Sockerlust

March 10, 2014

cupcakes liten

För ett par dagar sedan började en bekant propagera för hur förträfflig LCHF-dieten är. “Jag har helt blivit av med mitt sockersug!” berättade hon glatt. I mina öron låter det eländigt. Lika trist som om någon utbrustit “Jag har helt tappat min sexlust!” (okej det kanske kan vara positivt för somliga). Jag ser ofta braskande rubriker om hur man ska bli av med sitt sockerberoende, men för mig är mitt sockersug något positivt som jag värnar om. Det handlar om aptit, energi och lust, något som ger vardagen guldkant. Självklart förstår jag att alla har olika ämnesomsättning, behov och utgångspunkt, och när det gäller vikt och hälsa får var och en hitta den väg som passar bäst. Men jag gillar att unna mig feta, söta goda bakverk när jag är sugen på det (varje dag) och däremellan äta relativt nyttig mat i lagom mängder och röra på mig.*

När jag var yngre var jag lite mer sträng mot mig själv med kakätandet, men när jag förbjöd mig själv att kakor i ett visst antal dagar slutade det bara med att jag frossade i sötsaker när jag väl tillät mig själv att äta. Bäst alltså att inte stigmatisera det hela, utan äta och njuta i lagom mängder av det som gör livet gött att leva.

*Okej, röra på sig kan ju vara det stora kruxet. Alla kan inte motionera av olika anledningar, och kan man inte det förstår jag att man inte bör frossa i sig kakor.

About these ads

9 Responses to “Sockerlust”

  1. fina said

    Hehe det låter som jag! Min man och jag äter just nu semlor nästan varenda dag men däremellan äter vi grönsakssoppa och sånt där annat nyttigt så det jämnar liksom ut sig…

  2. Eva Mantsinen said

    YingYang säger jag bara. Jag skulle aldrig vilja tacka nej till socker. Livet är för kort och ibland för tråkigt för att säga nej till det som gör en glad. Som vanligt ett klokt inlägg från dig Mia!

  3. Håller med om vad du skriver Mia! Förstår inte varför man ska ha som mål att få bort sockersuget? Jag tror på balans – socker och fett ibland (godis, bakverk mm), god nyttig vardagsmat och så mycket motion man har (tar sig) tid med.
    Känns som det är viktigare att få igång motionssuget än att få bort sockersuget. Det är ju faktiskt mer plus med att motionera ofta än att inte ha sockersug. Men inser såklart att vi alla är olika och tänker olika också.

  4. Vilken fantastiskt bra jämförelse!
    Ja, inta vill man bli av med någotdera av de lusterna.

  5. Cecilia said

    Det där med att antingen äta kolhydrater eller äta kolhydratfritt är en otroligt komplicerad fråga. Jag förstår precis hur du menar, och du skriver utifrån ditt eget perspektiv (som vi alla gör, egentligen:-)) men det som de i tidningarna menar med sötsug och/eller sockerberoende betyder inte nödvändigtvis att folk vill eller behöver sluta fika. Det är sällan “bara” kakor eller bakelser som är problemet. Det är snarare så att folk i allmänhet baserar sitt totala kostintag på kolhydrater, och känner ett ständigt sug efter MER. Mer bröd, mer marmelad, mer yoghurt, mer flingor, mer färdigrätter och snabbmat. Och LCHF hjälper verkligen, om man upplever sockersuget som ett problem.

    Jag tänker såhär: Det är väldigt skönt att inte vara sockerberoende. Och det är otroligt skönt att kunna äta sötsaker, behålla vikten och må bra. Vi som faktiskt kan det bör alltså få vara glada så länge som det varar! Precis som LCHF:are förstås får vara glada att grönsaker med gräddsås funkar för dem. Det faktum att alla kan välja precis vilken kosthållning de vill är ju fantastiskt!

  6. Anna said

    Håller helt med Cecilia. De som här säger att man kan äta sötsaker när man vill och stå emot resten av tiden. De personerna har uppenbarligen aldrig varit sockerberoende. Det går att jämföra med alkoholism, säger man till en nykter alkoholist att det bara är bra att dricka emellanåt bara man gör det med måtta?

    Om vissa personer är nöjda med att vara av med sitt sockersug, låt dem vara det. Tur för er att ni inte hamnat i sockerträsket och kan unna er ibland utan att det gör att ni vräker i er 3 kg godis, 4 liter glass och några påsar chips, för att man blev lite sugen efter den kolhydratsrika middagen man just åt.

    • miaohrn said

      Bra inlägg Cecilia och Anna! Min argumentation är väldigt förenklad och skrapar bara på ytan av ett stort och svårt ämne. Jag är väldigt tacksam att jag har bra kontroll över min aptit och har en hög ämnesomsättning. Jag förstår (eller försöker åtminstone förstå) att det är betydligt svårare för andra. Bra då att det finns metoder som funkar!

  7. Annika said

    Har tänkt i flera dagar på hur jag ska svara, men nu ser jag att Anna och Cecilia redan kloksvarat så det nästan räcker. Men jag vill ändå säga att jag är så glad att jag har blivit av med mitt sockersug. För det var inte ett sug som i “nu vore det trevligt med en liten fika” – det tog över livet. Det gick inte att äta en kaka och sen var det klart, jag behövde mer, mer, mer. Tänkte på mat hela tiden, och speciellt sån med snabba kolhydrater. Precis som alkoholism. Och eftersom jag ändå var delvis sansad så tänkte jag att jag äter ju inte godis och kakor hela tiden, jag äter ju mat. Mackor, pasta, ris, flingor, mer bröd, mer pasta, mer ris, mer flingor… Sötad yoghurt, sötad fil, lite läsk, lite mer läsk och så vidare. Jag promenerade, simmade, cyklade, gick på gympapass – men gick ändå upp i vikt mer och mer.

    Fick helt sluta till sist, dels för att inga kläder passade längre och dels för att jag fick diabetes 2-varning. Försökte äta lite lagom, men det är precis som med alkohol för en beroende: lite triggar mer mer mer.

    Så jag fick helt sluta, och det var galet jobbigt på alla sätt: abstinenssymptom, det socialt svåra i att tacka nej och sorgen över att “aldrig mer få baka”. Och när man tar bort alla snabba kolhydrater – då måste man ersätta det med någon annan energikälla, så jag började med lchf/lågkolhydratkost. Äter fisk, kött, ägg, ost, massor av grönsaker – och till det feta såser. Mitt totala kaloriintag idag är mindre än 2000 kcal/dag – vilket är vad man hamnar på om man äter en normalkost med lågfettprodukter och kolhydrater, men energin kommer från helt andra saker i mitt fall. Magen, som i hela mitt liv varit extremstrulig, blev lugn som en filbunke. Blodsockret gick ner, kolesterolvärdena gick ner, jag slutade gå upp i vikt. Men viktigast av allt: det där suget bara försvann. Det blev tyst och stillsamt i mig. Som jag antar att det är i de allra flesta, hos alla er som kan äta en kaka och så är det bra liksom.

    Och nu, efter flera år, kan jag baka igen. Äta en kaka, bjuda bort resten, och vara nöjd. Inte varje dag, så klart, inte ens varje vecka. Men lite då och då. Och det är som ett helt nytt liv.

    Jag tänker så här: vi är alla olika, både fysiskt och psykiskt. En del har turen att aldrig behöva tänka på sin vikt, andra går upp i vikt av att läsa kakrecept… Så varför skulle då metoden som funkar för att hålla vikten vara samma för alla? Några får diabetes, andra inte. Några får hjärtkärlsjukdom, andra inte. Varför skulle metoden att hålla sig hälsosam vara lika för alla?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 184 other followers

%d bloggers like this: