Receptpirater

Nya numret av tidningen Baka finns nu i tidningshyllorna! Jag har skrivit en krönika om recept och upphovsrätt till tidningen, och får ni inte tag på ett pappersexemplar kan ni läsa krönikan här:

Då och då blossar det upp små krig i kokboksbranschen. Någon anser sig ha blivit plagierad, fått ett recept stulet eller delar av en bok kopierad. Men vem äger egentligen ett recept, och hur vet man vem som är skaparen till det?

Copyright på recept existerar knappt. Om du kopierar ett recept från punkt till pricka med personligt skriven ingress och allt skulle skaparen möjligen kunna hävda att det var ett plagiat, men så fort du har ändrat minsta lilla har du ryggen fri. Står det till exempel 1 krm salt i originalreceptet och du ändrar till 1 nypa salt räknas det som ett nytt recept. Samma sak om du ändrar i receptbeskrivningen eller i ingressen.

En nackdel med att recept saknar copyright är när man som jag jobbar med att sälja recept till mattidningar. Jag får betalt en gång, men sedan använder tidningen ofta recepten i andra sammanhang som böcker, utländska upplagor och på nätet. Detta får fotografen ersättning för eftersom bilden är upphovsrättsskyddad, men jag som varit med och skapat bilden får ingenting.
Har jag lånat ett recept av någon vill jag gärna ge kredd, men tillfälle finns inte alltid. I en kokbok eller på en blogg kan man sväva ut i mer personliga texter och förklara vem som är upphovsman till ett recept, men i till exempel mattidningar känns det som fel forum. Jag såg till exempel en fin tårta Clara Lidström gjort på sin blogg, en ”hullerombullertårta” där rulltårta varvas med grädde och färska bär. Jag gjorde senare en liknande tårta för en mattidning, men där fanns inte utrymme att berätta att ”Den här idén har jag hittat på bloggen Underbara Clara”. I mattidningar är receptkreatören oftast ganska anonym så vad ”jag” tycker, tänker och inspireras av är oftast ointressant för läsaren. Dessutom är jag rädd för att ge kredd till fel person, jag vet inte om det är Clara som är upphovskvinna till hullerombullertårtan, och om jag då skulle ge henne äran för det, och hon i sin tur har hittat receptet någon annanstans känns det orättvist mot den faktiska receptkreatören.

Jag har fått recept ”stulna” ett flertal gånger, och visst kan det reta mig lite, men snålhet är inte ett personlighetsdrag jag vill förknippas med, så jag försöker att inte bry mig. Dessutom kan man välja att se plagiat som en bekräftelse på att man nått ut. Det är mer synd om den som måste kopiera, själv kan jag säkert komma på fler idéer.

Senast var det en inredningstidning som kopierat ett macaronrecept från min blogg rakt av utan någon hänvisning. Det retade mig inte särskilt mycket, själv har jag hittat receptet på bloggen Tartelette, men det som irriterar mig är att de uteslutit att ta med mina tips på hur man lyckas med macarons. Ni som har testat att baka macarons vet att man kan behöva en hel del vägledning, inte bara ett recept rätt och slätt, och det är detta som gör mig arg, att matskribenten tagit receptet, men inte alla tips som gör att man faktiskt kan lyckas med det.

Jag tycker att man ska vara generös med sina recept och dela med sig av sin kunskap och sina upptäckter och tips. Sprida bakningsglädje helt enkelt. Men man ska också vara generös med att uppge källan om man lånar ett recept, och visa respekt för andras arbete. I vissa fall kan det vara en enkel historia att skapa ett nytt recept, men ofta ligger det mycket arbete bakom, timmar av snedsteg, framsteg, svordomar och kariesskapande provsmakning. Särskilt nu när recept och idéer sprids blixtsnabbt på nätet är det extra viktigt att inte snåla med kredden.

Min variant av hullerombuller-tårtan har Ulrika Pousette fotat.

Pain au chocolat

Senaste numret av Allt om Mat är ett helt bakningsspecial! Jag har dragit mitt strå till stacken genom att göra en steg för steg-skola till hur man gör pain au chocolat. Förutom mina bakverk bjuder tidningen på semlor, kladdkaka, glutenfria bakverk och mycket mer.

På’t igen!

Alright, nu är det slut på det roliga för den här gången, men jag kör på och börjar direkt med julgodiset till 2013! Lika bra att passa på när jag är i stämning istället för att som brukligt vänta till augusti. Så går det till i mattidningsvärlden.

Geléhjärtan

Tycka vad man vill om Alla hjärtans dag, men en anledning att vara snäll, köpa blommor och äta godis kan ju inte vara helt fel. Till senaste numret av Gourmet har jag gjort en steg för steg-skola om hur man gör geléhallon. Lite pyssligt är det, så det kanske är bäst att börja förbereda redan nu om de ska bli klara till på tisdag. Spring och köp tidningen eller kolla in skolan på gourmet.se!

Jag är ingen godissnobb, men saftiga och smakrika hemgjorda geléhjärtan gjorda på riktiga hallon är något helt annat än köpehjärtan.

Vill du istället göra lite snabbare pyssel inför Valentin kommer här några tips:

• Köp en semla och stansa ut ett hjärta ur locket med ett pepparkaksmått.
• Smält choklad och pensla ut i form av hjärtan på ett bakplåtspapper. Strö över godis, nötter eller annat fint och gott och låt stelna i kylen.
• Grädda våffelhjärtan till frukost.
• Gör fluff på geléhjärtan och spritsa på cupcakes, en tårta eller semla. Dekorera med geléhjärtan.
• Bänd försiktigt upp ett kinderägg. Ta leksaken själv och stoppa in en kärleksfull lapp och eventuellt liten present. Slå in igen.

Bilden är plåtad av självaste Helén Pe!

Pappersfritt

Själv är jag så pass gammalmodig att jag gillar riktiga papperstidningar som man kan sitta och prassla med, men jag måste medge att det finns en del riktigt fina nättidningar. Här i Sverige har vi Le Parfait, från London kommer Mowiekay Magazine, och från New York Sweet Paul Magazine. På sajten Issuu verkar det finnas massor av tidningar, och även kakböcker att provläsa, till exempel den här fina från Women’s Weekly. Billigt och resurssnålt är det dessutom!

Ett bakande folk

Ett nytt eminent nummer av tidningen Baka har landat i tidningshyllorna, och däri hittar man min senaste krönika, som även kan läsas just precis här:

I min värld är det självklart att man bakar hemma. Min värld är förvisso ganska liten och begränsad, men jag vågar ändå påstå att vi svenskar överlag är hängivna hemmabagare. Vi har länge levt på landsbygden i självhushåll och lärt oss ta vara på vad jorden ger. Till skillnad från exempelvis Frankrike där det finns ett bageri i varje hörn, har vi inte haft lika god tillgång till nybakat bröd. Vår brödkultur har dessutom främst bestått av hårdbröd och mörka, hållbara sirapslimpor, och därmed har inte samma behov av att köpa färskt vitt bröd varje dag funnits.

Det här med bakning har självklart gått upp och ner i olika perioder. När jag var liten bakade min mamma det mesta av vårt matbröd själv, och eftersom vi var så bortskämda med det uppskattade vi det egentligen inte. Höjden av lyx var när vi fick köpebröd, allra helst vita fluffiga frallor eller tekakor. Numera tänker jag precis tvärtom, att hembakat bröd alltid är att föredra framför butikernas massproducerade limpor och smaklösa frallor.

Länge har vi bakat för att det är mest ekonomiskt så, äldre kokböcker är fulla av tips om hur du sparar slantar genom att göra ett stort veckobak där du får ut både bullar, kransar, släta frallor och skorpor ur en och samma vetedeg. Gärna med billigt margarin som bas. Nu för tiden tror jag snarare att man bakar för att det är lustfyllt och roligt, för att fira och överraska, och det ekonomiskt fördelaktiga är sällan det främsta skälet. Många tittar nog inte ens på prislappen när de handlar ingredienser, när man väl bakar är det lika bra att köpa det fetaste smöret, den finaste chokladen och ägg från glada hönor. Istället är tid bland det dyrbaraste den stressade nutidsmänniskan har, därav statusvärdet i det hypade surdegsbakandet.

Nya kolhydratsnåla dieter som GI och LCHF har också påverkat vår brödkonsumtion och vårt bakande. För 10-15 år sedan ansågs bröd vara en viktig och nyttig stapelvara i vår kost, för att några år senare bli utskällt och stigmatiserat. GI kan säkert vara bra på många sätt och vis, men själv skulle jag aldrig kunna avstå från vitt, nyrostat bröd, frasiga croissanter och kanelbullar i några längre perioder. Max en dag eller två. När jag häromveckan skulle köpa smör för att baka gapade butikernas hyllor tomma, och en trolig förklaring är den smörstinna LCHF-dietens genomslag. Vi har även LCHF-bantarna att tacka för att det äntligen börjar bli lite lättare att få tag på mandelmjöl till macaronbaket, eftersom mandelmjöl även funkar som ett kolhydratfattigt alternativ till vetemjöl.

Vi som bakar hemma verkar kunna delas in i två kategorier. Den första kategorin tillhör jag själv, och det är vi som vill göra det så enkelt för oss själva som möjligt, vi bakar kladdkakor, muffins, scones och smulpajer. Lustfyllt och spontant för att få oss en snabb sockerfix när suget slår till. På min kakblogg kan jag se vad folk söker på för att hitta dit, och framåt kvällarna är det många som googlar på ”sött och snabbt” för att tillfredställa sitt sötsug.

Den andra kategorin är mer masochistiskt lagda, de kastar sig in i svåra projekt som ofta misslyckas. De nördar ner sig i surdegsbröd, macarons och chokladtemperering, och stångar sig blodiga med knepiga recept för att till slut kunna lyckas och triumfera. Det ska gärna vara lite av en prylsport också, bakstenar, termometrar, jäskorgar och pralinformar införskaffas och den finaste chokladen och det obskyraste mjölet köps in från världens alla hörn.

Alla bakar ändå inte. Ofta träffar jag folk som säger att de inte kan baka, och många verkar ha inställningen att man antingen bakar eller lagar mat, men att göra både och inte går ihop. Själv har jag den klämkäcka attityden att alla kan baka, och anser man sig inte kunna det handlar det kanske främst om att man inte riktigt har tålamod att följa ett recept och mäta och väga noggrant. Är man lite ivrig och gillar att höfta i köket kanske matlagning passar bättre än bakning som kräver en viss precision. Men kan, det kan alla.