Bakelser på schemat

Igår var det äntligen dags för kurs på Matlabbet. Åtta störtsköna elever tog slevar och bunkar i högsta hugg och bakade de finaste av bakelser. Det blev dammsugare, napoleonbakelser, vaniljhjärtan och biskvier i långa rader. Tack Bibbi, Emmy, Anna, Annika, Fredrik, Åsa, Eva och Maria för en superrolig dag!

Skådemaränger

Jag gillar att ha något fint bakverk i fönstret på Matlabbet. Inte för att vi driver den sortens utåtriktade verksamhet att vi behöver locka förbipasserande, men det är så roligt när folk som går förbi hajar till. Särskilt barnen på dagiset vägg i vägg blir glada.

Förra veckan när jag hade en praoelev passade vi på att använda upp överblivna äggvitor och gjorde maränger att ha i fönstret. Maränger är den perfekta skyltfönsterkakan!

Skådebröd är en hel bakningsgenre i sig. Dels finns det skådebröd-bröd som görs av en bröddeg som inte jäser så mycket så att det man skapar behåller formen. Sedan finns det den sortens skådebröd som bagerier brukar skylta med. Det kan vara alla sorters bakverk som är snygga och håller sig bra när de torkar utan att mögla eller se trista ut. Så här i semmeltider brukar man se skådesemlor som verkar göras av en torkad vetebulle med en låtsasgräddkrans av maräng.

Här har jag har tidigare skrivit om när jag råkade sälja skådebröd till en kafékund.

På Gourmet.se hittar du mina tips på hur du bakar maränger.

R.I.P. mormor och morfar

Min mormor och morfar har dött det senaste året. Inget konstigt med det, de var över 90 år och färdiga med livet. Men väldigt ledsamt ändå. De var fantastiskt fina, roliga och snälla människor och den bästa mormor och morfar man kan önska sig. Ragna och Bertil. Mormor älskade att baka och gjorde det jämt. Tog med kakor till alla hon kände och tandläkare och massörer och till damerna i syjuntan. Morfars uppgift var att diska degbunken och äta kakorna. Hans favoriter var tebröd, mandelkubb och mazariner. Mormor bakade även ofta rimbobullar, biskvier, mazariner, bondkakor och franska pepparkakor. Och matbröd förstås, köpt bröd var inte att tala om. Jag var nyss i deras lägenhet för att ta vara på sånt jag vill spara, och fick med mig mormors fina förkläde som fortfarande har lite degrester på sig och är kärleksfullt nött efter decennier av bakning. Bäst av allt, jag fick även hennes receptböcker; en bok med handskrivna recept och en pärm med urklipp ur Allers och Hemmets Journal med godbitar som pain Riche, citrusambrosia och kardemummakaka.

Deras tårtgafflar, Musselmalet-servisen och de små hålsömmade servetterna ska jag vårda ömt.

Kaknamn

På samma tema som föregående inlägg bläddrar jag i boken Gott bröd och nya kakor från 1946. Här finns kakor med fina och lustiga namn som En båt kommer lastad, Fågelbo, Finsmakarens mandelgungor, Yrkeskvinnans kvickkaka, Krusiduller, Lilleputtar, Tant Signes smörtårta, Finesser, Galoppkaka, Överdådigt god kaka, Långa ålen och Kamrerns pinnar, men även mindre frestande Kristårta och Rågskorpor som duger. Kristårtan innehåller potatis, men förutom det verkar den inte så dum.

Drömmar och Florentiner

När jag döper mina recept blir det oftast faktabaserade namn rakt upp och ner. Handlar det om en chokladtryffeltårta med hallon kallar jag den för Chokladtryffeltårta med hallon, scones med blåbär blir Blåbärsscones, och så vidare. Ni fattar. Samtidigt tycker jag att det är så charmigt med kakor med lite egensinniga namn: Toscatårta, Florentiner, Jitterbuggar, Drömmar och Kärleksmums. Mazarinen skulle troligtvis inte ha blivit en sådan hit om den kallades för Mandelbakelse med florsockerglasyr, Semlan inte så folkkär om den hette Vetebulle fylld med mandelmassa och grädde. Alltså, vill jag att något av mina bakverk ska gå till historien får jag lägga manken till och döpa dem till något mer minnesvärt. Trots att det blir så mycket stökigare att bläddra igenom en kokbok eller söka efter recept på nätet om alla ska ha knas-namn.

Croissanter och canneleter

Redan innan jag lärde känna min kompis Lars föregicks han av ryktet att han brukade baka croissanter och ta med till kollegorna till frukost. Makalöst tänkte jag, vem orkar stå och kavla croissantdeg i tusen lager innan jobbet. Eller efter jobbet. Svaret är Lars Lovén! Och häromveckan var han så snäll och ställde sig och bakade till en av våra frukostar. Rysligt lyxigt med hembakade, frasiga croissanter!

Lars är inte bara en baddare på att baka croissanter, han är även lite av en expert på canneleter, så när jag fick en läsarfråga om det lilla franska bakverket skickade jag raskt vidare brevet till Lars. Här kommer hans svar, om det är fler av er som går och grubblar över canneleter.

“Vad roligt att du är så intresserad av canneleter, det är verkligen min favoritkaka med en fantastisk seg konsistens om de är rätt bakade. Däremot har det tagit ett tag innan jag lyckats göra dem riktigt bra själv.

Receptet i sig är inte så avancerat, utom möjligen det hypertraditionella jag hittat där formarna smörjs med bivax. Det finns ett antal och likartade varianter på nätet. Men det är ändå inte helt lätt att få till dem. Det är noga med tiden i ugn och att man smörjer formarna minutiöst. Helst två gånger och in i frys emellan. Men framför allt att det är riktiga formar. De ska vara av koppar (för värmeledningen antar jag) och jag har inte lyckats hitta dem i Sverige. Däremot är de vanligt förekommande i Frankrike, de finns på vanliga varuhus men är ofta ganska dyra. Omkring 12 euro styck.

Jag har prövat att göra dem i formar av samma modell men i andra material och det har inte alls blivit lika bra.

Så, till receptet. Ingredienserna är mjölk, mjöl, citronrasp, rom, äggula (och en vita), socker och vaniljstång. I receptet nedan står det även bittermandel. Det är absolut inte nödvändigt.

Här är ett recept.

Jag har provat det och det fungerar bra. Men man får prova ut ugnstiden, det är viktigt att de blir väl bakade, utan att det börjar smaka bränt, vilket kan vara svårt att avgöra eftersom de nästan ska vara svarta på utsidan. Ser de ut som en sockerkaka på utsidan har de varit inne för kort (och är för degiga). I min ugn var 1 timme lagom. Och vilotiden på smeten anges i det här receptet till ett dygn men jag tycker att det blir bättre om man låter den stå 2 eller 3.

Och så är det väldigt viktigt att verkligen smörja in formarna väl och täcka dem helt i florsocker, för det är nästan omöjligt att pilla ut kakorna utan att de går sönder om de fastnar. 

Lycka till!”