Heja Sverige!

May 1, 2010

När det äntligen dök upp en tidning om bakning var vi många som inte riktigt förstog hur vi skulle orka vänta nästan ett halvår på nästa nummer, men glädjande nog blev Baka så poppis att redaktionen fick tänka om, och nästa nummer dyker upp redan 7 juni. Hurra! För er som inte hunnit läsa min krönika i senaste numret kommer den här:

Tänk att sitta på en liten italiensk piazza och dricka cappuccino, eller snabbt stjälpa i sig en espresso på stående fot på en hektisk liten bar, det är väl riktigt gott. I Italien kan de ju det där med kaffe, till skillnad från oss här i Sverige. Fast är det verkligen så nuförtiden? Är vi så dåliga på kaffe som många tror? Detsamma gäller bröd, där man alltid får höra hur smaklösa och sötade våra svenska limpor är. Javisst, butikernas utbud av storskaligt producerat bröd är inget för turister att skriva hem om, men det som händer på små hantverksmässiga bagerier är något helt annat.

  Bland det bästa med att semestra i Sydeuropa är ju att traska ut på morgonen och köpa en nybakad, frasig baguette, sticka den under armen och sedan avnjuta den till frukost. Men ska jag vara krass smakar det mest luft, och efter ett par timmar är brödet torrt och trist. Provar du istället ett grövre bröd blir det hela ännu tråkigare. Anledningen till detta kan delvis bero på att kulturen i många länder är att köpa färskt bröd varje dag på bageriet runt knuten, medan vi i Sverige gärna vill spara vår limpa en vecka i skafferiet. Därför tror jag att många svenska bagerier och hemmabagere anstränger sig för att göra så saftiga, smakrika och hållbara bröd som möjligt, och det är där utmaningen ligger. Att fått till ett gott nybakat bröd kan ju vilken klåpare som helst göra.

   Svenska bakverk är stark influerade av bland annat Frankrike, Tyskland, Österike och Schweiz, men även här tycker jag att vi har utvecklat sötsakskulturen till något i världsklass. Vi svenskar tar mycket för givet utan att riktigt uppskatta hur unika de svenska småkakorna är, och vilken hög kvalitet våra mejeriprodukter, bär och frukter håller. När jag häromveckan åt semlor med min gamla konditorkollega Daniel Svensson som numera jobbar i London, berättade han hur mycket han saknar svensk vispgrädde.

   – I Sverige har grädden en alldeles egen sötma, smaken är fyllig och god, och konsistensen är överlägsen den engelska grädden. En annan sak jag alltid packar med mig från Sverige är grovt bröd och knäckebröd, jag är så trött på det luftiga låtsas-mörka brödet i England som fastnar i gommen.

   Vitt bröd är alltså trevligt på semestern, men efter någon vecka saknar man tuggmotstånd och konsistens.

   För att få mig en kopp eftermiddagskaffe tittar jag in på Johan och Nyströms kafé på Swedenborgsgatan i Stockholm. Medan Markus Averheim och Carl Ahlman kärleksfullt bereder kaffet berättar de hur de själva främst hämtar inspiration från den amerikanska västkusten, inte den italienska espressokulturen som många kanske tror.

   – Italiensk kaffekultur har stannat i tiden, visst bygger svensk espressokultur på den italienska, men i Italien är ingen särskilt insatt i specialkaffe. Espresson bryggs med mycket Robustabönor, och får dova, beska toner. Intresset är ganska outvecklat, och ofta varken tampar baristorna kaffet eller flushar maskinen mellan bryggningarna, berättar Markus.

   – I Norden börjar vi bli väldigt bra på kaffe, både i Sverige och Norge startas ambitiösa mikrorosterier, och även danskarna har många bra kaffeställen. Klassiskt kokkaffe börjar bli lite trendigt igen, och många kaféer satsar på att göra gott bryggkaffe, fyller Carl i.

   Kanske behöver vi helt enkelt bli lite mer patriotiska när det gäller vår egen matkultur, i stället för att urskiljningslöst hylla det utländska.   

   Regeringen har fattat galoppen och ska under 2010 avsätta minst 170 miljoner för att profilera Sverige som ett matland. Detta har dock mött motstånd från bland annat DNs ledarskribent Malin Siwe som anser att Sverige inte har mycket att komma med eftersom Stockholms stjärnkrogar inte är öppna på söndagar, och de småskaliga matproducenter som tillverkar goda korvar gör det efter utländska recept. Själv försökte jag häromveckan hitta en stjärnkrog i Paris för söndagsmiddag, och det var heller inte det lättaste. Den tvåstärniga krog vi sedan besökte på lördagen kunde i mina ögon inte på långa vägar mäta sig med de enstjärniga eller till och med stjärnlösa krogar jag besökt i Sverige. Maten var helt enkelt inte särskilt god, och restaurangen verkade främst ha fått sina stjärnor på grund av vanvettigt uppmärksam service och tonvis med guldsprej på mat, bestick, väggar, tak och alla andra ytor de lyckats komma åt. Malin Siwe har rätt i att vi svenskar hämtar mycket inspiration från andra länder, men det ser jag snarare som något positivt. I stället för att stagnera i vår traditionella matkultur är vi öppna för nya influenser, tar det bästa från hela världen och gör det till vårt eget.

One Response to “Heja Sverige!”

  1. Mikaela said

    Tack så hemskt mycket för att ni tänkte om! Hade precis samma tanke, hur ska jag kunna vänta till slutet av året?! Jag blev helt trollbunden av hela tidningen och alla recept, den är underbar!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: