Nobelt

Idag är ingen vanlig dag, idag är det Nobelfestdag! Jag har ingen som helst önskan att gå på den riktiga festen – det verkar lite kallt och långdraget och dessutom knapert med mat – men jag älskar att sitta framför TVn hemma med bubbel och snittar. Särskilt en vanlig måndag. Jag har inte planerat vad vi ska ha till dessert än, men jag skickar en tanke till Ted Johansson och Conrad Tyrsén från Dessert och Choklad Stockholm som lagar desserten på Stadshuset. Arma krakar, vilken fruktansvärd press. I många år var glassbomb standard som dessert, men i början av 2000-talet svängde det om till bavaroise i några år. Förra året serverades mandarin- och vit chokladmousse på kanelbotten med hallonmarmelad och färska hallon, men vad som står på menyn i år vågar jag inte ens gissa. Här kan du se menyerna från år till år.

Våffeldags

Glöm för jösse namn inte att det är våffeldagen imorgon! Recept finns i första bästa grundkokbok eller till exempel här. Jag gillar det i Bonniers stora kokbok som innehåller vispad grädde, men i år tror jag att jag ska vara lat och istället gå förbi scoutkaféet intill Smedsuddsbadet där det kommer att gräddas våfflor för fulla muggar.

Ostkaka

Ni kanske minns att jag gillar det här med pedagogiska steg-för-steg-recept. Nu har jag varit på’t igen och gjort en ostkake-skola för Gourmet. Få efterrätter slår ostkaka med sylt och grädde. Gott så in i bänken, och tryggt på det där sättet som barndomens bakverk är. Receptet hittar ni här och i papperstidningen.

Självaste Helén Pe stod bakom kameran.

Kladdig chokladcheesecake

Plötsligt är det hundratals som söker efter min chokladcheesecake igen. Det gör ni rätt i, den är grymt god och finns under receptfliken. Själv blev jag väldigt sugen på att hugga in på den makalösa cheesecake som Call me cupcake har bakat.

Ambitiösa desserter

För många restauranger kommer desserten i sista hand i dubbel bemärkelse, de tycker att det räcker med en uttjatad chokladtårta, äppelkaka eller crème brûlée. Därför blev jag så glad när jag fick höra att sprillans nya finkrogen Jonas satsar stort på sina efterrätter. De har anställt självaste Daniel Roos, som senast jobbat som chefskonditor på Operakällaren och dessutom är medlem i kocklandslaget. Tillsammans med konditorn Tea Malmegård och för tillfället eleven Sofie Nilsson kommer Daniel att skapa den ena mer fantasifulla kreationen efter den andra, det finns liksom ingen hejd på honom. Även om man inte har med sig stora plånboken för att njuta av avsmakningsmeny i fine dining-delen kan man äta Daniels desserter för runt 100-lappen i bardelen. Där står han dessutom i egen hög person i det öppna köket.

Daniel gillar friska och lätta efterrätter och svenska bär som åkerbär och havtorn. Hans desserter är ungefär tusen gånger mer avancerade än det jag knåpar ihop. Han gjuter sina egna silikonformar, använder hippa tekniker och apparater som anti griddle och sous vide och serverar granité i form av läppstift och dessert i pipa. Skönt utflippat och roligt inspirerande! Till våren kommer han ut med en dessertbok på Bonnier, och den som har vägarna förbi Högbo Brukshotell kan äta sig mätt på den dessertbuffé han har hjälpt till att sätta ihop.

Retrodesserter

Till senaste numret av Family Living fick jag ett rysligt roligt uppdrag – att göra fyra retrodesserter som speglade 1970-talet, 80-talet, 90-talet och 00-talet. De här valde jag ut efter viss vånda:

70-talet: Glace au four (i konkurrens med brylépudding, peach melba och mintpäron.)

80-talet: Banana Split (i konkurrens med chokladpudding och marängsviss.)

90-talet: Kladdkaka (i konkurrens med gino och cheesecake.)

00-talet: Pannacotta (utan konkurrens!)

Från början var det även tänkt att jag skulle göra en gissning på 10-talets stora efterrätt, men det ströks av utrymmesskäl och lika bra var det för jag är lite osäker på vad som kommer att slå framöver. Chokladfondant har ju varit en riktigt kioskvältare de senaste åren, men frågan är hur länge det håller i sig.

Jag hade nästan glömt bort hur gott det är med banana split, men annat kan det ju inte bli med grädde, banan och glass. Fina redaktören Charlotte Frey Svidén stylade med Okej-tidningar och 80-talsaffischer. Jag är ingen fena på att kula glass snyggt till plåtningar, men jag såg till att förbereda alla kulor i god tid och frysa in dem igen. Ingen dum idé om du vill slippa svettas med smältande assymetriska kulor inför en middagsbjudning eller fotografering. Ska det vara riktigt tjusigt formar man istället glassen till ett ägg med hjälp av en sked, men det är jag ännu sämre på.