Vive la France! – Del 3

Jag har fortfarande inte kommit över Paris-helgen, utan måste tjata på lite mer om den. En iaktagelse är att allting känns väldigt franskt när det gäller sötsaker. Det är eclairer, croissanter och tarteletter för hela slanten, och jag hittade bara ett enda ställe med cookies och brownies, till skillnad från Sverige där jag upplever att vår kakkultur varit starkt inspirerad av USA de senaste 10-15 åren. Detta är ju på gott och ont, det är bra att man värnar om det inhemska matarvet, men jag är glad att vi i Sverige är öppna och tar intryck av allt annat gott som finns i världen.

När jag och min pojkvän är på semester brukar vi försöka klämma in en matlagningskurs eftersom det är kul att träffa infödingar och få lite insikt i matkulturen. Den här gången hittade vi en lunchkurs på L’atelier des Chefs och lärde oss göra musselsoppa, en riktigt stabbig gratäng på konfiterat anklår, sötpotatismos och fois gras-crumble, samt kastanjetiramisu med nougatinne till efterrätt. Eftersom vår franska är minst sagt bristfällig förstog vi bara brottstycken av vad som sades, men man snappar ju ändå upp mycket av det som visas. På bilderna ser ni hur vår magister karamelliserar mandelflagor, kavlar ut massan mellan två bakplåtspapper och sedan monterar tiramisun i glas. De kurser vi har gått utomlands är oftast mycket mindre “hands on” än i Sverige, man får egentligen inte göra så mycket själv, utan främst titta på när kocken lagar mat. På L’atelier des Chefs slapp man dessutom diska och städa efter sig, och eftersom det var så lyxigt och bekvämt var jag lika snäll mot mina elever på Medborgarskolan i lördags och diskade nästan allt själv.

Vi har även varit lite sugna på att ta körlektioner utomlands för att lära oss fickparkera med två millimeters marginal till bilen framför och bakom, ta oss ut ur en dubbelparkering och lyckas möta bussen på slingriga bergsvägar. 

På chokladfronten hittade vi inget revolutionerande nytt och trendigt, men allt vi provade var väldigt gott, och som sagt, man behövde inte gå långt för att hitta en chic liten chokladbutik. Vi hann med bland annat Jean-Paul Hévin, Pacal Caffet, Pierre Hermé och Patrick Roger. Med de gubbarna uppradade kan man ju undra om det inte är några tjejor som gör praliner i Frankrike? Pierre Hermé hade några riktigt goda praliner med karamellkrispigt innehåll, så nu i veckan ska jag ta mig i kragen och försöka lära mig göra praliné, gianduja och nougat. Hos Patrick Roger smakade jag en mjölkchokladtryffel smaksatt med lime, (tror jag, jag kan ha blandat ihop det hela) och det fick mig att inse att mjölkchoklad och syrlig citrus faktiskt går bra ihop, jag som i min enfald mest har matchat mjölkchoklad med mastiga saker som kola, nötter, kokos och kanel.

 I mitt yrke som matskribent och stylist har jag den ypperliga turen att jag “måste” gå på loppisar och köpa på mig roliga saker, och i Paris hittade vi världens finaste loppmarknad! Les Puces heter den kort och gott, och allt var så vackert, snyggt och coolt att jag hade kunnat köpa hela klabbet om det inte vore för de skandalöst höga priserna. Den enklaste, minsta emaljkannan på bilden ovan kostade till exempel 60 euro, och de större med blommönster kostade 120 euro. Vi kom undan med blotta förskräckelsen och en mycket god galette.  

En annan upptäckt var att bitsocker inte behöver vara fyrkantigt, för er som gillar socker i kaffet eller teet och vill göra tillvaron lite mer glamorös kanske sockerfjärilarna från Lafayette vara något.

Efter en rejäl frukost (jag kan lätt vänja mig vid croissanter och sylt till frukost istället för svensk fiberstinn grötdito) och storhandling av snygga strössel och confit de canard (jordens bästa snabbmat) var det bara att kasta sig iväg till flygplatsen och handlöst springa mot incheckningen.