Receptfanatikern

October 23, 2013

kavel-liten1
Nu har jag skrivit ännu en krönika för tidningen Baka! Får ni inte tag på den ypperliga papperstidningen kan ni läsa krönikan här:

Ni vet när man är på fest och plötsligt träffar en person som man vill prata med hela kvällen om ett visst ämne? För många kan det handla om bostäder, andra om trafik och vissa gillar att bli lite deppiga och melankoliska och prata om allt elände som drabbat dem i livet. Hur mycket jag än älskar mitt jobb vill jag helst inte prata om det på fest, hellre snackar jag ytligheter och trams, men undantaget var när jag sprang på provkökspersonalen på en av våra största mattidningar på en fest. Jag ville aldrig gå hem! En stor del av mitt jobb går ut på att skriva så tydliga och pedagogiska recept som möjligt, och att få prata med själsfränder om en sådan sak var stort. Det finns ju så mycket att stöta och blöta.

Hur tacklar man till exempel det här med varmluftsugn? Ska man utgå från att de flesta har vanlig ugn, eller att allt fler har införskaffat en modern varmluftsugn? Gräddningstiderna blir ju i sådana fall lite annorlunda. En annan sak jag grubblar över är när i receptet man ska skriva ut ugnstemperaturen. Många väljer att börja receptet med ”Sätt ugnen på 175 grader.” Det är tydligt och bra, men själv tänker jag att det är slöseri med el att skriva ut det redan när man börjar baka om det är ett lite mer tidskrävande recept. De flesta ugnar värms ju upp ganska snabbt. Å andra sidan är det synd om man glömmer att sätta på ugnen och gör det först när man är klar med smeten.
Sedan är det det här med vikt och mått. Jag önskar at man kunde höfta lite som man vill, men när det gäller bakning är det ofta viktigt att väga noggrant om man vill få rätt resultat. Helst skriver jag ut både vikt och mått eftersom jag vill att även de som inte äger en våg ska kunna baka mina kakor. Vågen är dock bäst när det gäller till exempel mjöl och florsocker, där det är svårt att veta hur fluffigt eller kompakt det hamnar i ett litermått.

När det gäller råvaror är det alltid svårt att veta hur vågad jag kan vara. Jag som bor i Stockholm med tillgång till fantastiska mataffärer kan få tag på obskyra ingredienser som hallonpulver, lakritsgranulat och kastanjepuré. Men bor man ute i landet och har tre mil till närmaste lilla affär är det en helt annan sak, och jag vill inte verka exkluderande eller snobbig med mina recept. Å andra sidan måste någon börja använda en ingrediens för att den ska bli välkänd och så småningom dyka upp i vanliga mataffärer. Mandelmjöl som för bara ett par år sedan var nästan omöjligt att hitta finns numera i nästan alla stora affärer.

Ingressen är den inledande text där man kan berätta lite mer om receptet. Skriva om hur gott det är, vad man ska tänka på när man bakar och hur man får tag på ovanliga ingredienser. Här kan man också klämma in eventuella anekdoter och sväva ut i personliga texter om man så vill. Att skriva ingresser när man är oinspirerad är däremot fruktansvärt tråkigt. Särskilt om man gjort många recept på samma tema och redan fått allt man vill sagt. Typexemplet på en tråkig och intetsägande ingress hämtad ur en folkkär kocks senaste bok är denna: “En efterrätt är aldrig fel. Särskilt inte när den är så god som den här.”

En mattidning jag jobbar med stryker regelmässigt alla ingresser, vilket jag tycker är fruktansvärt irriterande. Dels för att jag där skriver information som är avgörande för att lyckas med bakverket, dels för att jag själv gillar att läsa ingresser. Jag och många andra läser mattidningar och kokböcker som inspiration och lustfylld lektyr, och då fungerar ingressen som en lockande inledning.

Vissa saker är nästan omöjliga att beskriva i text. Till exempel hur man viker en deg i ett treslag. Egentligen borde jag jobba mer digitalt med instruktionsfilmer och liknande, men jag är nog lite teknikfientlig i grund och botten, och själv kan jag gilla att ha ett pappersrecept framför mig när jag bakar, istället för att behöva spola fram och tillbaka i en film eller klicka runt på en Ipad.

För ett par dagar sedan gjorde jag en intervju för en stor kvällstidning om min nya bakbok. De ville låna tre recept ur boken, och efter en stund sa journalisten ”Ja, sedan får du gärna hjälpa mig att korta ner recepten.” I vissas öron kanske detta kan låta oskyldigt, men är just en sådan sak som får mig helt bestört. Jag stammade och började prata i falsett av upprördhet. Korta ner mina recept! Det var det värsta jag hört! KORTA NER! Recepten är ju redan så korta och koncisa de kan bli, och precis all information är extremt viktig för att man ska lyckas. Hur skulle det se ut om man tog bort hälften av ingredienserna och tre rader av beskrivningen? Katastrof!
Kanske borde jag ta lite mer lättsamt på det hela, men jag inser hur mycket tid, möda och pengar en läsare kan ha lagt ner på ett recept, och själv vet jag alltför väl hur sur och ledsen man blir när man misslyckas.

Bilden på kaveln har egentligen inget med texten att göra. Men det är så tråkigt med inlägg utan bild.

11 Responses to “Receptfanatikern”

  1. Charlie said

    Det är väl typiskt att “gemene man” tror att det är så lätt! Så snart man jobbar med ett hantverk tror många att man fixar allt på 15 minuter … du syr väl gardiner till mej på en kvart?! Ja tjena.

    Gillar din blogg och dina recept mycket, har själv en matsida där jag blandar mat, bakning, handarbete osv. Kvinnokraft som det så snyggt hette på sin tid ;-9

  2. Pia said

    Jag hoppas verkligen inte att du börjar ta mer lättsamt på det här med recepten! Dina recept går ju nämligen att följa och lyckas med, till skillnad från många andras. Använder dem jämt!🙂

  3. Först vill jag börja med att säga att du är väldigt duktig på att skriva ingresser. De fingerar precis så som du tänker att de ska fungera.
    Beträffande ugnstemperatur röstar jag för i början av receptet.
    Som lantis är det helt okej att ha recept med nymodigheter i. Vi är i stan då och då.😉
    Avslutningsvis: Stå på dig mot journalister som inte begriper sig på. Jag vill läsa hela dina recept och jag är övertygad om att fler tycker som jag.
    Ha en riktigt bra dag!

    • miaohrn said

      Tack Hanna! Och du har rätt, även om man bor på landet (vilket jag gjort större delen av mitt liv) är man ju i stan ibland.

  4. cl2kliss said

    Kaveln får väl illustrera det bakverktyg som hade legat närmast till hands att använda på journalisten som ville korta ned dina recept…😉

  5. Marie Gelfgren said

    Jag har nog aldrig läst några ingresser,som gjort mej så glad, som dina! ex. när du beskriver din pappas favoritkaka! fortsätt med det .Dina texter och recept är hur bra som helst ! jag har alla utom den sista, men den skall nog hamna i hyllan den också./Marie

  6. Carro said

    Hej Mia
    Åh, vad jag håller med dig i fråga om ingresser. Jag söker både medvetet och omedvetet efter denna lilla godbit till info. Kan receptet vara något för mig med allt vad det innebär – tidsåtgång, tillgång på ingrediens, svårighetsgrad, eventuell intolerans osv.
    Länge leve Ingressen!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: