folk.

En kaffedrake på intåg

October 22, 2009

Bistro berns, cornetto, linjal 032Igår slog nyhetsbomben ner, Starbucks kommer till slut att öppna i Sverige. Till en början på Arlanda, vilket ju kan betraktas lite som ett gränsland, men det är nog bara en tidsfråga innan de sprider sig över landet. Jag gillar på sätt och vis Starbucks, men mest som en lite exotisk semestergrej. Det är egentligen inget större fel på Espresso House, Waynes Coffee eller Coffeehouse by George heller, men det är ju bara så tråkigt. Jag älskar små, unika kaféer, och värnar om dem som en fältbiolog värnar om sällsynta salamandrar.  Jag är livrädd att Stockholm ska bli som London där ALLT är kedjor, och du kan behöva leta i månader för att hitta ett fristående kafé. Jag inbillar mig att det är i city man lättast trillar dit och slinker in på ett kedjekafé, så här följer en liten guide till sköna kaféer i centrala Stockholm:

Citykonditoriet, Publik, Centralbadet, Saturnus, Vete-Katten, Bagdad Café på Medelhavsmuseet, Zink Grill, Frosseri, Café de Maré på Dansmuseet, Sturekatten

Bland det bästa med att resa i Italien är att man aldrig behöver oroa sig för hur man ska få tag på nästa kaffetår, här hittar man en välkromad espressomaskin på minsta lilla järnvägstation, bensinmack eller undangömda by. Hur det smakar är dock en annan sak. Svenskar har ofta en idé om att italiensk kaffekultur är något att se upp till, och så har det säkert länge varit, men när det gäller kvalitet har vi nog nästan gått om dem utan att jag har märkt det. Jag har många gånger hört svenska baristor säga att italiensk espresso inte är något de eftersträvar att likna, men jag hade inte fattat hur bra på kaffe vi har blivit i Sverige förrän jag smakade den kärva, robustastinna dekokten som serverades överallt i Italien. Visst, om det bara är koffeinkicken man är ute efter så fyller kaffet sin funktion, men det är inte särskilt njutbart att dricka. Svenska baristor vill helst inte prata om robustabönan överhuvudtaget, medan det i Italien är så gott som omöjligt att hitta en kaffeblandning med enbart arabica. Vad jag vet har robustan tre fördelar, den är billigare, mer koffeinrik och ger rejälare crema än arabican, men inga av dessa egenskaper påverkar ju smaken positivt. Bort med robustan, heja svenska baristor!

Några riktigt bra kaffeställen i Sverige är Cocovaja och Johan och Nyström (Swedenborgsgatan 7) i Stockholm och da Matteo i Göteborg.

Ischia 634
Ischia 614
Ischia 574