Skolavslutning

June 12, 2011

Nu har senaste numret av tidningen Baka landat i tidningshyllorna, och den som lyckas dregla sig förbi oemotsåndliga recept på glassar, whoopie pies, chokladmousser och kringlor kommer till min lite bitska krönika. Den kan även läsas nedan, men observanta besökare känner redan igen stycken av den:

Jag har nyss sagt upp mig efter att ha hållit pralin- och bakningskurser på Medborgarskolan under sex år. Här följer en liten resumé över mina år som kursledare.

Det är fantastiskt roligt att hålla kurs. Kurserna äger oftast rum under helgerna, men ibland har det varit så kul att jag nästan hade haft tråkigare om jag varit ledig. Just att lära ut något man älskar till elever som uppskattar det är väldigt givande, och jag har träffat en brokig skara av underbara människor jag aldrig hade stött på annars. Trots det var det främst eleverna som gjorde att jag till slut sa upp mig. Jag började ställa för höga krav på dem och såg det som att eleverna var där för att underhålla mig, och så var ju faktiskt inte fallet. De flesta var ganska blyga och tillbakadragna och ville bara göra sina praliner ifred, men i längden blir det så tråkigt att försöka entusiasmera ett gäng moltysta surpuppor. Jag vill ju ha småknasiga, skojiga elever som bjuder på sig själva! Efter att ha hållit samma kurs hundratals gånger blev det också i ärlighetens namn lite enformigt att få samma frågor gång på gång.

Med det sagt, jag har även haft de raraste, roligaste, finaste eleverna man bara kan önska sig, och jag kommer att sakna dem av hela mitt hjärta. En hel del knasiga också. Som den kursen för några år sedan när eleverna bestod av en eldslukerska, en utbränd kvinna och ett litet gäng tolvåriga killar som råkade tända eld på mikron. Den utbrända kvinnan skulle samarbeta med eldslukerskan, men hon stressade upp eldslukerskan så till den milda grad att det slutade med bråk och tandagnissel. Just det där med att samarbeta i köket är ofta lite knepigt, många par kommer tillsammans på pralinkurs för att de tänker att det ska vara mysigt och romantiskt, men det slutar ofta med att de gnäller och bråkar med varandra hela dagen.

Även mammor och döttrar råkar ofta i luven på varandra, men jag minns särskilt mamman som kom med sin nästan vuxna son på kurs. Han var svartklädd, hade någon sorts emo-punkarstil, kom direkt från en fest natten innan och luktade lätt illa. Mamman kallade honom för ”Lilla skrutten” hela dagen och det gick som en dans för dem att samarbeta.

Annars var det ovanligt med män på mina kurser, högst en per tillfälle, ibland två, men oftast enbart tjejer. Det gjorde mig ingenting, jag har haft så många underbara tjejer på mina kurser, och bara för att det dök upp man betydde inte det per automatik att han var underhållande. Min chef trodde dock att det var på grund av den skeva könsfördelningen jag ville sluta, och försökte uppmuntra mig när jag sa upp mig i slutet av vintern: ”Men Mia, det kommer en Torbjörn i maj.” Jamen, halleluja!

Något annat jag har haft brist av på mina kurser är kändisar. Andra kursledare brukar ha celebriteter som springer ner trösklarna, men inte jag. Jag minns särskilt min kollega Jonas som hade besök av Sven Melander, och hela kursen var på spänn för att inte råka säga ”det går lika bra med selleri”, men tillslut kunde inte Jonas hålla sig längre. Sven Melander skrattade lite torrt.  Det närmaste jag har kommit en kändis på kurs var när makan till Nicke i The Hives gjorde praliner på Matlabbet, min egen kurslokal. Nicke och Howlin’ Pelle satt på vår uteplats hela dagen, och jag blev helt star struck, klippte mig i armen, svamlade och gjorde alla moment i fel ordning. Så det var väl lika bra att jag inte hade mer kändisbesök än så.

Jag har lärt mig otroligt mycket av att hålla kurser. Genom att se hur hemmabagare tolkar och följer recept har jag fått mycket bättre förståelse för hur jag ska skriva recept för att göra dem så pedagogiska som möjligt, men något som bidrog till att jag tröttande var att jag aldrig fick några praliner. Eleverna gjorde kilovis med praliner, så mycket att de knappt fick med sig allt hem, och så stod de alltid framför mig och mumsade och stönade och bara ”Åh, Mia, de här pralinerna är verkligen gudomliga, mmm, om du bara visste!” Kul för er då men ni kan väl fan sluta suktas, jag är också sjukt chokladsugen efter att ha tittat på hur ni mumsat i er hela dagen!

 

Advertisements

8 Responses to “Skolavslutning”

  1. Elena said

    Haha, underbar krönika.

  2. Annika said

    Men ååååh, så himla dumt. Klart du skulle haft praliner! Man vi tänkte väl att våra gamla amatörpraliner vill väl inte proffs-Mia ha!

    Jag var en gång hemkunskapslärarvikare och då berättade eleverna att de alltid fick betala “skatt” på allt de bakat – några kakor per person som sen hamnade i lärarrummet. De tyckte jag var huuur snäll som helst när jag sa att de inte behövde betala nån skatt när jag var deras lärare. Men det var faktiskt lite smart – klart läraren ska få smaka också. Och eftersom det är orättvist om bara en får lämna ifrån sig, och läraren inte kan äta hur mycket som helst, så hamnar resten på lärarrummet.

    OM du återupptar kursverksamheten tycker jag du ska nämna det där med skatt. Jag hade sååå gärna lämnat några praliner kvar hos dig om jag bara hade vetat…

  3. Anne said

    Nä, fick du inga? Så taskigt! Det vore väl självklart, att bjuda läraren! 🙂

  4. Sandra said

    Synd att inte jag var med, jag hade gladeligen bjudit alla!!! Okej, jag tycker det är gott med alla bakverk jag gör, men jag njuter nog mest av att se andra njuta av det av någon anledning!!!

  5. Hej Mia,

    Synd för mig sedan jag försöke några gånger ansöka dina kurser hos Medborgarskolan men jag förstår beslutet. När jag var på surdegskursen hos Medborgarskolan hade du samtidigt en av dina praliner kurser och till slut fick vi smaka några praliner, fick du bråka med elever då? 🙂

    Det är också synd för Medborgarskolan sedan din glädje har alltid smittats till alla andra kurser som pågick samtidigt. Två gånger hade jag kurs samtidigt som dina och du brukade dyka upp och göra någon rolig kommentar och helt enkelt vara Mia – i.e. glad. Helgerna i Medborgarskolan utan Mia kommer att vara lite tristare för alla!

    P.S: Det skulle komma en Paulo någon månad också! En till man! 😉

    /Paulo

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: