Skådebröd

August 7, 2012

När jag slutade gymnasiet var min högsta dröm att få jobba extra på kafé. Jag började jobba på Blooms på St Paulsgatan här i Stockholm, men blev helt chockad redan första dagen. Det var sjukt stressigt och slitigt! All heder åt er som orkar jobba på kafé, ni är byggda av ett helt annat virke än jag. Jag sa upp mig redan efter ett par helger, men hann ändå med att ställa till det för mig.

Detta var 1999, i samma veva som jättemuffins blev hysteriskt populärt. Blooms var ett av få kaféer som hade hakat på trenden, och muffinsen sålde slut tidigt varje dag. Jag stog och svettades i kassan, kön ringlade lång och ytterligare en kund kom in och bad om muffins. “De är tyvärr slut” sa jag, och pekade ursäktande på de tomma plåtarna. “Nej, förresten, här i korgen finns ju massor” upptäckte jag glatt och stoppade två jättemuffins i en påse och tog betalt. När nästa kund bad om muffins hann jag bara sträcka mig mot korgen innan mig kollega skrek “Men Mia det där är ju skådebröd!!”. Hoppla.

Skådebröd är väldigt gamla och väldigt torra bakverk som ska se snygga ut i skyltfönstret. Inte ätas. Märkligt nog kom kunden aldrig tillbaka och reklamerade sina stenhårda skådemuffins.

Cupcakerna (hemsk böjning, se detta tidigare inlägg om otyget) på bilden ovan hann inte ätas upp efter plåtningen, men höll sig märkligt nog vackra i fönstret på Matlabbet i flera veckor.

6 Responses to “Skådebröd”

  1. Sandra said

    Mitt första riktiga jobb var på ett donutcafé. Jag var bagare och kafébiträde och sålde donuts och stora cupcakes för glatta livet mellan åren 98-2001 då jag höll på att slita ut både hud och psyke. Kunder på kafé är inte alltid av det trevligaste slaget, nej tvärtom på många sätt och vis… Men mina cupcakes var i alla fall sjukt goda. Jag hade ju ett recept att följa som blev… gott… Men när jag gjorde så blev det mycket godare. Lite extra chokladbitar, kola osv gjorde susen. Cheferna fick aldrig veta! Det som blev över efter stängning tog jag med hem till lyckliga klasskompisar, lärare och familj! Hursom. Efter mina kaféerfarenheter vill jag aldrig mer jobba på kafé. Baka tycker jag dock fortfarande är kul!!! Och tänk så trendiga alla mina amerikanska bakverk blivit nu på senare år! Underbart!!!

    Skulle gärna sett minen på kunden som åt skådebrödet! Kan inte varit populärt! Haha!

    Kram kram

  2. Elin said

    Jag minns när jag tillfälligt jobbade på café på Drottninggatan 1999 (!), det jag minns mest var de noga instruktionerna att inte ställa ut för många kaffeskedar på disken eftersom de förväntades bli stulna av knarkare, ja de behövdes när de smälte knark tydligen, en CHOCK för en lantis som mig… Fortfarande 13 år senare så måste jag kolla kaffeskedsutbudet på fik som ligger typ centralt..

    • miaohrn said

      Oj, det var det värsta! Jag har även märkt att mataffärer i city förvarar stöldbegärliga men udda saker som aluminiumfolie, bakpulver och snabbkaffe bakom kassan.

      • Elin said

        Vad gör dom med bakpulvret?!
        /Högst Ovetande Lantis

        • miaohrn said

          Jag har väldigt dålig koll på det här med knark, men jag tror att det förekommer att kokain drygas ut med bakpulver. Och vad jag förstår får man crack om man kokar kokain med bakpulver. Där kommer kanske aluminiumfoliet in i bilden också. Snabbkaffet dricks eller säljs vidare om jag inte är helt ute och cyklar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: