Lyxproblem

Ett lyxigt problem, men likväl ett problem är alltid hur jag ska bli av med alla kakor efter en fotografering. Jag äter så mycket jag bara orkar själv och sparar allt jag kan, och med lite tur brukar fotografer, redaktörer och assistenter vara glupska. Men sen. Vad gör man. Jag har sällan tid och energi att administrera kakkalas för kompisar efter en plåtning (man blir sablarns trött!) eller skänka till välgörenhet. Då är det bra att gatan utanför Matlabbet är lite lagom trafikerad. Igår hade vi plåtat en massa glass för Icakuriren som just höll på att smälta när ett gäng plåtslagare dök upp. Perfekt! De sörplade glatt i sig iskaffemilkshake och blåbärsglasspinnar, men när fotografen frågade vad de tyckte var de smärtsamt uppriktiga. Milkshaken gick ner, men glassen var tydligen inget vidare.

Jag är sjukt dålig på att ta kritik av mina kakor. Just den här gången var det inte så farligt, jag tröstade jag mig med att de hade ätit glassen stelfrusen trots att jag uppmanade dem att låta den tina. Men annars blir jag alltid ganska sur om någon gnäller, och vissa inbillar sig att de alltid måste kritisera mina kakor för att på något sätt hjälpa mig i arbetet. Det måste man inte, smicker är alltid mycket roligare, och jag är ändå så pass självkritisk att det räcker och blir över. Alla tycker dessutom så olika att det är bäst att lita på vad jag själv tycker, annars blir jag bara förvirrad när den ena provsmakaren tycker en sak och nästa tycker precis tvärtom.

Jag har förresten börjat blogga för hippa Icakuriren. Samma inlägg som här, men med overkligt vita tänder! Ingen kommer att misstänka att jag gurglar kaffe hela dagarna. Som bonus har de samlat extra många av mina recept här. Åh nej, jag såg just att läsarna får betygsätta recepten, och jag som inte vill ha kritik!